1. När jag läste om Thomas fest tyckte jag väldigt synd om både Thomas och hans mamma. Thomas mamma verkade verkligen inte kunna inse hur situationen var fören i slutet.Jag tycker att det som händer vid festen är väldigt hemskt. Thomas mamma blundar och låtsas som att allt är bra. En sak som är jobbig med kalaset är att eleverna tycker att det är pinsamt och jobbigt att Thomas mamma är med och håller i allt, för då måste de komma på festen och dessutom spela snälla.
"Thomas mamma och Jenny återkommer med kokt korv, en stor illgrön saftbål och grönfärgat potatismos.
- Alles ist grön, ja! ropar Thomas mamma förtjust
-Är det Thomas som har snorat? väser Erik lågt men ändå tillräckligt högt för att alla ska höra.
-Jaha? fortsätter Thomas mamma osäkrare och kväver impulsen att örfila upp den där ouppfostrade ungen" s. 204
Jag tycker att det här citatet visar hur eleverna (i det här fallet Erik) kränker Thomas utan att ens bryr sig eller få skuldkänslor. Man märker också att det är här som Thomas mamma verkligen inser situationen. Att Thomas var mobbad var en överraskning för hans mamma.
När jag läste o festen så kände jag mig väldigt ledsen så jag förstod
2. Jag tror att det blir för mycket på samma gång att han helt enkelt inte klara av mer. Först kommer Thomas springande efter honom när de "coola" tittar på och så kommer Jenny och lägger sig i och då tror jag att det blir för mycket för Juha, Allt blir för mycket. Han är nog arg på sig själv som inte längre är klassens clown, han är arg på Thomas som springer efter honom till toaletten.arg på Jenny som blandar sig i.arg på de "coola" som aldrigc låter honom bil coolt.Han är bara så arg och vill bli av med sin ilska så han kastar gruset o skriker, det är då han förstår att det är ”över” att han är ”besegrad” och att han har förlorat.
3. Jag tror att Tomas gav upp då han inte såg nån mening med livet. Han fick lida dagligen av mobbing och han fick faeka ett leende till sin mamma för att låsas som att allting är normalt, då han alltid ville se sin mamma le. I skola mådde han skit. även fast han satt helt tyst i klassrummet så blev han kränkt, slagen och mobbad dagligen! Efter att stått ut i flera år i skolan så tror jag att han inte skulle orkat med att gå igenom samma sak igen i en ny skola. Därför tog han självmord dagen innan han skulle börja i sin nya skola. Jag förstår Thomas val men jag skulle nog testat den nya skolan istället, det kanske var anorlunda? De kanske fanns hopp? Men istället så tog Thomas självmord för att slippa de hela
4. Man ska förlåta sig själv istället för att gå runt och ångra något man gjort hela sitt liv. Då mår man bara dåligt och får dåligt självförtroende . man ska däremot inte göra om ett misstag flera gånger. alla gör misstag och man ska lära sig utav dom. man ska se ett misstag är något lärorikt och på så sätt inte göra om de.
söndag 3 november 2013
fredag 1 november 2013
DaFifaPlaya Is Back! S.197 slutet. En komikers uppväxt
1. Thomas mamma hade fixat ett kalas åt Thomas , vilket är en väldigt bra tanke. Men det hon inte vet är att Thomas blir mobbad och att absolut ingen i klassen bryr sig om honom. Han är i sin egna värld , helt ensam. Men det som hände var att Thomas inte ville ha ett kalas för han visste att alla skulle bli arga på honom för att dom behövde gå på den , som t.e.x Charlotte behövde gå för att annars skulle hon inte få någon veckopeng. Alla var bara där för närvaron , man märkte det lite i boken , men rätt så mycket i filmen faktiskt. Då kunde man se på allas kroppspråk , att ingen egentligen ville vara där! Redan när Lennart gick in sa han '' Det här kommer bli så mycket stryk '' vilket signalerade att det inte skulle bli något kalas av det. Fast jag tycker att man borde ha lite mer respekt, även fast man inte gillar den personen, du behöver inte gå och trycka ner andra på deras födelsedag. Jag tycker att det var riktigt bra skrivet av Jonas för att man kunde leva in sig som Thomas , även fast han inte skrev mycket om honom , och hur han kände sig. Det är nåt man får tänka på själv, det gillar jag. T.ex små scener som när Pia och Lennart gör hitler-hälsningen bakom Thomas mammas rygg, när ingen sjöng med på ja må han leva, när ingen ville vara glad och fira Thomas, när ingen ville ta för sig när de fick mat, när de inte ville dansa. Allt var bara hopplöst , men känslan man får när man läser detta är bara helt tomt , de finns liksom ingen du kan göra som Thomas bara vänta. Även fast man inte kan relatera till det Thomas går igenom kan man fortfarande tänka sig att man har ett kalas och att ingen är där för att fira dig , och dina föräldrar gör allt, men inget fungerar.. Här är ett citat som beskriver hur det känns att vara en gäst på hans kalas , fast man kan fortfarande av någon konstig anledning leva sig in som Thomas. s.204 '' Genast blir det tyst. Man tittar på varandra och söker i varandras ögon bekräftelse på hur mycket man hatar Thomas och hans otäcka mamma. Juha blåser i papperspipan i ett försök att liva upp stämningen men slutar när Lennart ger honom en arg blick. Thomas mamma och Jenny återkommer med kokt korv , en stor illgrön saftbål och grönfärgat potatismos. Alles ist grön, ja! ropar Thomas mamma förtjust. Är det Thomas som har snorat? väser Erik lågt men tillräckligt högt för att alla ska höra. Jaha? fortsätter Thomas mamma osäkrare och kväver impulsen att örfila den där ouppfostrade ungen, nu sjunger wir alla fur Thomas, ja?'' Ja må han leva, ja må leva...'' Hon sjunger med hög röst. Jenny och Juha sjunger - och de som inte vågar annat. Lennart, Pia, Eva-Lena, Simon och flera andra är tysta'' Detta beskriver att ingen var där för att fira Thomas.
2. Inget varar för alltid , absolut inget. Hans skämt som han är så stolt över i boken , räckte inte så långt, det var så han fick kompisar, och det blev tråkigt till slut. Det är ju rätt så rimligt , man kan ju inte alltid ha roliga skämt , men jag tycker Juha överdriver, men det som hände var att han stoppade pennor i näsan , öron allt möjligt, och ingen tyckte det var roligt, alla tyckte bara att han var en clown, och de kan man förstå sig på. Eva-Lena tyckte det var löjligt och sa till fröken , det tyckte säkert många andra , men ingen vill ju bry sig om han egentligen. Thomas skrattade från ingenstans , och Juha misslyckades. När de blir rast så vet inte Juha vad han ska ta sig till , nu tycker ingen att han är rolig längre , hur ska han få vänner nu? Komik är hans sätt att komma i kontakt med folk , han förstår sig inte på annat. Han sitter och tänker , och helt plötsligt kommer Thomas fram och hälsar på han , dom vet inte riktigt vad dom ska prata om , men Juha ville helst inte bli störd. Juha går ut och vill vara med på '' nigger '' men det blir en liten protest av Stefan som säger '' Var har du Thomas då? ''
Det är då allt inträffar , han har försökt hålla det. Men nu var alla emot honom , förutom Jenny och Thomas. Han hade försökt dölja att han inte var vän med dom. Nu så skulle det avslöjas. Samtidigt märkte man hur han ändrades från att vara med Thomas till att vara med Stefan. Det gick inte att dölja längre , vad skulle han ta sig till? Jag vet inte riktigt vad som hände sekunden när han bestämde sig att ta upp gruset och kasta. Han blev bara riktigt arg , och direkt efter han hade börjat tänkte han '' Juha är en lindansare som kämpat för att hålla balansen, men som till slut , när benen blivit trötta och musklerna strumma, ändo sliter, mister balansen och faller. För allting faller'' Det beskriver det som hände , och hans väg till att få vänner , men han var alltid osäker. Han behövde välja men han gjorde inte det han var med Jenny Thomas , och dom '' coola '' i klassen. Han var tvungen att göra sig rolig annars skulle han inte få vänner , det är det som menas med '' lindansare ''.
3. Det är allt som han går igenom som han inte orkar med , men jag tror att allt hade löst sig om han bara kunde berätta om sina problem för sin mamma. Frågan är varför var självmord utvägen? Ibland kanske man är så utsatt så man vet inte vad man ska ta sig till så man ser självmord den enda vägen. Själv tror jag att mobbningen alltid kommer finnas men det ska aldrig gå över gränsen då man vill ta sitt liv. Efter allt han har gått igenom blir man trött på livet , det kan vem som helst förstå. Efter mobbning blir man aldrig den samma person man var förut. Man blir på ett sätt mindre, mindre synlig. Man kan koppla ihop det här med Det osynliga barnet också. Det är som Ninni innan hon hade vart hos den där tanten. Jag hittade också ett smart citat av Martin Luther King '' Det värsta är inte de elaka människornas elakhet , det värsta är de goda människornas tystnad'' Det beskriver Thomas situation för verkligen INGEN var där för han, men jag tror att ingen trodde att de skulle gå så långt. Men jag tycker det är fel av mobbarna att inte ens ge han ett försök , varför kunde de inte bara låta han vara? Ifall han var '' konstig '' , också är de dom andras fel. Det är nästan mer än deras fel än mobbarnas fel.
2. Inget varar för alltid , absolut inget. Hans skämt som han är så stolt över i boken , räckte inte så långt, det var så han fick kompisar, och det blev tråkigt till slut. Det är ju rätt så rimligt , man kan ju inte alltid ha roliga skämt , men jag tycker Juha överdriver, men det som hände var att han stoppade pennor i näsan , öron allt möjligt, och ingen tyckte det var roligt, alla tyckte bara att han var en clown, och de kan man förstå sig på. Eva-Lena tyckte det var löjligt och sa till fröken , det tyckte säkert många andra , men ingen vill ju bry sig om han egentligen. Thomas skrattade från ingenstans , och Juha misslyckades. När de blir rast så vet inte Juha vad han ska ta sig till , nu tycker ingen att han är rolig längre , hur ska han få vänner nu? Komik är hans sätt att komma i kontakt med folk , han förstår sig inte på annat. Han sitter och tänker , och helt plötsligt kommer Thomas fram och hälsar på han , dom vet inte riktigt vad dom ska prata om , men Juha ville helst inte bli störd. Juha går ut och vill vara med på '' nigger '' men det blir en liten protest av Stefan som säger '' Var har du Thomas då? ''
Det är då allt inträffar , han har försökt hålla det. Men nu var alla emot honom , förutom Jenny och Thomas. Han hade försökt dölja att han inte var vän med dom. Nu så skulle det avslöjas. Samtidigt märkte man hur han ändrades från att vara med Thomas till att vara med Stefan. Det gick inte att dölja längre , vad skulle han ta sig till? Jag vet inte riktigt vad som hände sekunden när han bestämde sig att ta upp gruset och kasta. Han blev bara riktigt arg , och direkt efter han hade börjat tänkte han '' Juha är en lindansare som kämpat för att hålla balansen, men som till slut , när benen blivit trötta och musklerna strumma, ändo sliter, mister balansen och faller. För allting faller'' Det beskriver det som hände , och hans väg till att få vänner , men han var alltid osäker. Han behövde välja men han gjorde inte det han var med Jenny Thomas , och dom '' coola '' i klassen. Han var tvungen att göra sig rolig annars skulle han inte få vänner , det är det som menas med '' lindansare ''.
3. Det är allt som han går igenom som han inte orkar med , men jag tror att allt hade löst sig om han bara kunde berätta om sina problem för sin mamma. Frågan är varför var självmord utvägen? Ibland kanske man är så utsatt så man vet inte vad man ska ta sig till så man ser självmord den enda vägen. Själv tror jag att mobbningen alltid kommer finnas men det ska aldrig gå över gränsen då man vill ta sitt liv. Efter allt han har gått igenom blir man trött på livet , det kan vem som helst förstå. Efter mobbning blir man aldrig den samma person man var förut. Man blir på ett sätt mindre, mindre synlig. Man kan koppla ihop det här med Det osynliga barnet också. Det är som Ninni innan hon hade vart hos den där tanten. Jag hittade också ett smart citat av Martin Luther King '' Det värsta är inte de elaka människornas elakhet , det värsta är de goda människornas tystnad'' Det beskriver Thomas situation för verkligen INGEN var där för han, men jag tror att ingen trodde att de skulle gå så långt. Men jag tycker det är fel av mobbarna att inte ens ge han ett försök , varför kunde de inte bara låta han vara? Ifall han var '' konstig '' , också är de dom andras fel. Det är nästan mer än deras fel än mobbarnas fel.
fredag 25 oktober 2013
Slutet på en komikers uppväxt, Henrik
1. Jag tycker att det här är en väldigt jobbig situation i boken för Thomas. Jag tycker att det är konstigt att hans mamma inte förstår att man kanske inte ska ha kalas i deras ålder. Fast det är en fin tanke av Thomas mamma att ta sin egen tid och göra den här festen. Men det måste absolut vara jobbigast för Thomas när ingen vill t.ex dansa och att alla bara är tysta. Men det är också konstigt att barnen som är där inte säger någonting men när de hälsar på Thomas mamma så är de artiga. Sedan efter att de har dansat och ingen dansade så frågade Thomas mamma leden att de som vill får gå och de som vill får stanna och titta på film. Då gick alla förutom Juha och Jenny och det tycker jag är bra gjort. Men sen blir Thomas mamma så ledsen bara för det vara bara två som stannade kvar så hon bad de att gå också. Det här måste ha varit väldigt jobbigt för Thomas och hans mamma.
2. Det här fallet tycker jag att Juha är väldigt dum och ska sluta försöka vara med Lennart och Stefan. Han förstår inte att man inte ska vara sig själv och inte försöka vara någon annan. Jag tycker att Juha ska sluta vara med Lennart och Stefan och vara med Jenny och Thomas. För Jenny och Thomas är de han kan lita på och han har ju också roligare med dem.
3. Jag förstår Thomas med det som han gjorde för om man har blivit mobbad och slagen efter skolan så tycker nog man inte att livet är så kul. Jag tror också att det lite har med hans mamma att göra. För när han var på kalaset så gjorde hans mamma bort sig framför hans klass. Jag tycker att det är synd att ge upp men han är väl rädd att det alltid kommer att vara så.
4. Jag tycker att alla ska bli förlåtna om man har tänkt noga igenom det som man har gjort och kanske löser det på något sätt. Så jag tycker att Juha borde verkligen tänka igenom vad han har gjort. För han har varit väldigt taskig mot Jenny och Thomas genom att bara från att leka med dem till att helt plötsligt bara ignorera de för att vara med Lennart och Stefan. Jag tror att Juha vill förlåta sig själv för sin barndom och att han nu när han är äldre har han tänkt igenom allt så ångrar han sin uppväxt.
2. Det här fallet tycker jag att Juha är väldigt dum och ska sluta försöka vara med Lennart och Stefan. Han förstår inte att man inte ska vara sig själv och inte försöka vara någon annan. Jag tycker att Juha ska sluta vara med Lennart och Stefan och vara med Jenny och Thomas. För Jenny och Thomas är de han kan lita på och han har ju också roligare med dem.
3. Jag förstår Thomas med det som han gjorde för om man har blivit mobbad och slagen efter skolan så tycker nog man inte att livet är så kul. Jag tror också att det lite har med hans mamma att göra. För när han var på kalaset så gjorde hans mamma bort sig framför hans klass. Jag tycker att det är synd att ge upp men han är väl rädd att det alltid kommer att vara så.
4. Jag tycker att alla ska bli förlåtna om man har tänkt noga igenom det som man har gjort och kanske löser det på något sätt. Så jag tycker att Juha borde verkligen tänka igenom vad han har gjort. För han har varit väldigt taskig mot Jenny och Thomas genom att bara från att leka med dem till att helt plötsligt bara ignorera de för att vara med Lennart och Stefan. Jag tror att Juha vill förlåta sig själv för sin barndom och att han nu när han är äldre har han tänkt igenom allt så ångrar han sin uppväxt.
torsdag 24 oktober 2013
En komikers uppväxt, del 4 - Annie
1. Det finns många hemska saker i boken men Thomas fest är hemsk på ett annat sätt tycker jag. Oftast kanske man slår någon eller säger taskiga saker i skolan. Men detta som hände Thomas var förnedrande mot honom och hans mamma. Mamman hade ansrängt sig och köpt mat och prydnader och ingen uppskattar det. Jag tycker att det är fult att frysa ut någon i skolan som Lennart och Stefan gjorde mot Thomas, men att göra det på hans kalas och när hans mamma är närvarande är ännu mer förnedrande. Thomas mamma ville ju bara att alla skulle ha roligt. Men, Lennart, Stefan, Eva-Lena och Pia varken sjöng eller åt och gör Hitler hälsningen mot Thomas mamma när hon inte ser. När till exempel Erik skulle sjunga för Thomas så slutar han på grund av att de "coola" inte sjunger. Thomas mamma förstår inte att Thomas är mobbad, hon pratar på glatt medans alla är tysta, hon försår inte att det är något som är fel.Om hon inte har märkt att Thomas är utfryst så tycker jag att hon borde förstå det på hans kalas, vilket hon också gör sedan. Mamman har "ett barns tankar". Hon är jätte exalterad över att det ska komma så många hem till henne och Thomas att hon knappt kan hejda sig.
Citat: "O så det ringer! ropar hon, ja, nu ska vi ha riktigt roligt! (s.202)
Hon märker inte att ingen vill vara där. Det blir då mest synd om Thomas eftersom han kommer få så mycket stryk sen som Lennart sa till honom. Thomas försökte ju att stoppa kalaset när idén först kom upp.
Citat:
- "Men mamma, försöker Thomas protestera.
- Inga men! avbryter mamman betsämt. Marsch! Raus! Augenblicklich!
Thomas suckar och går. Han hör hur modern åter börjar tralla i käket." (s.198)
Men mamman bara "tryckte på", hon lyssnade inte på vad Thomas hade att säga. Om hon hade gjort det skulle hon kanske fått reda på vad som hände med hennes son varje dag är efter år i skolan.
2. Juha får ett ryck, och allting bara släpper. Nu tycker han att det är nog. Han vill inte gömma att han tycker bra om Jenny och Thomas. Han vill vara med Stefan och Lennart utan att behöva lämna Thomas och Jenny, och säga att de är cp-ungar. Juha blir arg på alla och tycker att allt är deras fel, men egetligen tycker jag att Juha skulle ha stått emot Stefan och Lennart från början. Men då skulle han själv fått stryk. Jag vet inte hur jag skulle ha gjort men jag tror och hoppas att jag hade varit stark nog att stå emot och göra det rätta. Att säga ifrån om det som inte är okej. Men det är även lärarnas fel anser jag, eftytrsom de inte är uppmärksamma och bryr sig inte så mycket om vad som till exempel orsakade att Juha fick detta utbrott.
3. Om man har varit mobbad i flera år och har fått stå ut med att bli slagen och utfryst varje dag, så pallar man inte med det efter ett tag. Och det gör inte Thomas. Han ger upp. På skolavslutningen kommer Thomas mamma in i klassrummet och säger att klassen betydde mycket för Thomas och att han tyckte om dem . Jag tror att klassen betydde mycker för honom men inte på ett positivt sätt. De påminde honom bara om hur dåligt han mådde. Om jag hör att en utsatt person ger upp så tänker jag att den personen tar självmord, och det tror jag att Thomas gör. Därför att han mår så dåligt. Jag har aldrig blivit mobbad men när jag blev "utfryst" så påverkade det mig negativt såklart. Och då är Thomas mycket mer utsatt än vad jag var. Så jag förstår varför Thomas gav upp. Nu vet jag inte om han tog självmord men det är så jag tolkar det.
4. Jag förstår dikten mycket bättre nu än när jag läste den första gången. Då vad det bara en massa ord för mig, men nu betyder den något. Det förklarar hur Juha känner sig. Han Hatar att han var en mes. Han Älskar att han var rolig. Just därför att det var det ända som gjorde att han syntes i klassen. Han Skäms över sig själv (och Jenny). Han är Stolt över sin komik. Han vill dölja sin osäkerhet genom komiken. Han gjorde Misstag med till exempel att få ett utbrott på skolgården. Dikten är bra, den beskriver allt tycker jag. Alla hatar vi saker med oss sjäva, vi älskar, skäms och vill dölja vissa saker, men man måste förlåta sig själv. Annars blir man själv sin värsta fiende.
Citat: "O så det ringer! ropar hon, ja, nu ska vi ha riktigt roligt! (s.202)
Hon märker inte att ingen vill vara där. Det blir då mest synd om Thomas eftersom han kommer få så mycket stryk sen som Lennart sa till honom. Thomas försökte ju att stoppa kalaset när idén först kom upp.
Citat:
- "Men mamma, försöker Thomas protestera.
- Inga men! avbryter mamman betsämt. Marsch! Raus! Augenblicklich!
Thomas suckar och går. Han hör hur modern åter börjar tralla i käket." (s.198)
Men mamman bara "tryckte på", hon lyssnade inte på vad Thomas hade att säga. Om hon hade gjort det skulle hon kanske fått reda på vad som hände med hennes son varje dag är efter år i skolan.
2. Juha får ett ryck, och allting bara släpper. Nu tycker han att det är nog. Han vill inte gömma att han tycker bra om Jenny och Thomas. Han vill vara med Stefan och Lennart utan att behöva lämna Thomas och Jenny, och säga att de är cp-ungar. Juha blir arg på alla och tycker att allt är deras fel, men egetligen tycker jag att Juha skulle ha stått emot Stefan och Lennart från början. Men då skulle han själv fått stryk. Jag vet inte hur jag skulle ha gjort men jag tror och hoppas att jag hade varit stark nog att stå emot och göra det rätta. Att säga ifrån om det som inte är okej. Men det är även lärarnas fel anser jag, eftytrsom de inte är uppmärksamma och bryr sig inte så mycket om vad som till exempel orsakade att Juha fick detta utbrott.
3. Om man har varit mobbad i flera år och har fått stå ut med att bli slagen och utfryst varje dag, så pallar man inte med det efter ett tag. Och det gör inte Thomas. Han ger upp. På skolavslutningen kommer Thomas mamma in i klassrummet och säger att klassen betydde mycket för Thomas och att han tyckte om dem . Jag tror att klassen betydde mycker för honom men inte på ett positivt sätt. De påminde honom bara om hur dåligt han mådde. Om jag hör att en utsatt person ger upp så tänker jag att den personen tar självmord, och det tror jag att Thomas gör. Därför att han mår så dåligt. Jag har aldrig blivit mobbad men när jag blev "utfryst" så påverkade det mig negativt såklart. Och då är Thomas mycket mer utsatt än vad jag var. Så jag förstår varför Thomas gav upp. Nu vet jag inte om han tog självmord men det är så jag tolkar det.
4. Jag förstår dikten mycket bättre nu än när jag läste den första gången. Då vad det bara en massa ord för mig, men nu betyder den något. Det förklarar hur Juha känner sig. Han Hatar att han var en mes. Han Älskar att han var rolig. Just därför att det var det ända som gjorde att han syntes i klassen. Han Skäms över sig själv (och Jenny). Han är Stolt över sin komik. Han vill dölja sin osäkerhet genom komiken. Han gjorde Misstag med till exempel att få ett utbrott på skolgården. Dikten är bra, den beskriver allt tycker jag. Alla hatar vi saker med oss sjäva, vi älskar, skäms och vill dölja vissa saker, men man måste förlåta sig själv. Annars blir man själv sin värsta fiende.
s 197-slutet julia b
1. Det är så fel. Om man tänker sig att man är Thomas så vill man bara sjunka genom jorden. Det är så elakt, det som de andra gör. Och det är inget mamman eller någon riktigt kan säga till om för de gör inget. Det är grejen! Det är som att de är elaka utan att göra någonting alls. Utom ibland när de lagom tyst säger elaks, rent ut sagt skrämmande saker till i detta exempel Thomas.
"-En dådan artig ung man! Thomas så borde du vara, skrattar Thomas mamma och stöter sklämskt till Lennart. Hördu du bordekomma oftare och lära min Thomas lite vett och fasoner.
-Ja, frun! svarar Lennart.
När han går förbi Thomas väser han:
-Det här kommer bli så...mycket...stryk!"
Detta är exempel på att de är taskiga mdd ord, men för allmänheten skulle de aldrig göra en fluga förnär. Sedan runt matbordet säger ingen någonting. Man kan tänka sig att det är obehagligt.
2. Han märker att trots att han är så inställsam så funkar det inte. De enda som vill vara kompis med honom är de som gör allt "fel". De som är "ute". Han blir så arg över att han inte passar in att han tillfälligt blir lite galen. Det är därför han kastar sten på allihop. Han ärså olycklig.
3. Dels så tror jag att på något sätt ville han att alla skulle känna skuld. Men mest gör han det nog för att det är då jobbigt. Men vad jag inte förstår är varför han tog livet av sig när han äntligen fick slippa alls de taskiga.
4. Ja. Även om man fått andra att må dåligt och varit ond så ska man inte behöva må dåkigt i all evighet. Känn skuldkänslor ett tag, sörj. Men släpp det. Lev i nuet. Kolla aldrig tillbaks
"-En dådan artig ung man! Thomas så borde du vara, skrattar Thomas mamma och stöter sklämskt till Lennart. Hördu du bordekomma oftare och lära min Thomas lite vett och fasoner.
-Ja, frun! svarar Lennart.
När han går förbi Thomas väser han:
-Det här kommer bli så...mycket...stryk!"
Detta är exempel på att de är taskiga mdd ord, men för allmänheten skulle de aldrig göra en fluga förnär. Sedan runt matbordet säger ingen någonting. Man kan tänka sig att det är obehagligt.
2. Han märker att trots att han är så inställsam så funkar det inte. De enda som vill vara kompis med honom är de som gör allt "fel". De som är "ute". Han blir så arg över att han inte passar in att han tillfälligt blir lite galen. Det är därför han kastar sten på allihop. Han ärså olycklig.
3. Dels så tror jag att på något sätt ville han att alla skulle känna skuld. Men mest gör han det nog för att det är då jobbigt. Men vad jag inte förstår är varför han tog livet av sig när han äntligen fick slippa alls de taskiga.
4. Ja. Även om man fått andra att må dåligt och varit ond så ska man inte behöva må dåkigt i all evighet. Känn skuldkänslor ett tag, sörj. Men släpp det. Lev i nuet. Kolla aldrig tillbaks
Vincent svar på frågor sid 197-slutet en komikers uppväxt
1
jag tycker synd om Thomas att hans mamma har skickat ut inbjudningar till alla föräldar om Thomas kalas han de går ju faktiskt i 6:an och om man är så gammal så borde man inte ha kalas jag tycker att det är konstikt att Thomas mamma inte förstår att inga av barnen vill vara där t.ex ett citat
"Thomas mamma och Jenny återkommer med kokt korv, en stor illgrön saftblå och grönfärgat potatismos.
-alles ist grön.ja! ropar Thomas mamma förtjust
-är det Thomas som har snorat? väser Erik lågt men ändå så att alla ska höra det
2
jag tror att Juha tyckte att alla var jobbiga och att istället för att bli arg ignorerade han det. Men sen på skolgården kunde han inte hålla inne ilskan inom sig och då började han kasta grus på alla i sin när het.
3
för att han blir slagen och blir retad.ingen vill heller vara med honom och dessutom säger han själv att han vill ligga under sin säng hela livet utan att prata med någon. Han tänker att han borde bytta skola men det vågar han inte för att han orkar inte riskera hela processen om igen. Han har ju faktiskt försökt passa in hela mellan stadiet men inte lyckats inte undra på att han har get upp
4
klart att man kan bli förlåten alla kan bli förlåtna. för Juha var ju jobbig och dum mot Thomas när de var små och när man är ett barn tänker man inte så mycket på konsikvenserna med att mobba någon och slå någon. Jag tycker att Juha ska bli förlåten för att han var ju liten då och ända tills nu och i hela hans liv så tänker han på att han var så taskig mot Thomas utan anledning. Thomas hade inte gjort något dumt mot honom. Men jag tycker ändå att man ska bli förlåten för någonting man har gjort för länge sedan. Specielt om man var ett barn då man gjorde det dumma/taskiga.
AV : Vincent 8f sid 197-SLUTET AV BOKEN :) :) :) :)
jag tycker synd om Thomas att hans mamma har skickat ut inbjudningar till alla föräldar om Thomas kalas han de går ju faktiskt i 6:an och om man är så gammal så borde man inte ha kalas jag tycker att det är konstikt att Thomas mamma inte förstår att inga av barnen vill vara där t.ex ett citat
"Thomas mamma och Jenny återkommer med kokt korv, en stor illgrön saftblå och grönfärgat potatismos.
-alles ist grön.ja! ropar Thomas mamma förtjust
-är det Thomas som har snorat? väser Erik lågt men ändå så att alla ska höra det
2
jag tror att Juha tyckte att alla var jobbiga och att istället för att bli arg ignorerade han det. Men sen på skolgården kunde han inte hålla inne ilskan inom sig och då började han kasta grus på alla i sin när het.
3
för att han blir slagen och blir retad.ingen vill heller vara med honom och dessutom säger han själv att han vill ligga under sin säng hela livet utan att prata med någon. Han tänker att han borde bytta skola men det vågar han inte för att han orkar inte riskera hela processen om igen. Han har ju faktiskt försökt passa in hela mellan stadiet men inte lyckats inte undra på att han har get upp
4
klart att man kan bli förlåten alla kan bli förlåtna. för Juha var ju jobbig och dum mot Thomas när de var små och när man är ett barn tänker man inte så mycket på konsikvenserna med att mobba någon och slå någon. Jag tycker att Juha ska bli förlåten för att han var ju liten då och ända tills nu och i hela hans liv så tänker han på att han var så taskig mot Thomas utan anledning. Thomas hade inte gjort något dumt mot honom. Men jag tycker ändå att man ska bli förlåten för någonting man har gjort för länge sedan. Specielt om man var ett barn då man gjorde det dumma/taskiga.
AV : Vincent 8f sid 197-SLUTET AV BOKEN :) :) :) :)
Gurrafnurras inlägg frågorna avsnitt 4
Gurrafnurras inlägg frågorna avsnitt 4
1. Det känns tråkigt. Jag tycker att det är dålig stil för det räcker uppenbarligen inte för alla att göra Thomas liv ett levande helvete utan också sedan bekräfta Thomas mammas oroskänslor om att Thomas har det jobbigt i skolan. Dem hade kunnat stå ut i två timmar och sen hade allt varit över för dem men istället ska dem fortsätta att misshandla Thomas fysiskt och psykiskt och nu även Thomas mamma psykiskt. Thomas verkar vara den enda viktiga personen i hans mammas liv så att sätta hans mamma i den tuffa situationen är riktigt lågt och respektlöst.
2. Juha kan aldrig göra det rätta för honom i hans situation och avbryta den annorlunda relationen han har med Lennart och Stefan och bara vara med hans riktiga kompisar Juha och Jenny. Istället så fortsätter han att gå fram och tillbaks mellan Thomas och Jenny eller Stefan och Lennart. Det leder till att hans känslor samlas inom honom och då blir det bara en tidsfråga innan han brister. På skolgården blir han sur för det är bra exempel när han skulle stannat med Thomas men istället går till Lennart/Stefan? Då när Thomas kommer fram vill visa sig vara tuff inför Lennart/Stefan och ska skada Thomas. Sen inser han att det är Lennart/Stefan som också är en del av problemet och han brister.
3. Han har blivit mobbad i flera år och tänker nog då och då några gånger under tiden på Sävbyholmsskolan att han vill ta sitt liv.
Man tänker att börja en ny skola skulle ge Thomas en ny chans men han blir nog rädd att han ska få återuppleva hela processen igen och det orkar riskera.
4. Nej, jag tror inte på andra chanser, människor förändras oftast inte.
I dem fallen folk förändras är det bara för att dem gjort något hemskt som i denna situation. Alla i klassen var på något sätt ansvarig för Thomas död. Vissa ska förlåtas som inte gjort så mycket men Lennart, Stefan, Juha, Pia o.s.v är alla ansvariga för Thomas död och ska därför få leva med den skulden och på livstid tänka igenom vad dem gjort
2. Juha kan aldrig göra det rätta för honom i hans situation och avbryta den annorlunda relationen han har med Lennart och Stefan och bara vara med hans riktiga kompisar Juha och Jenny. Istället så fortsätter han att gå fram och tillbaks mellan Thomas och Jenny eller Stefan och Lennart. Det leder till att hans känslor samlas inom honom och då blir det bara en tidsfråga innan han brister. På skolgården blir han sur för det är bra exempel när han skulle stannat med Thomas men istället går till Lennart/Stefan? Då när Thomas kommer fram vill visa sig vara tuff inför Lennart/Stefan och ska skada Thomas. Sen inser han att det är Lennart/Stefan som också är en del av problemet och han brister.
3. Han har blivit mobbad i flera år och tänker nog då och då några gånger under tiden på Sävbyholmsskolan att han vill ta sitt liv.
Man tänker att börja en ny skola skulle ge Thomas en ny chans men han blir nog rädd att han ska få återuppleva hela processen igen och det orkar riskera.
4. Nej, jag tror inte på andra chanser, människor förändras oftast inte.
I dem fallen folk förändras är det bara för att dem gjort något hemskt som i denna situation. Alla i klassen var på något sätt ansvarig för Thomas död. Vissa ska förlåtas som inte gjort så mycket men Lennart, Stefan, Juha, Pia o.s.v är alla ansvariga för Thomas död och ska därför få leva med den skulden och på livstid tänka igenom vad dem gjort
Ramonas inlägg s. 197-slutet
1. Jag tyckte att Thomas fest var en av de sorgligaste delarna i boken, men den visade också hur hemska och falska barnen är. Thomas verkar vara van vid att hans klasskamrater mobbar honom, men jag tycker det gick lite väl långt när de var så taskiga mot honom på festen. Jag tycker också synd om hans mamma, hon ville bara vara snäll och bjuda alla, men mot slutet insåg hon att barnen bara lotsades vara Thomas kompisar.
Om Thomas hade berättat för sin mamma hur han kände så kanske det inte skulle ha blivit så, men han älskar henne för mycket och trodde nog att hon skulle bli sårad.
Men alla barnen var inte så, Jenny och Juha försökte vara så trevliga som möjligt men eftersom de "coola" inte ville vara snälla så gjorde det inte deras trevlighet så stor skillnad.
"Då börjar Jenny att dansa för att göra Thomas mamma glad. Hon shakar ensam på vardagsrumsgolvet, försöker tvinga med Juha som generat drar sig ur." s.206
Jag blev alltså ledsen när jag läste om festen och jag undrar faktiskt hur man kan vara så falska som de är. Varför vill man ens vara det? För att passa in? Nej, om man vill ha en förändring så ska man börja med sig själv. Man kan bara inte vara en mobbare och låtsas som inget, låtsas som om det är ens mening i livet. Hur mår man då? Synd att inte alla inser detta, att de inte inser att vad man gör kommer tillbaks. Man får tillbaks det man har kastat, gör man hemska saker så kan man inte förvänta sig ett lyckligt liv. Dock kanske de inte har någon samvete alls, inte är mänskliga.
2. Man kan säga att det blev för mycket för honom. Efter att ha försökt att duga så länge så blev det för mycket för honom, han var tvungen att "släppa ut" allt. Att det hände just då kan bero på att Thomas hängde efter honom och killarna ignorerade och retade honom. Han har försökt att få uppmärksamhet så länge så att han till slut ger upp och inte bryr sig längre. Jag kan förstå hur han kände, det är som att bli kritiserad varje dag, att bli mobbad och retade, till slut ger man sig. Man vill få ett slut på det, och det gjorde Juha genom att kasta grus, för han visste att om man gör det så är man körd.
"Medan han kastar, sjunger han som den pajas de gjort honom till:
- Döda döda, bara döda, döda på min fö'lsedag, sen när jag ser att det röda komma fram då skrattar jag!" s.215
Han verkar vilja "hämnas" för det de har gjort honom till, en "komikerfjant". Bara få vara sig själv utan att bry sig om fjärdeplatsen eller uppmärksamhet. Det är synd, för samhället krossar många personer genom att försvaga de, att få de att inse att de inte är något. Därför ska man alltid vara sig själv, även om det är svårt.
3. Efter att alltid varit den som blir mobbad och utfryst så kan jag förstå varför han ger upp. Jag tror att han kände sig oduglig, hatade sig själv bara för att han inte var som de. Jag förstår hur han kände eftersom jag också har känt att jag inte passar in förut, jag har också varit utfryst och jag ville också ge upp. Bara ge upp och glömma allt, men istället för att ge upp så fortsatte jag "kämpa". Till slut blir det bra, men jag tycker att man inte ska ge upp efter första försöket. Börja på nytt, träffa andra människor och "hitta balansen". Thomas har försökt passa in hela låg-mellanstadiet, men ändå har han inte börjat på nytt. I stället har han lärt sig att leva med rädslan. Samma rutiner, mobbing och falska personer.
Men han är väl bara trött, orkar inte börja på en ny skola eftersom han inser vad som kommer att hända. Att historien kommer att upprepa sig själv, även fast det inte behöver vara så.
4. Jag håller med, man ska förlåta sig själv. Om man förlåter saker så kan man bara släppa de, man behöver inte slösa mer energi på det. Det tycker många människor är viktigt, att kunna gå vidare i livet. Men budskapet är också att man ska acceptera sig själv, tycker jag. Man ska inte hata sig själv, då är det omöjligt att vara lycklig.
Om man ska se budskapet från Juhas perspektiv, efter att man har läst boken, så tror jag att han syftar på personerna i boken. Jenny ska förlåta att hon är ful, Thomas ska förlåta att han gav upp och de populära ska förlåta vilka de blev. Man kan nog inte bli en framgångsrik person om man är en mobbare, eftersom det tar över hela ens liv och de flesta som gör det är personer som har det svårt. De måste ta ut det på något sätt, då mobbar de. Men de fattar inte att det är fel, och de "stänger av" sina känslor, annars skulle de må jättedåligt.
Man ska förlåta och få förlåtelse, alla har trots allt rätt till en andra chans.
Om Thomas hade berättat för sin mamma hur han kände så kanske det inte skulle ha blivit så, men han älskar henne för mycket och trodde nog att hon skulle bli sårad.
Men alla barnen var inte så, Jenny och Juha försökte vara så trevliga som möjligt men eftersom de "coola" inte ville vara snälla så gjorde det inte deras trevlighet så stor skillnad.
"Då börjar Jenny att dansa för att göra Thomas mamma glad. Hon shakar ensam på vardagsrumsgolvet, försöker tvinga med Juha som generat drar sig ur." s.206
Jag blev alltså ledsen när jag läste om festen och jag undrar faktiskt hur man kan vara så falska som de är. Varför vill man ens vara det? För att passa in? Nej, om man vill ha en förändring så ska man börja med sig själv. Man kan bara inte vara en mobbare och låtsas som inget, låtsas som om det är ens mening i livet. Hur mår man då? Synd att inte alla inser detta, att de inte inser att vad man gör kommer tillbaks. Man får tillbaks det man har kastat, gör man hemska saker så kan man inte förvänta sig ett lyckligt liv. Dock kanske de inte har någon samvete alls, inte är mänskliga.
2. Man kan säga att det blev för mycket för honom. Efter att ha försökt att duga så länge så blev det för mycket för honom, han var tvungen att "släppa ut" allt. Att det hände just då kan bero på att Thomas hängde efter honom och killarna ignorerade och retade honom. Han har försökt att få uppmärksamhet så länge så att han till slut ger upp och inte bryr sig längre. Jag kan förstå hur han kände, det är som att bli kritiserad varje dag, att bli mobbad och retade, till slut ger man sig. Man vill få ett slut på det, och det gjorde Juha genom att kasta grus, för han visste att om man gör det så är man körd.
"Medan han kastar, sjunger han som den pajas de gjort honom till:
- Döda döda, bara döda, döda på min fö'lsedag, sen när jag ser att det röda komma fram då skrattar jag!" s.215
Han verkar vilja "hämnas" för det de har gjort honom till, en "komikerfjant". Bara få vara sig själv utan att bry sig om fjärdeplatsen eller uppmärksamhet. Det är synd, för samhället krossar många personer genom att försvaga de, att få de att inse att de inte är något. Därför ska man alltid vara sig själv, även om det är svårt.
3. Efter att alltid varit den som blir mobbad och utfryst så kan jag förstå varför han ger upp. Jag tror att han kände sig oduglig, hatade sig själv bara för att han inte var som de. Jag förstår hur han kände eftersom jag också har känt att jag inte passar in förut, jag har också varit utfryst och jag ville också ge upp. Bara ge upp och glömma allt, men istället för att ge upp så fortsatte jag "kämpa". Till slut blir det bra, men jag tycker att man inte ska ge upp efter första försöket. Börja på nytt, träffa andra människor och "hitta balansen". Thomas har försökt passa in hela låg-mellanstadiet, men ändå har han inte börjat på nytt. I stället har han lärt sig att leva med rädslan. Samma rutiner, mobbing och falska personer.
Men han är väl bara trött, orkar inte börja på en ny skola eftersom han inser vad som kommer att hända. Att historien kommer att upprepa sig själv, även fast det inte behöver vara så.
4. Jag håller med, man ska förlåta sig själv. Om man förlåter saker så kan man bara släppa de, man behöver inte slösa mer energi på det. Det tycker många människor är viktigt, att kunna gå vidare i livet. Men budskapet är också att man ska acceptera sig själv, tycker jag. Man ska inte hata sig själv, då är det omöjligt att vara lycklig.
Om man ska se budskapet från Juhas perspektiv, efter att man har läst boken, så tror jag att han syftar på personerna i boken. Jenny ska förlåta att hon är ful, Thomas ska förlåta att han gav upp och de populära ska förlåta vilka de blev. Man kan nog inte bli en framgångsrik person om man är en mobbare, eftersom det tar över hela ens liv och de flesta som gör det är personer som har det svårt. De måste ta ut det på något sätt, då mobbar de. Men de fattar inte att det är fel, och de "stänger av" sina känslor, annars skulle de må jättedåligt.
Man ska förlåta och få förlåtelse, alla har trots allt rätt till en andra chans.
Ebba A s.197-slutet
1. När jag läste den delen tyckte jag väldigt synd om både Thomas och hans mamma. Thomas mamma verkade verkligen inte kunna se någonting fören på slutet. Det skulle verkligen vara läskigt att se allas ögon som visar hat mot Thomas och hans mamma. Jag skulle absolut inte vilja vara där på "festen". Det skulle vara hemskt.
Ett citat exempel:
"Lennart förenar sig med Pia och Eva-Lena.
Lennart och Pia gör en Hitlerhälsning bakom Thomas mammas rygg.
Thomas ser.
Hans mamma ser inget. Hon ser ingenting."
Det här visar att hon verkligen inte ser någonting. Det finns en annan del där hon ser. Hon ser alla hemska barn och att Thomas inte är gillad av sin klass.
2. Jag tror inte att han orkade något mer utan bara ville vara sig själv. Att han inte orkade tävla om den fjärdeplatsen, att han inte orkade spela klassens clown längre. Han ville nog bara gå tillbaka till sitt gamla jag med Jenny och Thomas. Han kastade grus på dem och han ville nog visa att han inte brydde sig om dem även fast han mest brydde sig om dem.
3. Vad som gör att Thomas inte orkar längre är nog att han får ingen kärlek eller ingen vill vara med honom. Hans mamma ger "fel" sorts kärlek och förstår inte exakt hur Thomas vill ha det eller har det.
Han orkar nog inte med mer p.g.a all mobbning och utfrysning han fått, så har han fått så dåligt självförtroende att han tror att vart han än går så kommer han bli mobbad. Att han aldrig mer kan bli "normal" igen.
4. Jag håller med att man ska förlåta sig själv för alla dåliga saker man har gjort i sitt liv och att man ska gå vidare i sitt liv. Man ska inte fastna och tänka på det och inte gå vidare. Om Juha hade förlåtit sig själv lite tidigare kanske han inte skulle ha haft en dålig barndom utan det kanske skulle ha gått lite bättre, till och med i framtiden.
Ett citat exempel:
"Lennart förenar sig med Pia och Eva-Lena.
Lennart och Pia gör en Hitlerhälsning bakom Thomas mammas rygg.
Thomas ser.
Hans mamma ser inget. Hon ser ingenting."
Det här visar att hon verkligen inte ser någonting. Det finns en annan del där hon ser. Hon ser alla hemska barn och att Thomas inte är gillad av sin klass.
2. Jag tror inte att han orkade något mer utan bara ville vara sig själv. Att han inte orkade tävla om den fjärdeplatsen, att han inte orkade spela klassens clown längre. Han ville nog bara gå tillbaka till sitt gamla jag med Jenny och Thomas. Han kastade grus på dem och han ville nog visa att han inte brydde sig om dem även fast han mest brydde sig om dem.
3. Vad som gör att Thomas inte orkar längre är nog att han får ingen kärlek eller ingen vill vara med honom. Hans mamma ger "fel" sorts kärlek och förstår inte exakt hur Thomas vill ha det eller har det.
Han orkar nog inte med mer p.g.a all mobbning och utfrysning han fått, så har han fått så dåligt självförtroende att han tror att vart han än går så kommer han bli mobbad. Att han aldrig mer kan bli "normal" igen.
4. Jag håller med att man ska förlåta sig själv för alla dåliga saker man har gjort i sitt liv och att man ska gå vidare i sitt liv. Man ska inte fastna och tänka på det och inte gå vidare. Om Juha hade förlåtit sig själv lite tidigare kanske han inte skulle ha haft en dålig barndom utan det kanske skulle ha gått lite bättre, till och med i framtiden.
Wilma s. 197-slutet
1. Jag tycker att det som händer vid festen är väldigt hemskt. Hur Thomas mamma blundar, hur hon låtsas att allt är bra, hur hon tillslut inser katastrofen, hur hon fortsätter att låtsas vara glad fast hon vill klappa till ungarna, och Thomas som vill sjunka ner i marken, i jorden. Det är hemskt och jobbigt. En annan sak som är jobbig med kalaset är att mamman tror att det är kalas med grönt potatismos, partyhattar och ballonger av bästa kvalité som barnen vill ha. Grejen är den att allt bara blir värre av att ha ett kalas. För det första är det hippa som gäller och för det andra tror jag att barnen tycker att det är pinsamt och jobbigt att Thomas mamma är med och håller i allt, för då måste de komma och de måste låtsas spela snälla.
Några händelser från boken som jag tycker är väldigt hemska och jobbiga:
"Thomas mamma och Jenny återkommer med kokt korv, en stor illgrön saftbål och grönfärgat potatismos.
- Alles ist grön, ja! ropar Thomas mamma förtjust
-Är det Thomas som har snorat? väser Erik lågt men ändå tillräckligt högt för att alla ska höra.
-Jaha? fortsätter Thomas mamma osäkrare och kväver impulsen att örfila upp den där ouppfostrade ungen" s. 204
"När sången är avslutad ser Thomas mamma förvirrad och osäker ut men tänker att hon måste gaska upp sig.
Bjuda till. Försöka vara glad.
För det måste man ju." s. 205
"Ensam sitter Thomas i ett hörn. Ingen pratar med honom. Moderns leende blir till en grimas.
Vad har kalaset kostat? Mat, läsk, LP-skiva, serpentiner, ballonger, festmössor, inbjudningskort, veckor av planering och förväntan" s. 207
"-Tack, stammar hon, för att ni ville komma. Allesammans och fira Thomas. Nu kan de som vill få stanna på filmvisning, och de som vill får gå.
Medan hon monterar duk och projektor lämnar alla barnen rummet och går." s.207
Jag tycker att det är hemskt hur alla barnen beter sig, jag förstår inte att de orkar leva med sig själva? Hur kan man vilja vara så taskig? Jag tycker att det är hemskt för de får Thomas att må jättedåligt både psykiskt och fysiskt.
Med andra ord mår jag väldigt dåligt när jag läser om festen, och jag blir illa till mods eftersom att jag förstår att det här händer i verkligheten, i dagens samhälle. Det hände både då och det händer idag. Jag undrar om mobbning kommer att försvinna i framtiden? Jag hoppas verkligen det!
2. Hans bägare rinner över kan man säga. Han orkar inte med sig själv längre. Det kanske är just under den här dagen som han inser att han ständigt försöker med något som inte är värt det. Han inser allt han har gjort själv och hur dåligt han har behandlat till exempel Jenny och Thomas. När Thomas dessutom är snäll mot honom, när han kommer in på toaletten och pratar med honom som en riktig vän, inser Juha förmodligen ännu mer vilken dålig människa han är, och vilken dålig människa han har varit.
Jag tror att det är det här som händer. Han inser också hur jobbigt allt är och han känner att han inte orkar med längre. Så allt bara brister. Bägaren svämmar över och han tröttnar på sig själv. Han är dock inte tillräckligt stark för att hantera det här så han låter det gå ut över fel personer, då syftar jag på Jenny och Thomas. Annars tycker jag faktiskt att de andra förtjänade det på ett sätt, eftersom att de ha varit väldigt dumma.
Det här med att bägaren rinner över kan hända vem som helst, man orkar inte längre och man känner att det går för långt. Exempel har jag sett en film där en person hela tiden fick ta massa skit av alla andra och en dag orkar hon bara inte längre, så då sa hon till alla vad hon kände. Hur ytliga och dumma hon tyckte att de var. Här kan man också säga att bägaren rann över.
3. Han orkar inte börja om på nytt. Han kommer börja i en ny skola och han är rädd. Rädd för att bli utanför igen. Därför tror jag att han ger upp. Hela hans skoltid har han varit mobbad, nu är han fri en kort period men sen, då börjar allt om. Helt från början, och det orkar han inte. Förmodligen ger han upp i hopp om att finna frid.
Jag tycker att det är dumt att han ger upp, tänk om det inte skulle ha blivit likadant i nästa skola? Om han har kämpat under hela sin skoltid med mobbare så tycker jag att han kan prova i den nya skolan, då kanske allt blir annorlunda?
Att han ger upp så här påminner mig om en bok som handlade om en person som hela tiden gick runt och väntade och väntade på livet att börja. När hon slutligen gav upp att hela tiden hoppas, när hon inte orkade vara förväntansfull och hoppas på en ny livsstil, det var då vändningen kom till henne. Jag menar inte att det är bra att sluta hoppas, det ska man aldrig göra, men jag såg en likhet. Kanske hade det även kunnat bli så här för Thomas, att hans liv tog en ny vändning?
4. Man ska förlåta sig själv för det är dumt att hela tiden gå runt och ångra något man gjort för då kan man inte leva livet fullt ut. Därför ska man förlåta sig själv, men förhoppningsvis om man till exempel har varit dum har man lärt sig något utav det. Man har på så sätts berikats med kunskap som man inte kommer att glömma bort. Det är den som man ska lära sig utav. Så jag tycker att man ska förlåta sig själv och se sitt misstag som något lärorikt, och på så sätt aldrig göra om samma fel igen. Dock är det väldigt dumt om man gör ett misstag och förlåter sig själv och sedan glömmer bort det, sen direkt efter gör man ett nytt och förlåter sig själv igen. Då lär man sig ingenting, så tycker jag inte att man ska göra.
Några händelser från boken som jag tycker är väldigt hemska och jobbiga:
"Thomas mamma och Jenny återkommer med kokt korv, en stor illgrön saftbål och grönfärgat potatismos.
- Alles ist grön, ja! ropar Thomas mamma förtjust
-Är det Thomas som har snorat? väser Erik lågt men ändå tillräckligt högt för att alla ska höra.
-Jaha? fortsätter Thomas mamma osäkrare och kväver impulsen att örfila upp den där ouppfostrade ungen" s. 204
"När sången är avslutad ser Thomas mamma förvirrad och osäker ut men tänker att hon måste gaska upp sig.
Bjuda till. Försöka vara glad.
För det måste man ju." s. 205
"Ensam sitter Thomas i ett hörn. Ingen pratar med honom. Moderns leende blir till en grimas.
Vad har kalaset kostat? Mat, läsk, LP-skiva, serpentiner, ballonger, festmössor, inbjudningskort, veckor av planering och förväntan" s. 207
"-Tack, stammar hon, för att ni ville komma. Allesammans och fira Thomas. Nu kan de som vill få stanna på filmvisning, och de som vill får gå.
Medan hon monterar duk och projektor lämnar alla barnen rummet och går." s.207
Jag tycker att det är hemskt hur alla barnen beter sig, jag förstår inte att de orkar leva med sig själva? Hur kan man vilja vara så taskig? Jag tycker att det är hemskt för de får Thomas att må jättedåligt både psykiskt och fysiskt.
Med andra ord mår jag väldigt dåligt när jag läser om festen, och jag blir illa till mods eftersom att jag förstår att det här händer i verkligheten, i dagens samhälle. Det hände både då och det händer idag. Jag undrar om mobbning kommer att försvinna i framtiden? Jag hoppas verkligen det!
2. Hans bägare rinner över kan man säga. Han orkar inte med sig själv längre. Det kanske är just under den här dagen som han inser att han ständigt försöker med något som inte är värt det. Han inser allt han har gjort själv och hur dåligt han har behandlat till exempel Jenny och Thomas. När Thomas dessutom är snäll mot honom, när han kommer in på toaletten och pratar med honom som en riktig vän, inser Juha förmodligen ännu mer vilken dålig människa han är, och vilken dålig människa han har varit.
Jag tror att det är det här som händer. Han inser också hur jobbigt allt är och han känner att han inte orkar med längre. Så allt bara brister. Bägaren svämmar över och han tröttnar på sig själv. Han är dock inte tillräckligt stark för att hantera det här så han låter det gå ut över fel personer, då syftar jag på Jenny och Thomas. Annars tycker jag faktiskt att de andra förtjänade det på ett sätt, eftersom att de ha varit väldigt dumma.
Det här med att bägaren rinner över kan hända vem som helst, man orkar inte längre och man känner att det går för långt. Exempel har jag sett en film där en person hela tiden fick ta massa skit av alla andra och en dag orkar hon bara inte längre, så då sa hon till alla vad hon kände. Hur ytliga och dumma hon tyckte att de var. Här kan man också säga att bägaren rann över.
3. Han orkar inte börja om på nytt. Han kommer börja i en ny skola och han är rädd. Rädd för att bli utanför igen. Därför tror jag att han ger upp. Hela hans skoltid har han varit mobbad, nu är han fri en kort period men sen, då börjar allt om. Helt från början, och det orkar han inte. Förmodligen ger han upp i hopp om att finna frid.
Jag tycker att det är dumt att han ger upp, tänk om det inte skulle ha blivit likadant i nästa skola? Om han har kämpat under hela sin skoltid med mobbare så tycker jag att han kan prova i den nya skolan, då kanske allt blir annorlunda?
Att han ger upp så här påminner mig om en bok som handlade om en person som hela tiden gick runt och väntade och väntade på livet att börja. När hon slutligen gav upp att hela tiden hoppas, när hon inte orkade vara förväntansfull och hoppas på en ny livsstil, det var då vändningen kom till henne. Jag menar inte att det är bra att sluta hoppas, det ska man aldrig göra, men jag såg en likhet. Kanske hade det även kunnat bli så här för Thomas, att hans liv tog en ny vändning?
4. Man ska förlåta sig själv för det är dumt att hela tiden gå runt och ångra något man gjort för då kan man inte leva livet fullt ut. Därför ska man förlåta sig själv, men förhoppningsvis om man till exempel har varit dum har man lärt sig något utav det. Man har på så sätts berikats med kunskap som man inte kommer att glömma bort. Det är den som man ska lära sig utav. Så jag tycker att man ska förlåta sig själv och se sitt misstag som något lärorikt, och på så sätt aldrig göra om samma fel igen. Dock är det väldigt dumt om man gör ett misstag och förlåter sig själv och sedan glömmer bort det, sen direkt efter gör man ett nytt och förlåter sig själv igen. Då lär man sig ingenting, så tycker jag inte att man ska göra.
Alex: frågor på slutet
1.Jag tycker att det var väldigt deprimerande och pinsamnt att läsa om den här festen eftersom att thomas mamma hadde planerat den här festen så länge och hon hade sett fram imot den.Och när de skulle äta så ville ingen ha mat.Och när de ska dansa så vill ingen dansa heller, stämningen var värkligen tyst och dystert.
Men jag tycker ändå att thomas kunde sagt åt sin mamma att det var barnsligt att ha ett kalas när man går i sexan.Då skulle de alldrig ha det här kalaset och allt skulle var bättre.Men den jobigaste delen av kalaset måste ha varit när de åt eftersom de kollade ondskefullt på thomas mamma och viskade om henne."Viskningen växer till ett hotfullt mummel. Som dovt mullrande åska. Thomas mamma ryser det är väl så barn roar sig tänker hon."
2.Jag tror att Juha tyckte att alla hadde varit jobbiga fast i stället för att bli arg så valde han att ignorera det.Men även fast han slog sin syster så var inte det tillräckligt för Juha stt få ut sin ilska. Sen på skolgården så kunde han inte hålla det inom sig längre så han var tvungen att bli av med all "lagrad" ilska.Och det gjorde han genom att slänga grus på alla i sin närhet.
3.Eftersom att alla retar honom och ingen vill vara med honom så blir han väldigt deprimrad han berättar själv att han bara vill ligga under sin säng i hela hans liv.detta kan liknas med berättelsen som juha berättar på roliga timmen om Pekka som var i en brinnande byggnad.Alla i klassen ville att han skulle hoppa men Pekka vågade inte.Så han fortsatte upp i byggnaden till sista våningen, och där hadde han inget annat val än att hoppa.Så han hoppade fast han blev lurad för de hadde inget brandsegel som han skulle lada i.Detta hände också med thomas, han var i en "byggnad" som skulle kollapsa men han försökte att var kvar i byggnaden men till slut gick det inte.Så han hoppade och trodde att hans klasskamrater skulle rädda honom men det gjorde de inte.De hadde lurat honom.
4.Jag tycker att det kan vara bra att förlåta sig själv.Men jag tycker inte att juha borde förlåta sig själv.Han fötjänar inte att bli förlåten med tanke på allt han har gjort.Han bidrog till att thomas tog livet av sig, han slog sin syster nästan varje dag, han skadade massa personer när han slängde grus på dem på skolgården och han lämnade sina ända riktiga vänner thomas och jenny.Och det var bara de som han gjorde när han gick sexan! Tänk på allt dumt han har gjort innan och efter.Vissa kanske tycker att han gjorde detta för att han fick en dålig barndom.Men för det första så var det han själv som gjorde att han fick en dålig barndom. Han kunde ha valt att inte lämna sin riktiga vänner, han kunde ha valt att inte kriga om den där "fjärde platsen" hela tiden.Och för det andra så finns det de som har haft en sämre barndom och inte gjorde alla dem dumma sakerna som Juha gjorde.
Men jag tycker ändå att thomas kunde sagt åt sin mamma att det var barnsligt att ha ett kalas när man går i sexan.Då skulle de alldrig ha det här kalaset och allt skulle var bättre.Men den jobigaste delen av kalaset måste ha varit när de åt eftersom de kollade ondskefullt på thomas mamma och viskade om henne."Viskningen växer till ett hotfullt mummel. Som dovt mullrande åska. Thomas mamma ryser det är väl så barn roar sig tänker hon."
2.Jag tror att Juha tyckte att alla hadde varit jobbiga fast i stället för att bli arg så valde han att ignorera det.Men även fast han slog sin syster så var inte det tillräckligt för Juha stt få ut sin ilska. Sen på skolgården så kunde han inte hålla det inom sig längre så han var tvungen att bli av med all "lagrad" ilska.Och det gjorde han genom att slänga grus på alla i sin närhet.
3.Eftersom att alla retar honom och ingen vill vara med honom så blir han väldigt deprimrad han berättar själv att han bara vill ligga under sin säng i hela hans liv.detta kan liknas med berättelsen som juha berättar på roliga timmen om Pekka som var i en brinnande byggnad.Alla i klassen ville att han skulle hoppa men Pekka vågade inte.Så han fortsatte upp i byggnaden till sista våningen, och där hadde han inget annat val än att hoppa.Så han hoppade fast han blev lurad för de hadde inget brandsegel som han skulle lada i.Detta hände också med thomas, han var i en "byggnad" som skulle kollapsa men han försökte att var kvar i byggnaden men till slut gick det inte.Så han hoppade och trodde att hans klasskamrater skulle rädda honom men det gjorde de inte.De hadde lurat honom.
4.Jag tycker att det kan vara bra att förlåta sig själv.Men jag tycker inte att juha borde förlåta sig själv.Han fötjänar inte att bli förlåten med tanke på allt han har gjort.Han bidrog till att thomas tog livet av sig, han slog sin syster nästan varje dag, han skadade massa personer när han slängde grus på dem på skolgården och han lämnade sina ända riktiga vänner thomas och jenny.Och det var bara de som han gjorde när han gick sexan! Tänk på allt dumt han har gjort innan och efter.Vissa kanske tycker att han gjorde detta för att han fick en dålig barndom.Men för det första så var det han själv som gjorde att han fick en dålig barndom. Han kunde ha valt att inte lämna sin riktiga vänner, han kunde ha valt att inte kriga om den där "fjärde platsen" hela tiden.Och för det andra så finns det de som har haft en sämre barndom och inte gjorde alla dem dumma sakerna som Juha gjorde.
Knuts fans har ställt frågor på s.197-slutet som Knut nu besvarat!
1. Jag blev väldigt arg när jag läste om Thomas kalas. Det är synd
att inte klasskamraterna kunde vara trevliga och visa lite värdighet nu
när de hade bjudits hem till Thomas. Eftersom att de populäraste
klasskamraterna som också var de elakaste var med på kalaset så vågade
ingen vara trevlig förutom Juha och Jenny. De försökte liva upp
stämningen lite grann, men det är svårt när ingen annan vågar göra det.
Jag förstår inte varför Stefan, Lennart, Pia och Eva-Lena inte försonas
med Thomas när han försöker vara snäll. Han har troligtvis nästan
aldrig varit taskig mot någon av dem. På s. 202 säger Lennart till
Thomas "Det här kommer att bli så...mycket...stryk!" Det är verkligen
konstigt att Lennart känner att han måste ge Thomas stryk för att han
blivit bjuden på ett kalas.
2. Juha fick ett utbrott och kastade sten eftersom han blivit trött på att spela nån som var taskig mot de som var hans riktiga vänner. Det inträffade då eftersom han precis innan varit taskig mot Thomas eftersom Stefan sagt "Vad har du Thomas då?". Stefan gillar inte Thomas, och eftersom Juha desperat försökte vara Stefans vän, så var Juha taskig mot Thomas. Denna händelse var ungefär som en tickande bomb som detonerade för Juha. Han insåg två saker, att han varit taskig mot Thomas som försökt vara hans vän och att han ville sluta med att försöka vara Stefans vän. Efter så många års slit med att försöka vara Stefans vän så var Stefan fortfarande taskig ibland. Istället för att skylla på sig själv, så la Juha skulden på alla andra, genom att kasta sten på de som var i närheten. Om Juha nu behövde kasta sten, så tycker jag att han borde kastat på sig själv. Det är faktiskt han som valt att försöka vara med de "tuffaste" i klassen. Juha ångrade att han inte varit mer med Thomas och Jenny.
3. Det som gör att inte Thomas orkar leva längre är att han behandlats mycket illa under en lång tid. Jag tror inte att många förstått hur han mått, inte lärarna, klasskamraterna eller hans mamma. Om de förstått och tagit detta på allvar så hade mobbningen upphört. Thomas har också haft oturen att få klasskamrater som inte har så mycket civilkurage så att de vågar stå upp mot de som mobbar honom.
Om organisationer som Friends funnits tidigare hade troligen färre barn mobbats under 70-talet.
Jag tror inte att skolan som Jonas Gardell beskriver är riktigt sann. Någon lärare måste ha märkt hur Thomas mått och gripit in, det borde också funnits nån klasskamrat som inte var lika känslokall som de andra, som försvarat Thomas.
4. Jag tycker att Stefan, Lennart, Pia och Eva-Lena bör ha dåligt samvete under en lång tid framöver.
Eftersom deras handling varit extra hemsk. Om man gjort någonting dumt som man ångrar, bör man förlåta sig själv eftersom vi inte kan förändra det som är historia, handlingen man gjort går inte att göra om. Vi kan däremot förändra framtiden genom att inte upprepa den handling som inte kändes bra. Det känns lättare att förlåta sig själv om man gottgör det man ångrar, till exempel genom att säga förlåt. Om Thomas funnits i verkligheten och Jonas Gardell varit taskig mot någon som senare tagit självmord så tycker jag att det är helt sjukt att han tycker att man ska förlåta sig själv. Jag tycker att boken är lite förvrängd, läsaren övertygas om att det är de fyra populäraste klasskamraterna som bidragit till Thomas självmord. Men det är lika mycket Juhas som alla andra klasskamraternas fel, de borde berättat för Thomas mamma att hon måste ta mobbningen lite mer seriöst och låta Thomas byta skola. Om denna händelse är sann så tror jag att Jonas skrev boken för att han kände skuld. Han skrev så att läsarna börjar tycka synd om Juha/Jonas, han skriver också så att många läsare ska övertygas att det är de fyra populäraste fel, men det är många andras också.
2. Juha fick ett utbrott och kastade sten eftersom han blivit trött på att spela nån som var taskig mot de som var hans riktiga vänner. Det inträffade då eftersom han precis innan varit taskig mot Thomas eftersom Stefan sagt "Vad har du Thomas då?". Stefan gillar inte Thomas, och eftersom Juha desperat försökte vara Stefans vän, så var Juha taskig mot Thomas. Denna händelse var ungefär som en tickande bomb som detonerade för Juha. Han insåg två saker, att han varit taskig mot Thomas som försökt vara hans vän och att han ville sluta med att försöka vara Stefans vän. Efter så många års slit med att försöka vara Stefans vän så var Stefan fortfarande taskig ibland. Istället för att skylla på sig själv, så la Juha skulden på alla andra, genom att kasta sten på de som var i närheten. Om Juha nu behövde kasta sten, så tycker jag att han borde kastat på sig själv. Det är faktiskt han som valt att försöka vara med de "tuffaste" i klassen. Juha ångrade att han inte varit mer med Thomas och Jenny.
3. Det som gör att inte Thomas orkar leva längre är att han behandlats mycket illa under en lång tid. Jag tror inte att många förstått hur han mått, inte lärarna, klasskamraterna eller hans mamma. Om de förstått och tagit detta på allvar så hade mobbningen upphört. Thomas har också haft oturen att få klasskamrater som inte har så mycket civilkurage så att de vågar stå upp mot de som mobbar honom.
Om organisationer som Friends funnits tidigare hade troligen färre barn mobbats under 70-talet.
Jag tror inte att skolan som Jonas Gardell beskriver är riktigt sann. Någon lärare måste ha märkt hur Thomas mått och gripit in, det borde också funnits nån klasskamrat som inte var lika känslokall som de andra, som försvarat Thomas.
4. Jag tycker att Stefan, Lennart, Pia och Eva-Lena bör ha dåligt samvete under en lång tid framöver.
Eftersom deras handling varit extra hemsk. Om man gjort någonting dumt som man ångrar, bör man förlåta sig själv eftersom vi inte kan förändra det som är historia, handlingen man gjort går inte att göra om. Vi kan däremot förändra framtiden genom att inte upprepa den handling som inte kändes bra. Det känns lättare att förlåta sig själv om man gottgör det man ångrar, till exempel genom att säga förlåt. Om Thomas funnits i verkligheten och Jonas Gardell varit taskig mot någon som senare tagit självmord så tycker jag att det är helt sjukt att han tycker att man ska förlåta sig själv. Jag tycker att boken är lite förvrängd, läsaren övertygas om att det är de fyra populäraste klasskamraterna som bidragit till Thomas självmord. Men det är lika mycket Juhas som alla andra klasskamraternas fel, de borde berättat för Thomas mamma att hon måste ta mobbningen lite mer seriöst och låta Thomas byta skola. Om denna händelse är sann så tror jag att Jonas skrev boken för att han kände skuld. Han skrev så att läsarna börjar tycka synd om Juha/Jonas, han skriver också så att många läsare ska övertygas att det är de fyra populäraste fel, men det är många andras också.
Julia N:s Inlägg! S.197- slutet
1.Thomas fest är en väldigt sorlig och hemsk del i boken tycker jag. Barnen är falska och spelar dubbelspel, de är trevliga och artiga mot Thomas mamma och mot Thomas är de hemska och mobbar honom som vanligt bakom mammans rygg. I slutet av festen när barnen vänder Thomas mamma ryggen till går det för långt för henne. Hon bryter ihop. Det kan man se i detta citat:
"-Vad är det för fel? Varför dansar ni inte? ropar Thomas mamma.
Då vänder barnen henne ryggen.
Ensam sitter Thomas i ett hörn. Ingen pratar med honom.
Moderns leende blir till en grimas.
Vad har kalaset kostat? Mat,läsk,LP-skiva,serpentiner,ballonger,festmössor,inbjudningskort,veckor av planering och förväntan.
Hon stänger av grammofonen. Det blir en repa i skivan.
Allt hon önskar är att få gråta."
2. Jag tror att allt kommer över Juha just då. Det var droppen som fick bägaren att rinna över som man säger. Allt med den misslyckande komikern, att ställa sig in hos Lennart och Stefan, att alltid vara klassens clown och vara rolig, allt blev för mycket. Det blev för mycket och det är som om något brister inom honom. Han skriker ut all ilska, allt hat, all sorg och kan inte behärska sig.
Han var klassens clown, och när ingen längre skrattar åt honom tappar han sin roll och sin identitet. Allting brister för honom och han tappar sitt skal, sitt sätt att överleva och är plötsligt inte rolig längre.
3. Jag tror att det var festen som utlöste att Thomas tog livet av sig. Han tänkte att allt var hans fel, att var hans fel att hans mamma så ofta var ledsen, att kostymen var så ful och att han var mobbad. Hans största fasa var att se hans mamma lida för att han är mobbad, och när hon gråter efter kalaset så går det för långt.
4. Jag tycker att man kan se det på 2 olika sätt. Man måste kanske förlåta sig själv för att kunna leva vidare, men på andra sidan så får det inte bli en ursäkt för att inte stå för dina handlingar och hur du är som människa. Du måste stå för dina handlingar, ta ansvar för ditt liv och försöka göra rätt i livet. Ett bra exempel på förlåtelse mot sig själv är bikten som finns i katolska kyrkan. Då går man och berättar för en präst om vad man gjort för synder och blir då förlåten av Gud och kyrkan. Men att bli förlåten att Gud och kyrkan, är det detsamma som att förlåta sig själv?
Detta kan jag relatera till en film som heter "Älska Mig". Den handlar om en 15 årig tjej som heter Josse och som inte vågar stå upp för sin klasskompis Alice som blir mobbad fast hon egentligen vill. Men Josse står inte upp för Alice och hon mår mycket dåligt av detta, kan man förlåta sig själv för att man inte står upp för någon?
Det kan man jämföra med Thomas och Juha. Thomas blir mobbad och han och resterande klassen ser det, men ingen vågar stå upp för honom, inte ens Juha. Han tänker mest på sig själv och vågar inte hjälpa sin "vän" för att istället slippa att bli mobbad genom att spela klassens clown.
Sluut:)
/Julia
"-Vad är det för fel? Varför dansar ni inte? ropar Thomas mamma.
Då vänder barnen henne ryggen.
Ensam sitter Thomas i ett hörn. Ingen pratar med honom.
Moderns leende blir till en grimas.
Vad har kalaset kostat? Mat,läsk,LP-skiva,serpentiner,ballonger,festmössor,inbjudningskort,veckor av planering och förväntan.
Hon stänger av grammofonen. Det blir en repa i skivan.
Allt hon önskar är att få gråta."
2. Jag tror att allt kommer över Juha just då. Det var droppen som fick bägaren att rinna över som man säger. Allt med den misslyckande komikern, att ställa sig in hos Lennart och Stefan, att alltid vara klassens clown och vara rolig, allt blev för mycket. Det blev för mycket och det är som om något brister inom honom. Han skriker ut all ilska, allt hat, all sorg och kan inte behärska sig.
Han var klassens clown, och när ingen längre skrattar åt honom tappar han sin roll och sin identitet. Allting brister för honom och han tappar sitt skal, sitt sätt att överleva och är plötsligt inte rolig längre.
3. Jag tror att det var festen som utlöste att Thomas tog livet av sig. Han tänkte att allt var hans fel, att var hans fel att hans mamma så ofta var ledsen, att kostymen var så ful och att han var mobbad. Hans största fasa var att se hans mamma lida för att han är mobbad, och när hon gråter efter kalaset så går det för långt.
4. Jag tycker att man kan se det på 2 olika sätt. Man måste kanske förlåta sig själv för att kunna leva vidare, men på andra sidan så får det inte bli en ursäkt för att inte stå för dina handlingar och hur du är som människa. Du måste stå för dina handlingar, ta ansvar för ditt liv och försöka göra rätt i livet. Ett bra exempel på förlåtelse mot sig själv är bikten som finns i katolska kyrkan. Då går man och berättar för en präst om vad man gjort för synder och blir då förlåten av Gud och kyrkan. Men att bli förlåten att Gud och kyrkan, är det detsamma som att förlåta sig själv?
Detta kan jag relatera till en film som heter "Älska Mig". Den handlar om en 15 årig tjej som heter Josse och som inte vågar stå upp för sin klasskompis Alice som blir mobbad fast hon egentligen vill. Men Josse står inte upp för Alice och hon mår mycket dåligt av detta, kan man förlåta sig själv för att man inte står upp för någon?
Det kan man jämföra med Thomas och Juha. Thomas blir mobbad och han och resterande klassen ser det, men ingen vågar stå upp för honom, inte ens Juha. Han tänker mest på sig själv och vågar inte hjälpa sin "vän" för att istället slippa att bli mobbad genom att spela klassens clown.
Sluut:)
/Julia
Markus Bokrunda En Komikers Uppväxt s.197 - slutet
1. Jag var ledsen när jag förstod att Thomas mamma tänkte ordna ett kalas och skicka breven till föräldrarna istället för eleverna. Jag förstod direkt att ifall den mobbade killen skulle ordna ett kalas alla var tvungna att komma till skulle ha få en extra ranson stryk dem kommande veckorna. Han älskade sin mamma så stort eller var så feg att han inte sa till henne att han inte ville ha ett kalas och att han visste konsekvenserna.
"Rummet är stilla och mörkt. Dagsljuset silas in genom en liten glipa i gardinen. Här skulle han kunna förbli.
Ligga under sängen i dunklet och bara andas." s.199
Jag tycker att detta förklarar Thomas ovilja till fest och sällskap. Hans föraktningar om festen och dem följande konsekvenserna under och efter festen.
2. Jag tror att Juhas tolerans inte räckte enligt honom kunde Thomas bara inte fatta att han vill bara vara Thomas kompis när ingen annan ser precis som med Jenny. Juha vill inte ge upp sitt status och coola vänner men till slut så var han tvungen att ge upp mycket mer alla riktiga vänner. Men i stundens hetta kunde Juha inte kontrollera sig själv och bara kastade på allt som rörde sig men i stundens hetta så gav Juha upp mycket mer än bara stenen omkring sig.
3. Thomas har blivit utvald att bli mobbad av dem "coola" av "anledningar" från första starten av sin skolgång och jag tror ej att man får den bästa viljan att gå till skolan under dem händelserna. Han ha sett hur ledsen hans mamma varit och att det var han som orsakade den det får honom att känna sig som en plåga på välden och inte rättmätigt existerande. Känslan av att gå till skolan varje morgon och bli mobbad, känslan av att bli sagd att man ska bli slagen, jag är överraskad att han inte gjorde det tidigare.
4. Jag kan förstå budskapet och anledningen och kan också uppskatta en förlåtning av mig själv i livet då och då men det är ingenting jag vill massivt förespråka jag vet att ifall man förlåter sig för ofta lär man sig ingenting man lär sig inte att bygga murar från sina vänner utan sina fiender. Ifall man alltid förlåter sig själv vad finns det att förlåta och lära, man lär sig inte från sina vinster som från sina förluster. Man ska göra en bra för alla stereotyp av sig själv och alltid följa den.
"Rummet är stilla och mörkt. Dagsljuset silas in genom en liten glipa i gardinen. Här skulle han kunna förbli.
Ligga under sängen i dunklet och bara andas." s.199
Jag tycker att detta förklarar Thomas ovilja till fest och sällskap. Hans föraktningar om festen och dem följande konsekvenserna under och efter festen.
2. Jag tror att Juhas tolerans inte räckte enligt honom kunde Thomas bara inte fatta att han vill bara vara Thomas kompis när ingen annan ser precis som med Jenny. Juha vill inte ge upp sitt status och coola vänner men till slut så var han tvungen att ge upp mycket mer alla riktiga vänner. Men i stundens hetta kunde Juha inte kontrollera sig själv och bara kastade på allt som rörde sig men i stundens hetta så gav Juha upp mycket mer än bara stenen omkring sig.
3. Thomas har blivit utvald att bli mobbad av dem "coola" av "anledningar" från första starten av sin skolgång och jag tror ej att man får den bästa viljan att gå till skolan under dem händelserna. Han ha sett hur ledsen hans mamma varit och att det var han som orsakade den det får honom att känna sig som en plåga på välden och inte rättmätigt existerande. Känslan av att gå till skolan varje morgon och bli mobbad, känslan av att bli sagd att man ska bli slagen, jag är överraskad att han inte gjorde det tidigare.
4. Jag kan förstå budskapet och anledningen och kan också uppskatta en förlåtning av mig själv i livet då och då men det är ingenting jag vill massivt förespråka jag vet att ifall man förlåter sig för ofta lär man sig ingenting man lär sig inte att bygga murar från sina vänner utan sina fiender. Ifall man alltid förlåter sig själv vad finns det att förlåta och lära, man lär sig inte från sina vinster som från sina förluster. Man ska göra en bra för alla stereotyp av sig själv och alltid följa den.
Frågor s.197 - slutet
1. Jag blir så ledsen för Thomas mamma som lagt ner så mycket tid och pengar att fixa festen med. Ingen i den åldern har kalas, och det tycker jag thomas mamma borde förstå, han tog aldrig med några kompisar hem, och det kan betyda att han inte har några. Eftersom han aldrig tog med kompisar hem förstod inte thomas mamma om hur barn i hans ålder beter sig och är. Om hon skulle vetat det skulle hon inte gjort en sådan här fest tror jag. Men att barnen var så otrevliga är inte schyst, så ska man speciellt inte bete sig mot en mamma som försökt att imponera!
2. Jag tror att han spårar ur för att han väldigt länge har försökt imponera på Lennart och Stefan. Han har på sätt och vis varit en helt annan person. han var taskig mot sina närmaste vänner och jag tror att han inte orkar med allt det längre. Det har gått för lång tid. Han är trött på att hela tiden försöka imponera och hamna i det coola gänget men aldrig lyckas.
3. Thomas blev mobbad under hela hans uppväxt och jag förstår att han inte orkade mer. Mobbningen tryckte ner honom till botten. hans klasskompisar behandlade honom som inget värt. Det var inte okej, men att ta livet är kanske lite för mycket. Det fanns så mycket man kunde göra så han mådde bra. Men nu valde han att ta livet av sig och jag förstår hans val. Han orkade inte med att varje dag ha en klump i magen och vara rädd att Lennart Stefan skulle slå han och trycka ner honom med ord.
4. jag håller med om att man ska förlåta sig själv om det man gjort fel. Man ska ge sig själv och andra runt om kring sig en andra chans. Man kan alltid försöka att ändra på felet och försöka göra det bra igen. Man ska göra vad man själv gillar och må bra. Men man ska också få andra runt om kring att må bra. Om man är snäll mot sina vänner är de snälla tillbaka, och då mår alla bra. Men om man inte ger en person som gjort ett misstag en andra chans kan man aldrig uppleva samma lycka med personen igen. Det ja försöker säga är att man aldrig ska vara taskig mot sig själv eller någon annan, man mår så himla mycket bättre då!
2. Jag tror att han spårar ur för att han väldigt länge har försökt imponera på Lennart och Stefan. Han har på sätt och vis varit en helt annan person. han var taskig mot sina närmaste vänner och jag tror att han inte orkar med allt det längre. Det har gått för lång tid. Han är trött på att hela tiden försöka imponera och hamna i det coola gänget men aldrig lyckas.
3. Thomas blev mobbad under hela hans uppväxt och jag förstår att han inte orkade mer. Mobbningen tryckte ner honom till botten. hans klasskompisar behandlade honom som inget värt. Det var inte okej, men att ta livet är kanske lite för mycket. Det fanns så mycket man kunde göra så han mådde bra. Men nu valde han att ta livet av sig och jag förstår hans val. Han orkade inte med att varje dag ha en klump i magen och vara rädd att Lennart Stefan skulle slå han och trycka ner honom med ord.
4. jag håller med om att man ska förlåta sig själv om det man gjort fel. Man ska ge sig själv och andra runt om kring sig en andra chans. Man kan alltid försöka att ändra på felet och försöka göra det bra igen. Man ska göra vad man själv gillar och må bra. Men man ska också få andra runt om kring att må bra. Om man är snäll mot sina vänner är de snälla tillbaka, och då mår alla bra. Men om man inte ger en person som gjort ett misstag en andra chans kan man aldrig uppleva samma lycka med personen igen. Det ja försöker säga är att man aldrig ska vara taskig mot sig själv eller någon annan, man mår så himla mycket bättre då!
Frågor, s.197-slutet
1, Jag tycker väldigt synd om Thomas och tycker att det är så fruktansvärt hur hans klasskompisar behandlar honom. Jag tycker synd om honom för att han verkligen inte vill ha festen och att han inte vågar säga till sin mamma som inte förstår att han inte vill. Om jag skulle varit Thomas så skulle jag säga som det var till min mamma och berätta att jag verkligen inte ville ha festen, för då tror jag att hon skulle lyssnat på honom och försökt hjälpa honom istället för att hon inte vet vad han egentligen vill. För Thomas mamma förstår inte, inte ens på festen. På festen går inte bara dem "populära" barnen mot Thomas dem börjar även prata om Thomas mamma och börjar reta henne. Barnen har verkligen gått för långt, för när dem nu även går emot Thomas mamma så tror jag att Thomas skyller allt på sig själv. Alltså att han tror att det är hans fel, att han blir mobbad och att det även går ut över hans mamma. Jag förstår bara inte hur man kan må bra och leva med sig själv när man med mening sårar en person så att den personen blir sårad och mår dåligt av det, jag skulle aldrig själv kunna det. De "populära" barnen kan inte ha blivit uppfostrade alls när man väljer att bete sig som dem gör, om jag skulle vara förälder till ett barn som betedde sig sådär skulle jag skämmas så himla mycket. Jag blir väldigt ledsen när jag läser om Thomas fest för jag kan förstå hur dåligt han mår och jag tänker mig hur hemskt jag själv skulle må om jag var i Thomas situation. Jag tror att Thomas mamma bara vill sin son väl men det hon verkligen borde gjort var att lyssna på honom istället för att bara hetsa med att han ska ha fest och bli populär. Om Thomas mamma hade lyssnat på vad hennes son hade velat så tror jag att allting skulle löst sig mycket bättre.
2. Jag tror att Juha tappar kontrollen för att han allt för länge har gått och försökt imponera på Lennart och Stefan och nästan varit som en annan person för att han verkligen har velat passa in, nu tror jag det är alla hans känslor som släpps ut och han inte längre orkar låtsas vara någon annan än sig själv. Det här tror jag är ett bra exempel på vad som kan hända om man inte bara är sig själv, när en person "gömmer" sig själv och inte visar vem man på riktigt är då tror jag att alla känslor samlas och sedan när det har gått för långt tid så kommer allt "explodera". I Juhas fall så tror jag allt detta har handlat om att han har velat att folk ska se honom. "Ser ni mig nu då! ropar han. Ser ni mig nu då?" s.214, det här skriker Juha till sina kompisar efter han har tappat kontrollen och jag tror att han hela tiden bara velat synas men det har inte gått även om han till och med inte har varit sig själv och då vet han inte längre vad han ska göra. Jag tycker att Juha istället för att imponera på de populära så skulle han istället vara med sina riktiga kompisar (som Jenny och Thomas) och ha kunnat vara sig själv för då skulle han må så mycket bättre. Jag tycker det är så synd att människor (inte bara i boken, utan i verkligheten också) är så besatta av popularitet och inte är sig själva för att passa in, om man bara är sig själv så kommer det ändå finnas människor där för en, vare sig om dem är populära eller inte.
3. Det är för allt det hat som Thomas fått. Att han inte känt sig tillräcklig. För Thomas har inte gjort något fel fast alla mobbar honom, det är då han börjar skylla på sig själv. Att han tror att det är något fel på honom och att han inte förstår att det är dem mobbarnas fel. Sen på Thomas fest när dem "populära" barnen även börjar reta Thomas mamma så tror jag han känner att han inte lever för något bra. Som att alla ändå hatar honom och att genom att leva så förstör han för dem han bryr sig om. Som ex alltid när Lennart och Stefan ser att Juha och Thomas gör något så börjar dem genast reta Juha för att han är med Thomas, då tänker Thomas att han bara förstör för andra. Thomas har fått stå ut med väldigt mycket mobbning både fysisk och psykisk och jag tror att han hel enkelt inte orkar längre. Det jag tror Thomas kunde gjort annorlunda skulle vara att prata med någon, kanske först och främst hans mamma. Så hon kunde hjälpt honom genom det svåra så kanske han inte skulle gett upp.
4. Jag tycker att dikten är väldigt bra eftersom jag håller verkligen med om budskapet i dikten, att man ska förlåta sig själv. För alla människor gör saker i livet som man kommer ångra och sånt man kommer skämmas över. Man kommer göra dumma saker och då är det viktigt att som dikten säger förlåta och lära sig att leva med det. För när man har gjort något som man sedan ångrar så kan man ju inte ta tillbaks det utan man måste lära sig att leva med det och förlåta sig för det misstag man har gjort. Man kan inte tänka att bara för att man har gjort flera fel i livet så kommer man aldrig att få en andra chans, för det kommer man att få. Det är viktigt att förlåta och gå vidare men det är också viktigt att alltid påminna en själv om saker man har lyckats med och saker som man är stolt över. Det kommer alltid nya chanser i livet så man måste lära sig att kunna förlåta sig för sina misstag.
//fanny
2. Jag tror att Juha tappar kontrollen för att han allt för länge har gått och försökt imponera på Lennart och Stefan och nästan varit som en annan person för att han verkligen har velat passa in, nu tror jag det är alla hans känslor som släpps ut och han inte längre orkar låtsas vara någon annan än sig själv. Det här tror jag är ett bra exempel på vad som kan hända om man inte bara är sig själv, när en person "gömmer" sig själv och inte visar vem man på riktigt är då tror jag att alla känslor samlas och sedan när det har gått för långt tid så kommer allt "explodera". I Juhas fall så tror jag allt detta har handlat om att han har velat att folk ska se honom. "Ser ni mig nu då! ropar han. Ser ni mig nu då?" s.214, det här skriker Juha till sina kompisar efter han har tappat kontrollen och jag tror att han hela tiden bara velat synas men det har inte gått även om han till och med inte har varit sig själv och då vet han inte längre vad han ska göra. Jag tycker att Juha istället för att imponera på de populära så skulle han istället vara med sina riktiga kompisar (som Jenny och Thomas) och ha kunnat vara sig själv för då skulle han må så mycket bättre. Jag tycker det är så synd att människor (inte bara i boken, utan i verkligheten också) är så besatta av popularitet och inte är sig själva för att passa in, om man bara är sig själv så kommer det ändå finnas människor där för en, vare sig om dem är populära eller inte.
3. Det är för allt det hat som Thomas fått. Att han inte känt sig tillräcklig. För Thomas har inte gjort något fel fast alla mobbar honom, det är då han börjar skylla på sig själv. Att han tror att det är något fel på honom och att han inte förstår att det är dem mobbarnas fel. Sen på Thomas fest när dem "populära" barnen även börjar reta Thomas mamma så tror jag han känner att han inte lever för något bra. Som att alla ändå hatar honom och att genom att leva så förstör han för dem han bryr sig om. Som ex alltid när Lennart och Stefan ser att Juha och Thomas gör något så börjar dem genast reta Juha för att han är med Thomas, då tänker Thomas att han bara förstör för andra. Thomas har fått stå ut med väldigt mycket mobbning både fysisk och psykisk och jag tror att han hel enkelt inte orkar längre. Det jag tror Thomas kunde gjort annorlunda skulle vara att prata med någon, kanske först och främst hans mamma. Så hon kunde hjälpt honom genom det svåra så kanske han inte skulle gett upp.
4. Jag tycker att dikten är väldigt bra eftersom jag håller verkligen med om budskapet i dikten, att man ska förlåta sig själv. För alla människor gör saker i livet som man kommer ångra och sånt man kommer skämmas över. Man kommer göra dumma saker och då är det viktigt att som dikten säger förlåta och lära sig att leva med det. För när man har gjort något som man sedan ångrar så kan man ju inte ta tillbaks det utan man måste lära sig att leva med det och förlåta sig för det misstag man har gjort. Man kan inte tänka att bara för att man har gjort flera fel i livet så kommer man aldrig att få en andra chans, för det kommer man att få. Det är viktigt att förlåta och gå vidare men det är också viktigt att alltid påminna en själv om saker man har lyckats med och saker som man är stolt över. Det kommer alltid nya chanser i livet så man måste lära sig att kunna förlåta sig för sina misstag.
//fanny
Lisas inlägg s.197-slutet
1. När jag läste om kalaset tyckte jag synd om Thomas för han ville ju inte ha något kalas, men han vågade inte säga till sin mamma att man inte kunde ha kalas när man gick i sexan och att han absolut inte skulle bli mer populär utan tvärtom ännu mer mobbad och slagen än det han redan var. Men han älskar sin mamma så mycket och hon blev så glad när hon kom på iden om kalaset som skulle bli en succé, då ville han inte säga emot.
”Han önskade att hon alltid fick vara glad.
Älskade mamma.
Det är hans fel att hon ofta är ledsen.
Han kommer in på sitt rum. På sägen har hon lagt hans kostym.
Den är illgrön.
Thomas vill gråta det är hans fel att kostymen är så ful och illgrön. Snälla mamma som har ordnat ett så fint kalas.” s.199
Jag tycker att det är taskigt att klass kompisarna (inte alla) dömer honom efter hans mamma. För det var ju inte han som ville ha ett kalas det var ju hans mamma. Jag tycker att man inte kan döma en person efter deras föräldrar eller bakgrund. Jag tycker heller inte att man kan mobba någon eller slå någon för att han/hon hade ett kalas fast man ”måste” ha hippa eller liknande i sexan. Jag tycker i alla fall att det inte är schysst av dem att döma honom efter sin mamma. Kalaset är inte det ända exemplet i boken där de dömer honom efter henne, för de nämner på ett flertal ställen i boken när de pratar om Thomas, han och hans tyska mamma som är så konstig och jobbig.
2. Jag tror att det blir för mycket på samma gång att han helt enkelt inte klara av mer. Först kommer Thomas springande efter honom när de "coola" tittar på och så kommer Jenny och lägger sig i och så lägger Lennart en dum kommentar:
"- En sån feg jävel som kastar sten! ropar Lennart" s.214
När Lennart säger det så tror jag att det blir för mycket för Juha och all ilska och sorg sprängs inom honom och då tänker han inte alls på vad han gör. Han är bara så arg och vill bli av med sin ilska så han kastar gruset runt omkring sig som ett galet djur.
När han gör det förstår han att det är ”över” att han är ”besegrad” och att han har förlorat.
3. Thomas har varit mobbat och utsatt genom hela sin skolgång. Han har sätt hur ledsen sin mamma har varit. Och den känslan att det är han som gjort henne olycklig är svår att ta emot, den är svår att ha och se varje dag. Känslan att alltid gå runt och vara rädd.
Jag kan på sätt och vis förstå honom, att varje morgon vakna med en stor klump i magen och att varje kväll somna med en klump i magen, att det inte är kul och att man klarar av det en period men någonstans går gränsen. Jag tror att alla har en gräns man orkar inte hur mycket som helst, det spelar ingen roll hur stark man än är någon gång så slocknar ”gnistan”. Men jag tycker ändå att Thomas höll den tänd länge han var stark och orkade stå ut. Jag tycker att om man ser någon som ser ut att ha en ”gnista” som håller på att slockna ska man hjälpa den personen att få tillbaka glöden. Det kan räcka med ett ”hej” det räcker som en hjälp på traven. Det är tragiskt att boken slutar så här men man får verkligen en insikt hur jobbigt det kan vara, från flera olika vinklar och personer men ändå samma händelse.
4. Ja på sätt och vis håller jag med jag tycker att man ska förlåta sig själv om något i livet inte blev som man hade tänkt sig, men jag tycket också att om det som blev fel och det går att göra någonting åt eller går att åtminstone försöka att göra någonting åt det så ska man göra det. Man ska följa sina viljor här i livet och göra, tycka och tänka som den du är och inte som någon annan tycker tänker vill eller gör bara för att passa in, nej jag tycker att man ska följa sitt hjärta och aldrig låta gnistan slockna men heller inte släcka den hos någon annan.
onsdag 23 oktober 2013
tisdag 22 oktober 2013
ebba S inlägg
1. Jag fick nästan lite ont i magen när jag läste. Hur hans mamma hade ordnat så mycket, lagt ner så mycket pengar på det och hur hon verkligen försökte. Men hon förstår inte hur töntigt de hon har fixat är, att man inte kan ha ett kalas i den åldern precis som Juha sa. Jag kan inte tänka mig hur Thomas kände sig under festen, men om jag skulle varit honom skulle jag inte alls tycka att de var kul och jag skulle nog skämmas ganska mycket. Det värsta tycket jag nog ändå är att Thomas mamma försöker och försöker att få Thomas att bli "populär" eller passa in men egentligen blir det bara värre med de hon gör. Jag tror att hon vill så gärna att Thomas ska må bra satt de blir för mycket. Exempel som när Juha följde med honom hem men sen var han med och slog honom. Det såg ju inte hans mamma och trodde att han var en snäll vän som följde honom hem. Då blev hon väldigt överglad och betedde sig ganska konstigt, det tror jag faktiskt att många föräldrar med utsatta ledsna barn kan bli. Man blir så himla glad över att man tror att ens barn har fått en vän och då blir man liksom konstigt glad och uppspelt. Jag tycker att det var ganska jobbigt att läsa om Thomas fest och hur oupskattade alla barn verkade vara. Exempel som när de skulle äta men ingen vågade ta mat förutom Jenny. Jag tror att det blir som ett grupptryck att man ska göra som de "coola" gör och tycker för annars är man töntig. Jenny var också den ända som började dansa och de tycker jag var hur snällt som helst. Hon försökte lätta upp stämningen för både Thomas och hans mammas skull, och on brydde sig inte ett dugg om vad andra i klassen tyckte.
2. Jag tror att alla olika slags känslor som han inte vågat släppa ut bara kommer. Han får helt enkelt nog av att sitta och försöka få folk att gilla honom. Som en tickande bomb som sprängs, och liksom alla hans tankar och stress bara kommer ut. Han är nog väldigt trött på att hela tiden försöka men aldrig duga. Ha har mått så dåligt innerst inne och tillslut kan han inte bara kontrollera sig själv längre. Detta tror jag kan hända alla mäniskor. Det värsta tycker jag nog är att lärarna bara blir arga på honom, de frågar inte varför han gjorde de och försöker att hitta en anledning och hjälpa honom. Det verkar som att ingen av lärarna bryr sig om hur eleverna på skolan må, de tänker liksom bara på att det som hände, hände men inte varför de hände.
3. Han ger upp. Han orkar helt enkelt inte längre. Han säger ju att de är bättre att inte leva än att leva och i hans fall förstår jag honom. Om man vågar ta livet av sig själv måste man må riktigt dåligt, och det är många ungdomar idag som tar livet av sig på grund av mobbning. Han kände sig inte omtyckt av någon utan bara ful och värdelös, alla so hela tiden sa elaka saker till honom fick nog honom att hata sig själv på ett sätt. I en film jag såg en gång sa de "Anledningen till självmord är oftast att man hatar sig själv så pass mycket att man inte tycker att an förtjänar ett liv." Det är nog sant fast jag tror också att man tar självmord för att man inte orkar med att hela tiden gå runt och må så dåligt. Thomas orkade inte vänta på att barndomen skulle ta slut och jag förstår honom, för han måste den känts som en evighet. Självklart älskade hans mamma honom men i den här åldern tror jag att det är väldigt viktigt för ånga att ha kompisar som älskar en och bryr sig o en också. Att hela tiden vara ensam i skolan gjorde nog att han ände sig väldigt hatat och värdelös, och då började han tycka så om sig själv med. Om jag skulle varit Thomas mamma skulle jag flyttat från Sävbyholm och fått Thomas att byta skola.
4. Jag håller med om dikten och gillar den. Jag tycker att man alltid ska ge både sig själv och andra en till chans. Man kan alltid bearbeta sig själv och bli den människan man alltid velat vara tror jag. Jag tror att man alltid kan ändra på sina dåliga sidor bara man vet hur man ska göra det. Om man gillar och trivs med sig själv lyckas an bättre med i stort sätt allt i livet, man blir mer självsäker i sig själv och vågar ta mer plats och lära känna nya. Sen är de också viktigt att inte bli för självsäker, för då kan folk se en som ganska taskig kanske. Det viktigaste tycker jag ändå är att man förlåter sig själv, för man har bara ett liv som man ska ta vara på så gott man kan. Jonas Gardell är inte alls ´nöjd med hur han var under sin barndom, och han är nog fortfarande inte helt nöjd med sig själv. Fast jag tror att han försöker att förlåta sig själv genom att skriva brev till Jenny och Thomas om hur ledsen han är för sitt beteende. Om man är nöjd med sig själv vågar man också visa sitt riktiga jag för andra mäniskor och är inte så osäker på om de kommer att gilla en eller inte. Att hata sig själv ä nog den värsta känslan som finns. När jag tänker på de här tänker jag lite på när man biktar sig hos en präst. Då kan prästen uppmana en att tillexempel berätta för sin kompis att man ljugit, och då kan Gud förlåta dig. Om an då berättar sanningen för sin kompis förlåter man nog sig själv också. Jona Gardell skämtar om sin barndom mycket. De är nog hans sätt att sluta må dåligt över den kanske, eller kanske inte förlåta sig själv för den men han tänker att så länge man skrattar åt den har rädslan aldrig besegrats.
2. Jag tror att alla olika slags känslor som han inte vågat släppa ut bara kommer. Han får helt enkelt nog av att sitta och försöka få folk att gilla honom. Som en tickande bomb som sprängs, och liksom alla hans tankar och stress bara kommer ut. Han är nog väldigt trött på att hela tiden försöka men aldrig duga. Ha har mått så dåligt innerst inne och tillslut kan han inte bara kontrollera sig själv längre. Detta tror jag kan hända alla mäniskor. Det värsta tycker jag nog är att lärarna bara blir arga på honom, de frågar inte varför han gjorde de och försöker att hitta en anledning och hjälpa honom. Det verkar som att ingen av lärarna bryr sig om hur eleverna på skolan må, de tänker liksom bara på att det som hände, hände men inte varför de hände.
3. Han ger upp. Han orkar helt enkelt inte längre. Han säger ju att de är bättre att inte leva än att leva och i hans fall förstår jag honom. Om man vågar ta livet av sig själv måste man må riktigt dåligt, och det är många ungdomar idag som tar livet av sig på grund av mobbning. Han kände sig inte omtyckt av någon utan bara ful och värdelös, alla so hela tiden sa elaka saker till honom fick nog honom att hata sig själv på ett sätt. I en film jag såg en gång sa de "Anledningen till självmord är oftast att man hatar sig själv så pass mycket att man inte tycker att an förtjänar ett liv." Det är nog sant fast jag tror också att man tar självmord för att man inte orkar med att hela tiden gå runt och må så dåligt. Thomas orkade inte vänta på att barndomen skulle ta slut och jag förstår honom, för han måste den känts som en evighet. Självklart älskade hans mamma honom men i den här åldern tror jag att det är väldigt viktigt för ånga att ha kompisar som älskar en och bryr sig o en också. Att hela tiden vara ensam i skolan gjorde nog att han ände sig väldigt hatat och värdelös, och då började han tycka så om sig själv med. Om jag skulle varit Thomas mamma skulle jag flyttat från Sävbyholm och fått Thomas att byta skola.
4. Jag håller med om dikten och gillar den. Jag tycker att man alltid ska ge både sig själv och andra en till chans. Man kan alltid bearbeta sig själv och bli den människan man alltid velat vara tror jag. Jag tror att man alltid kan ändra på sina dåliga sidor bara man vet hur man ska göra det. Om man gillar och trivs med sig själv lyckas an bättre med i stort sätt allt i livet, man blir mer självsäker i sig själv och vågar ta mer plats och lära känna nya. Sen är de också viktigt att inte bli för självsäker, för då kan folk se en som ganska taskig kanske. Det viktigaste tycker jag ändå är att man förlåter sig själv, för man har bara ett liv som man ska ta vara på så gott man kan. Jonas Gardell är inte alls ´nöjd med hur han var under sin barndom, och han är nog fortfarande inte helt nöjd med sig själv. Fast jag tror att han försöker att förlåta sig själv genom att skriva brev till Jenny och Thomas om hur ledsen han är för sitt beteende. Om man är nöjd med sig själv vågar man också visa sitt riktiga jag för andra mäniskor och är inte så osäker på om de kommer att gilla en eller inte. Att hata sig själv ä nog den värsta känslan som finns. När jag tänker på de här tänker jag lite på när man biktar sig hos en präst. Då kan prästen uppmana en att tillexempel berätta för sin kompis att man ljugit, och då kan Gud förlåta dig. Om an då berättar sanningen för sin kompis förlåter man nog sig själv också. Jona Gardell skämtar om sin barndom mycket. De är nog hans sätt att sluta må dåligt över den kanske, eller kanske inte förlåta sig själv för den men han tänker att så länge man skrattar åt den har rädslan aldrig besegrats.
tisdag 15 oktober 2013
fredag 11 oktober 2013
måndag 7 oktober 2013
fredag 13 september 2013
torsdag 12 september 2013
söndag 8 september 2013
lördag 7 september 2013
måndag 3 juni 2013
Fredrik 7f s. 219-287 Di EnD
1. John-John känner sig nere och ledsen för att han känner att det är hans fel att shithuvet och Raiola har gjort inbrott. Jag tror också han tänker lite på shithuvet och vad som kommer hända nu med Elisabeth om hon får reda på att shithuvet är John-John styvfar. Jag tror det kommer sluta illa och att Elisabeth kommer vilja lämna John-John för att han inte sagt något om shithuvet och att hon kanske tror att John-John har planerat hela stöldförsöket.
2. Han kanske tänker att han har gått för långt och gjort ett misstag när han sätter sig längst fram i klassrummet, misstaget han gör förklarar misstaget mot Elisabeth och berätta var hon bodde och att det fanns mycket pengar där till shithuvet. Författaren försöker nog också förklara att han gick framåt i livet och träffat en fin tjej och nu går han tillbaks i livet igen och blir den han var innan han hade träffat Elisabeth.
3. Ja boken handlar mycket om kärlek. Det är många olika kärleksrelationer som t.ex. John-Johns kärlek till Elisabeth och John-Johns mammas kärlek till shithuvet, det är ju två olika kärleksrelationer.
4. Jag tycker det var bra ändå att John-John blev kompis med Sluggo och att Elisabeth och John-John typ blev ihop igen. och själva slutet var helt okej i sig.
5. ''Du är den ända jag kan gå till. Jag vill inte vara med längre''
Sluggo inser att att han gjort fel och vill bli kompis med John-John. Sluggo har ingen annan att gå till så han går till John-John, jag tycker han gör rätt att lämna nynasisterna.
söndag 2 juni 2013
1. Försök beskriva John-Johns känslor längs ner på s. 232 och högst upp på s. 233.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det
1. Jag tror att han får en sorts ångest , för att han hade inget val. Fast samtidigt måste man förstå sig på John-Johns handlingar också , jag tror att han var stressad när han tipsade Skithuvet och Raimo om Elisabeths sällsynta tavlor. Det var samtidigt lågt av John-John , men han hade inget val.
2. Han känner nog sig ''liten'' , däremot det sista som nämndes ''Man ska veta sin plats och veta vem man är'' Han menar nog inte platsen i klassrummet , han menar platsen i allmänhet , John-John såg ut som en snäll person för Elisabeth men när allt avslöjades , så visste han vem han var och vart hans plats var, alltså längst bak , tar inte så mycket plats , är tyst.
3. Ja definitivt , det är ju en kärlekshistoria , men också om vänskap. I boken finns det förbjuden kärlek , vänskaps kärlek , och så många andra jag inte kan namnet på.
4. Slutet av boken tycker jag var värmande , först trodde jag att Sluggo skulle döda John-John när han blev nazist. Fast det var väl mer ''bästa vänner , alltid vänner'' trots allt. Elisabeth var väl väldigt schyst med att förlåta John-John, men dom älskade ju varrandra , så dom måste väl kunna förlåta varrandra. Slutet av boken var väldigt bra , för att det handlar om att kunna förlåta och att gå vidare. Ta skit , och få skit. Så bokens slut var väl inte så dåligt , fast jag tycker det borde komma en del 2 , som handlar om hur Elisabeth och John-John levde efter slutet.
5.-Du är den ända jag kan gå till. Jag vill inte vara med längre. Jag valde det här citatet för att det visar att Sluggo gjorde ett misstag och ångrar sig grovt, att gå med i Varulvarna för Sluggo var som en protest mot John-John för Sluggo men han visste inte vad innebörderna var. Sluggo var nog lite vilse efter han bråkade med John-John , så han visste inte vad han skulle göra för att hämnas så han tyckte att bli nazist var den enda vettiga lösningen, Sluggo ville gå emot John-John men han kunde bara inte. Varulvarna blev lite för mycket för honom. Jag tycker att Sluggo gjorde fel beslut där, och att om John-John inte fanns så skulle han nog vara död.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det
1. Jag tror att han får en sorts ångest , för att han hade inget val. Fast samtidigt måste man förstå sig på John-Johns handlingar också , jag tror att han var stressad när han tipsade Skithuvet och Raimo om Elisabeths sällsynta tavlor. Det var samtidigt lågt av John-John , men han hade inget val.
2. Han känner nog sig ''liten'' , däremot det sista som nämndes ''Man ska veta sin plats och veta vem man är'' Han menar nog inte platsen i klassrummet , han menar platsen i allmänhet , John-John såg ut som en snäll person för Elisabeth men när allt avslöjades , så visste han vem han var och vart hans plats var, alltså längst bak , tar inte så mycket plats , är tyst.
3. Ja definitivt , det är ju en kärlekshistoria , men också om vänskap. I boken finns det förbjuden kärlek , vänskaps kärlek , och så många andra jag inte kan namnet på.
4. Slutet av boken tycker jag var värmande , först trodde jag att Sluggo skulle döda John-John när han blev nazist. Fast det var väl mer ''bästa vänner , alltid vänner'' trots allt. Elisabeth var väl väldigt schyst med att förlåta John-John, men dom älskade ju varrandra , så dom måste väl kunna förlåta varrandra. Slutet av boken var väldigt bra , för att det handlar om att kunna förlåta och att gå vidare. Ta skit , och få skit. Så bokens slut var väl inte så dåligt , fast jag tycker det borde komma en del 2 , som handlar om hur Elisabeth och John-John levde efter slutet.
5.-Du är den ända jag kan gå till. Jag vill inte vara med längre. Jag valde det här citatet för att det visar att Sluggo gjorde ett misstag och ångrar sig grovt, att gå med i Varulvarna för Sluggo var som en protest mot John-John för Sluggo men han visste inte vad innebörderna var. Sluggo var nog lite vilse efter han bråkade med John-John , så han visste inte vad han skulle göra för att hämnas så han tyckte att bli nazist var den enda vettiga lösningen, Sluggo ville gå emot John-John men han kunde bara inte. Varulvarna blev lite för mycket för honom. Jag tycker att Sluggo gjorde fel beslut där, och att om John-John inte fanns så skulle han nog vara död.
onsdag 29 maj 2013
Lisas svar på frågor s.219-287 (slutet)
1. Försök beskriva John-Johns känslor längs ner på s. 232 och högst upp på s. 233.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!
1. Han blir rädd, vilseledd, vet inte vad han ska göra, besviken, arg och lite chockad på samma gång och han beskriver att han får en känsla av att all kraft rinner ur honom och att han nästan blir svimfärdig.
Jag kan förstå honom och hanns situation. Jag vet inte riktigt vad jag skulle ha gjort det är svårt att riktigt på riktigt att sätta sig in i det han är med om den är en sak att förstå men det är svårt att tänka sig hur man själv skulle reagera på saker och ting.
2. Jag tror inte riktigt att det är så han tänker men med det Mats skriver tror jag att han försöker föra fram ett budskap. När han tänker/säger "Nu är jag här igen. Det är min plats, det är här jag hör hemma." (s.239)
Så tror jag att han menar att nu är han tillbaka till sitt gamla jag igen, han är tillbaka och allt är som det var innan sommaren började (förutom att han har bytt skola försås). Att det var bortkastad tid och ingen ide att försöka ändra på sig på någort sätt. Man är den man är och den man är kommer man alltid att vara. Så att försöka med något man aldrig har gjort förut var ett misstag och det ska han aldrig göra om igen.
3. Jag har faktiskt tänkt på att du sa det och så har jag funderat över om jag också tycker det och ja jag tycker att den handlar om kärlek, men inte bara utan även lite våld och action ja eller inte direkt acction kanske men ändå späning i vissa delar och av snitt i boken, inte så mycket men ändå lite gran.
I boken kan du hitta kärlek, vännskapskärlek, hat kärlek och den typen av kärlek som nog de flesta tänker på när någon nämner ordet kärlek, romans men du kan också nog om du tänker efter riktigt ordentligt så kan du även hitta sak kärlek, kärleken som finns långt borta den typen av kärlek som man vet att den finns men man har den inte riktigt nära man kan bara få en känning av den någon gång ibland. Som ex. på de olika så kan jag nämna kärkelken mellan John-John och Sluggo (vännskapskärlek), kärleken mellan Skithuvudet eller Rolf och John-Johns mamman den här typen av kärlek skulle jag kalla någon blandning av förhållande kärlek och hat kärlek, ny kärlek kan vi hitta mellan John-John och Elisabeth och sak kärlek är den kärlek som den lilla pojken har till sin cyckel eller den starka känslan som Sluggo hade för revolvern, kärleken som finns där men ändå inte mellan John-John och hanns biologiska pappa. Alla dessa är olika typer av kärlek men alla kan vara lika starka för det.
Vi får ta del av många spännande kärleks tragedier och mycket mer i boken.
4. Jag tycker både om det men ändå inte för att jag vill veta mer, vad är det som händer i fortsättningen, åker Sluggo och John-John fast? Berättar de för någon mer om händelsen? Eller kommer livet bara att fortsätta och flytta på som vanligt?
Det är ett för kort avslut och hos personen som är läsare väcks många frågetcken när boken är slut. Det dyker upp frågor som du aldrig kommer att få svar på. Jag tycker att han borde ha givit sina läsar en framåtblick eller liknande i slutet av boken.
5. "Över min namnteckning har hon skrivit "Jag älskar dig!"" (s.287)
Det här är bland det viktigaste i boken. Det är liksom själva slut klämmen som man bara måste få till. Jag tycker sista meningen i boken ska ge ett avtryck hos läsaren och så ska man känna att nu är boken slut.
Jag tycker att han har fått till den sista meningen ganska bra jag får ett slut och den meningen vill tala om något till mig.
Jag sa ju förut att jag tyckte att man borde ha fått veta mer om olika saker och att slutet var lite för kort och nu säger jag att det var ganska bra jag blir inte förvånad om det kan verka förvirrande men jag ska försköka förklara.
Jo jag tycker att slutet borde ha varit längre och Mats borde ha givit oss fler ledtrådar om deras framtid men däremot tyckte jag att slutet på slutet var bra det sa mycket och ville verkligen förklara och förmedla något till läsaren. Det fanns ett visst tryck i sista meningen som jag gillade! Det väcker en känsla hos mig som läsare.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!
1. Han blir rädd, vilseledd, vet inte vad han ska göra, besviken, arg och lite chockad på samma gång och han beskriver att han får en känsla av att all kraft rinner ur honom och att han nästan blir svimfärdig.
Jag kan förstå honom och hanns situation. Jag vet inte riktigt vad jag skulle ha gjort det är svårt att riktigt på riktigt att sätta sig in i det han är med om den är en sak att förstå men det är svårt att tänka sig hur man själv skulle reagera på saker och ting.
2. Jag tror inte riktigt att det är så han tänker men med det Mats skriver tror jag att han försöker föra fram ett budskap. När han tänker/säger "Nu är jag här igen. Det är min plats, det är här jag hör hemma." (s.239)
Så tror jag att han menar att nu är han tillbaka till sitt gamla jag igen, han är tillbaka och allt är som det var innan sommaren började (förutom att han har bytt skola försås). Att det var bortkastad tid och ingen ide att försöka ändra på sig på någort sätt. Man är den man är och den man är kommer man alltid att vara. Så att försöka med något man aldrig har gjort förut var ett misstag och det ska han aldrig göra om igen.
3. Jag har faktiskt tänkt på att du sa det och så har jag funderat över om jag också tycker det och ja jag tycker att den handlar om kärlek, men inte bara utan även lite våld och action ja eller inte direkt acction kanske men ändå späning i vissa delar och av snitt i boken, inte så mycket men ändå lite gran.
I boken kan du hitta kärlek, vännskapskärlek, hat kärlek och den typen av kärlek som nog de flesta tänker på när någon nämner ordet kärlek, romans men du kan också nog om du tänker efter riktigt ordentligt så kan du även hitta sak kärlek, kärleken som finns långt borta den typen av kärlek som man vet att den finns men man har den inte riktigt nära man kan bara få en känning av den någon gång ibland. Som ex. på de olika så kan jag nämna kärkelken mellan John-John och Sluggo (vännskapskärlek), kärleken mellan Skithuvudet eller Rolf och John-Johns mamman den här typen av kärlek skulle jag kalla någon blandning av förhållande kärlek och hat kärlek, ny kärlek kan vi hitta mellan John-John och Elisabeth och sak kärlek är den kärlek som den lilla pojken har till sin cyckel eller den starka känslan som Sluggo hade för revolvern, kärleken som finns där men ändå inte mellan John-John och hanns biologiska pappa. Alla dessa är olika typer av kärlek men alla kan vara lika starka för det.
Vi får ta del av många spännande kärleks tragedier och mycket mer i boken.
4. Jag tycker både om det men ändå inte för att jag vill veta mer, vad är det som händer i fortsättningen, åker Sluggo och John-John fast? Berättar de för någon mer om händelsen? Eller kommer livet bara att fortsätta och flytta på som vanligt?
Det är ett för kort avslut och hos personen som är läsare väcks många frågetcken när boken är slut. Det dyker upp frågor som du aldrig kommer att få svar på. Jag tycker att han borde ha givit sina läsar en framåtblick eller liknande i slutet av boken.
5. "Över min namnteckning har hon skrivit "Jag älskar dig!"" (s.287)
Det här är bland det viktigaste i boken. Det är liksom själva slut klämmen som man bara måste få till. Jag tycker sista meningen i boken ska ge ett avtryck hos läsaren och så ska man känna att nu är boken slut.
Jag tycker att han har fått till den sista meningen ganska bra jag får ett slut och den meningen vill tala om något till mig.
Jag sa ju förut att jag tyckte att man borde ha fått veta mer om olika saker och att slutet var lite för kort och nu säger jag att det var ganska bra jag blir inte förvånad om det kan verka förvirrande men jag ska försköka förklara.
Jo jag tycker att slutet borde ha varit längre och Mats borde ha givit oss fler ledtrådar om deras framtid men däremot tyckte jag att slutet på slutet var bra det sa mycket och ville verkligen förklara och förmedla något till läsaren. Det fanns ett visst tryck i sista meningen som jag gillade! Det väcker en känsla hos mig som läsare.
tisdag 28 maj 2013
Ramonas inlägg slutet
1. Försök beskriva John-Johns känslor längs ner på s. 232 och högst upp på s. 233.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!
Mina svar...
1. Jag tror att John-John känner sig skyldig eftersom det var han som berättade om tavlorna för Skithuvet. Han tror att Elisabeth kan ta reda på vem Skithuvet är och varför han bröt sig in i huset och skulle ta tavlorna, men också att John-John är den som har berättat för honom vart de ligger.
Men sen så tänker jag att det egentligen inte är John-Johns fel. Han såg tavlorna p.g.a Patricia på hennes födelsedag. Endå så är det hans fel, han borde inte ha berättat det för Skithuvet och Raimo.
"Så berättar hon precis vad som hände och hela tiden känner jag att benen håller på att vika sig under mig och jag har svindel och jag väntar bara på att jag ska falla omkull och bli liggande." (s. 232-233)
Så brukar man känna när man har gjort någonting som man inte borde, man vill berätta det för den personen som är inblandad, man vill erkänna allt. Men det går inte för då skulle allt förstöras, hon skulle aldrig vilja veta om honom igen. Så skulle jag känna i alla fall.
2. Jag förstår hur han känner men jag tycker inte som han, människor kan ändras. Men det verkar inte han göra. Hela högstadiet höll han på med saker som han inte borde ha gjort, tillsammans med Sluggo. Det är kanske därför han hör hemma där, det är kanske därför han känner så. Han vill inte förändra sig, han vill fortsätta göra fel men han lär sig aldrig. Nu höll han på att förlora Elisabeth, han höll på att förlora Sluggo och han har säkert förlorat många nära vänner så jag fattar inte riktigt varför han inte vill förändra sig själv. Det kanske är för svårt för honom, han kanske blir inblandad i allt utan att vilja. Men jag tycker inte att han har rätt när han säger "Man ska veta sin plats och veta vem man är.". Jag tycker att alla ska få en andra chans, även om man har gjort fel någon gång. Man ska kämpa för att få sitta "där framme", man ska förtjäna det. Om man vill bli känd till exempel, då måste man kämpa och jobba sig upp, inte hålla på med massa andra saker.
3. Jag håller med, men den verkar handla mer om kärlek och hat. Det finns många olika sorters kärlek i den här boken. Bland dem räknas syskonkärlek (som John-John känner för sin syster, Lena), kompiskärlek (Sluggos och John-Johns vänskap), mor och son-kärlek om man kan säga så, hatkärlek (som kanske Lena kände för Skithuvet) och så finns det "kärlek vid första ögonkastet"/förbjuden kärlek som är grunden till själva boken. Det är det den handlar om, John-Johns och Elisabeths kärlek.
Jag tror att författaren, Mats Walh, har inspirerat sig från det riktiga livet. Man älskar alla på olika sätt, till exempel så älskar jag mina vänner, min syster, mina föreldrar och mina släktingar på olika sätt, men jag äskar alla endå. Det är så med John-John också, han älskar alla på olika sätt och vill nog inte förlora dem.
4. Boken hade ett "happy end" och det var bra. Men den var också mycket kort och inte så spännande. Man skulle kunna ha mer beskrivning, inte bara "Jag älskar dig" och sen slut, det är lite tråkigt.
I mitt förra inlägg, på citatet, kommenterade jag detta: "Om de bara visste att han var en av de som gjorde inbrott, om de bara visste att han var den som hade haft revolvern och hotat en person... då skulle de inte vara så trevliga mot honom, de skulle bara ringa polisen, även om han räddade Patricias liv. Och så ljuger han för Elisabeth. När hon kommer att få veta sanningen så kommer hon inte bli glad, men det får vi se vad som händer... och om hon får veta sanningen.".
Jag förväntade mig att slutet skulle vara som den var, man hade nog tänkt sig det eftersom John-John skulle få ut allt, berätta allt han hade hållit hemligt under hela bokens gång. Jag trodde faktiskt att Elisabeth skulle "hata" honom en stund men sedan så skulle hon inse att han är en bra kille och det som hände var bara för att han aldrig kunde säga nej och motstå Sluggo. Men om jag skulle ha varit John-John så skulle jag inte acceptera det Sluggo gör eller hänga med, även om han skulle vara min bästa vän. Och Sluggo fick vad han förtjänade för att säga så. Han ville vissa att han var bättre än John-John och gick med i Varulvarna, men visste inte att man inte kunde gå ut ur gruppen. Så John-John räddade honom och de blev vänner igen.
Och så tänker jag... ingen av detta hade hänt om inte de hade stulit den där kajaken, om John-John inte hade räddat Patricia eller om de inte skulle ha gjort inbrottet.
5. "-Han var alldeles vanlig. Orakad och rätt skitigt hår, men alldeles vanlig. Röd skjorta och en snusnäsduk runt halsen.
-Å fy fan, säger jag, stackars dig (...)
Hon har knäckt skallen på Skithuvet."
Jag valde detta citat eftersom jag tyckte det som Elisabeth gjorde var rätt. Skithuvet förtjänade det, han har gjort massor med dåliga saker. Man kan tänka lite på karma, inte för att jag tror på det men det var nog det budskapet som författaren ville ge. Det man gör får man tillbaks.
Skithuvet har alltid varit taskig och våldsam mot John-John och till slut fick han vad han förtjänade. Men det verkar inte som om han har slutat hålla på med Lena.
Karma har då varit med i olika delar av boken t.ex. när Sluggo gjorde inbrottet, det fick han tillbaks när han nästan blev dödad av "Varulvarna" (han blev inte dödad då men han blev jagad och om inte John-John hade varit där så skulle nog Sluggo ha dött) och John-John gjorde slut med Elisabeth p.g.a. inbrottet som John-John var med på. Som jag sa tidigare så tror jag inte så mycket på karma utan mer på sammanträffanden, men i den här boken så verkade allt hända p.g.a. det som John-John och Sluggo gjort fel.
Allt kanske inte skulle ha gått fel om inte John-John följde med, men han kanske inte skulle vara tillsammans med Elisabeth då... vem vet?
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!
Mina svar...
1. Jag tror att John-John känner sig skyldig eftersom det var han som berättade om tavlorna för Skithuvet. Han tror att Elisabeth kan ta reda på vem Skithuvet är och varför han bröt sig in i huset och skulle ta tavlorna, men också att John-John är den som har berättat för honom vart de ligger.
Men sen så tänker jag att det egentligen inte är John-Johns fel. Han såg tavlorna p.g.a Patricia på hennes födelsedag. Endå så är det hans fel, han borde inte ha berättat det för Skithuvet och Raimo.
"Så berättar hon precis vad som hände och hela tiden känner jag att benen håller på att vika sig under mig och jag har svindel och jag väntar bara på att jag ska falla omkull och bli liggande." (s. 232-233)
Så brukar man känna när man har gjort någonting som man inte borde, man vill berätta det för den personen som är inblandad, man vill erkänna allt. Men det går inte för då skulle allt förstöras, hon skulle aldrig vilja veta om honom igen. Så skulle jag känna i alla fall.
2. Jag förstår hur han känner men jag tycker inte som han, människor kan ändras. Men det verkar inte han göra. Hela högstadiet höll han på med saker som han inte borde ha gjort, tillsammans med Sluggo. Det är kanske därför han hör hemma där, det är kanske därför han känner så. Han vill inte förändra sig, han vill fortsätta göra fel men han lär sig aldrig. Nu höll han på att förlora Elisabeth, han höll på att förlora Sluggo och han har säkert förlorat många nära vänner så jag fattar inte riktigt varför han inte vill förändra sig själv. Det kanske är för svårt för honom, han kanske blir inblandad i allt utan att vilja. Men jag tycker inte att han har rätt när han säger "Man ska veta sin plats och veta vem man är.". Jag tycker att alla ska få en andra chans, även om man har gjort fel någon gång. Man ska kämpa för att få sitta "där framme", man ska förtjäna det. Om man vill bli känd till exempel, då måste man kämpa och jobba sig upp, inte hålla på med massa andra saker.
3. Jag håller med, men den verkar handla mer om kärlek och hat. Det finns många olika sorters kärlek i den här boken. Bland dem räknas syskonkärlek (som John-John känner för sin syster, Lena), kompiskärlek (Sluggos och John-Johns vänskap), mor och son-kärlek om man kan säga så, hatkärlek (som kanske Lena kände för Skithuvet) och så finns det "kärlek vid första ögonkastet"/förbjuden kärlek som är grunden till själva boken. Det är det den handlar om, John-Johns och Elisabeths kärlek.
Jag tror att författaren, Mats Walh, har inspirerat sig från det riktiga livet. Man älskar alla på olika sätt, till exempel så älskar jag mina vänner, min syster, mina föreldrar och mina släktingar på olika sätt, men jag äskar alla endå. Det är så med John-John också, han älskar alla på olika sätt och vill nog inte förlora dem.
4. Boken hade ett "happy end" och det var bra. Men den var också mycket kort och inte så spännande. Man skulle kunna ha mer beskrivning, inte bara "Jag älskar dig" och sen slut, det är lite tråkigt.
I mitt förra inlägg, på citatet, kommenterade jag detta: "Om de bara visste att han var en av de som gjorde inbrott, om de bara visste att han var den som hade haft revolvern och hotat en person... då skulle de inte vara så trevliga mot honom, de skulle bara ringa polisen, även om han räddade Patricias liv. Och så ljuger han för Elisabeth. När hon kommer att få veta sanningen så kommer hon inte bli glad, men det får vi se vad som händer... och om hon får veta sanningen.".
Jag förväntade mig att slutet skulle vara som den var, man hade nog tänkt sig det eftersom John-John skulle få ut allt, berätta allt han hade hållit hemligt under hela bokens gång. Jag trodde faktiskt att Elisabeth skulle "hata" honom en stund men sedan så skulle hon inse att han är en bra kille och det som hände var bara för att han aldrig kunde säga nej och motstå Sluggo. Men om jag skulle ha varit John-John så skulle jag inte acceptera det Sluggo gör eller hänga med, även om han skulle vara min bästa vän. Och Sluggo fick vad han förtjänade för att säga så. Han ville vissa att han var bättre än John-John och gick med i Varulvarna, men visste inte att man inte kunde gå ut ur gruppen. Så John-John räddade honom och de blev vänner igen.
Och så tänker jag... ingen av detta hade hänt om inte de hade stulit den där kajaken, om John-John inte hade räddat Patricia eller om de inte skulle ha gjort inbrottet.
5. "-Han var alldeles vanlig. Orakad och rätt skitigt hår, men alldeles vanlig. Röd skjorta och en snusnäsduk runt halsen.
-Å fy fan, säger jag, stackars dig (...)
Hon har knäckt skallen på Skithuvet."
Jag valde detta citat eftersom jag tyckte det som Elisabeth gjorde var rätt. Skithuvet förtjänade det, han har gjort massor med dåliga saker. Man kan tänka lite på karma, inte för att jag tror på det men det var nog det budskapet som författaren ville ge. Det man gör får man tillbaks.
Skithuvet har alltid varit taskig och våldsam mot John-John och till slut fick han vad han förtjänade. Men det verkar inte som om han har slutat hålla på med Lena.
Karma har då varit med i olika delar av boken t.ex. när Sluggo gjorde inbrottet, det fick han tillbaks när han nästan blev dödad av "Varulvarna" (han blev inte dödad då men han blev jagad och om inte John-John hade varit där så skulle nog Sluggo ha dött) och John-John gjorde slut med Elisabeth p.g.a. inbrottet som John-John var med på. Som jag sa tidigare så tror jag inte så mycket på karma utan mer på sammanträffanden, men i den här boken så verkade allt hända p.g.a. det som John-John och Sluggo gjort fel.
Allt kanske inte skulle ha gått fel om inte John-John följde med, men han kanske inte skulle vara tillsammans med Elisabeth då... vem vet?
ALEX SID. 219-287
1.Jag tror att John-John känner sig orolig och rädd för att han kanske aldrig kommer få tillbaka Elisabeth på grund av det han har gjort.
2.Jag tycker att det är ganska sorgligt sagt av John-John och jag tror att han känner sig sorgsen när han säger det, men jag håller ändå med om att man ska veta sin plats i samhället. Men jag tycker ändå att det är fel av Elisabeth att tvinga honom att sitta där, hon kan inte bestämma var John-John ska sitta. Han ska få sitta var han vill tycker jag.
3.Jag håller med om det, det är ju trots allt en ungomsroman. Den handlar för det mesta om kärleken mellan John-John och Elisabeth och hur den försvåras på grund av olika peroner som till exempel skithuvudet,Sluggo med flera.
4.Jag tycker att slutet var sådär eftersom att det var ett lyckligt slut. Det skulle ha varit bättre om det slutade med att John-John rammlade ner i isen och dog och Elisabeth skulle först då förstå hur mycket hon älskade honom. Men vissa tycker väl att lyckliga slut är bra, även fast jag inte gör det. Alla slut behöver inte vara lyckliga slut.
5."Dagen därpå går jag inte till skolan, men på eftermiddagen går jag ut en stund. Jag går ner till Vinterviken. Jag går längs vattnet och ser bortåt Brommasidan. Jag inbillar mig att jag kan se taket på deras hus. Hon borde komma hem ungefär nu, tänker jag. Jag går bortåt Eolshäll och Klubbensborg för att komma henne närmare. Det är femhundra meter över vattnet. Så är det kanske trehundra meter upp till deras villa. Åttahundra meter. Om jag kan simma tvåhundra meter på fyra minuter så kan jag vara hos henne efter nio minuters simning och tre minuters löpning. Tolv minuter. Tolv minuter skiljer mig från henne."
Vinterviken Vinterviken av Mats Wahl, 1993, s. 250.
Jag valde detta citat för att jag tycker att det verkligen beskriver kärleken mellan John-John och Elisabeth och hur mycket John-John saknar Elisabeth även fast hon inte har varit borta så länge.
2.Jag tycker att det är ganska sorgligt sagt av John-John och jag tror att han känner sig sorgsen när han säger det, men jag håller ändå med om att man ska veta sin plats i samhället. Men jag tycker ändå att det är fel av Elisabeth att tvinga honom att sitta där, hon kan inte bestämma var John-John ska sitta. Han ska få sitta var han vill tycker jag.
3.Jag håller med om det, det är ju trots allt en ungomsroman. Den handlar för det mesta om kärleken mellan John-John och Elisabeth och hur den försvåras på grund av olika peroner som till exempel skithuvudet,Sluggo med flera.
4.Jag tycker att slutet var sådär eftersom att det var ett lyckligt slut. Det skulle ha varit bättre om det slutade med att John-John rammlade ner i isen och dog och Elisabeth skulle först då förstå hur mycket hon älskade honom. Men vissa tycker väl att lyckliga slut är bra, även fast jag inte gör det. Alla slut behöver inte vara lyckliga slut.
5."Dagen därpå går jag inte till skolan, men på eftermiddagen går jag ut en stund. Jag går ner till Vinterviken. Jag går längs vattnet och ser bortåt Brommasidan. Jag inbillar mig att jag kan se taket på deras hus. Hon borde komma hem ungefär nu, tänker jag. Jag går bortåt Eolshäll och Klubbensborg för att komma henne närmare. Det är femhundra meter över vattnet. Så är det kanske trehundra meter upp till deras villa. Åttahundra meter. Om jag kan simma tvåhundra meter på fyra minuter så kan jag vara hos henne efter nio minuters simning och tre minuters löpning. Tolv minuter. Tolv minuter skiljer mig från henne."
Vinterviken Vinterviken av Mats Wahl, 1993, s. 250.
Jag valde detta citat för att jag tycker att det verkligen beskriver kärleken mellan John-John och Elisabeth och hur mycket John-John saknar Elisabeth även fast hon inte har varit borta så länge.
2. Försök beskriva John-Johns känslor längs ner på s. 232 och högst upp på s. 233.
3. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
5. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
6. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
7. Välj ut ett citat och kommentera det!
1.Jag tror att det ska visa att han är hemma. Det är john-johns hemtrakter.
2.Jag tror att han är rädd. Ibland så tror jag att han ångrar sig att han gjorde det, För han skakar och han kommer nästan att falla ihop. Och han tänker på det ganska mycket. john-john har också känslor för elisabhet så det blir mer tryck och mer rädsla för john-john.
2.Det känns lite som han har längtat tillbaka till skolan, Och han vill försöka göra något annorlunda Ex.när han försöker sätta sig längst fram. Men han vet lite ändå att han hör hemma där han brukar sätta sig. Jag tror att john-john tänker lite så. Han tänker så för att han vet att han hör hemma där han brukar sätta sig. Han vill göra någon förändring men samtidigt så vet han att han inte vill göra det.
3. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
5. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
6. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
7. Välj ut ett citat och kommentera det!
1.Jag tror att det ska visa att han är hemma. Det är john-johns hemtrakter.
2.Jag tror att han är rädd. Ibland så tror jag att han ångrar sig att han gjorde det, För han skakar och han kommer nästan att falla ihop. Och han tänker på det ganska mycket. john-john har också känslor för elisabhet så det blir mer tryck och mer rädsla för john-john.
2.Det känns lite som han har längtat tillbaka till skolan, Och han vill försöka göra något annorlunda Ex.när han försöker sätta sig längst fram. Men han vet lite ändå att han hör hemma där han brukar sätta sig. Jag tror att john-john tänker lite så. Han tänker så för att han vet att han hör hemma där han brukar sätta sig. Han vill göra någon förändring men samtidigt så vet han att han inte vill göra det.
torsdag 23 maj 2013
Frågor till slutet, Ebba A
1. Försök beskriva John-Johns känslor längs ner på s. 232 och högst upp på s. 233.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!
1. Jag tror John-John är väldigt nervös och rädd. Jag tror han är rädd över att allt om inbrottet och att den mannen som Elisabeth slog ner var Skithuvudet. han tror nog att Elisabeth inte kommer att prata med honom, och det händer tyvärr längre fram i boken.
2. Jag tycker det är lite sorligt för att när han äntligen har träffat en bra person (Elisabeth) så blir de ovänner och John-John får starta om från noll igen.
När man läser "Det här är min plats, det är här jag hör hemma." är det som han är en 100% svartskalle och att han bara ska vara med "vita" och att han inte ska visa sig mer än nödvändigt.
Jag tycker inte som John-John. Även om man är "färgad" är det ingen skillnad mellan människor. Jag tycker inte att hans försök att sitta där framme under katedern var något misstag. Jag tycker det var bra av honom att försöka och till sist lyckas.
3. Ja, jag tycker den handlar mycket om kärlek. Det finns vännskap-kärlek och kärlek i ett förhållande i boken, det finns nog mer men jag skriver om dem. Vännskap-kärleken är speciellt mellan Sluggo och John-John. De blev osams när John-John hade gömt pistolen i skogen under en sten. Sluggo gick ju med i varulvarna men sedan ville ha gå ut. Fast det var tydligen inte så lätt. Han sa att John-John var den enda personen som han kunde gå till. Det visar mycket vänskap mellan dem.
Kärlek i ett förhållande är mest om Elisabeth och John-John. De har visat mycket kärlek mellan varandra. John-John har klättrat upp på brandstegen, knackat på Elisabeth mitt i natten och Elisabeth lät honom in.
Ett annat exempel är när John-John börjar gråta och ropa efter Elisabeth när hon springer ner för trapporna. När Elisabeth hör honom gråta så går hon upp och träffar och pratar med honom.
Det finns kärlek mellan Staffan och Ulla, Skithuvudet och John-Johns mamma, John-Johns mamma och John-Johns pappa, Skithuvudet och Lena.
4. Jag tycker det var lite konstigt och man fick inte reda på allt som man undrade över. T.ex. hur gick det för Skithuvudet? Blev han normal eller vad hände? Blev Sluggo och John-John vänner igen? Födde Ulla barnet? Hur har det gått för Lena? Det stod att hon och Skithuvudet inte kunde komma överens, varför?
Jag tycker man inte skrev om allt men det hade nog ändå varit svårt för Mats Wahl att skriva ett bättre slut än det här. Att komma på svaren till mina frågor om hur det gick för alla skulle nog vara väldigt svårt och han har iallafall gjort ett bra slut om Elisabeth och John-John. Det kanske ska vara meningen att man inte får svar på allt och att man ska försöka tänka själv på svaren och ha sin egen fantasi och göra ett slut på boken, inte vet jag!
5. Mitt citat är:
"- Han var alldeles vanlig. Orakad och rätt skitigt hår, men alldeles vanlig. Röd skjorta och en snusnäsduk runt halsen.
- Å fy fan säger jag, stackars dig...
Hon har knäckt skallen på Skithuvudet."
Jag tog det här citatet för att det var lite bra men jobbigt. Jag tycker det var rätt åt Skithuvudet att bli slagen i huvudet men det var rätt jobbigt för Elisabeth och det är synd om henne för hon trodde att hon hade dödat honom. John-John hade det också rätt jobbigt för han var orolig om Elisabeth skulle få veta vem han var. Det stod också att han inte kände igen sig i spegeln och att hans ögon hade blivit svarta. Jag tror John-John inte visste vad han skulle göra.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!
1. Jag tror John-John är väldigt nervös och rädd. Jag tror han är rädd över att allt om inbrottet och att den mannen som Elisabeth slog ner var Skithuvudet. han tror nog att Elisabeth inte kommer att prata med honom, och det händer tyvärr längre fram i boken.
2. Jag tycker det är lite sorligt för att när han äntligen har träffat en bra person (Elisabeth) så blir de ovänner och John-John får starta om från noll igen.
När man läser "Det här är min plats, det är här jag hör hemma." är det som han är en 100% svartskalle och att han bara ska vara med "vita" och att han inte ska visa sig mer än nödvändigt.
Jag tycker inte som John-John. Även om man är "färgad" är det ingen skillnad mellan människor. Jag tycker inte att hans försök att sitta där framme under katedern var något misstag. Jag tycker det var bra av honom att försöka och till sist lyckas.
3. Ja, jag tycker den handlar mycket om kärlek. Det finns vännskap-kärlek och kärlek i ett förhållande i boken, det finns nog mer men jag skriver om dem. Vännskap-kärleken är speciellt mellan Sluggo och John-John. De blev osams när John-John hade gömt pistolen i skogen under en sten. Sluggo gick ju med i varulvarna men sedan ville ha gå ut. Fast det var tydligen inte så lätt. Han sa att John-John var den enda personen som han kunde gå till. Det visar mycket vänskap mellan dem.
Kärlek i ett förhållande är mest om Elisabeth och John-John. De har visat mycket kärlek mellan varandra. John-John har klättrat upp på brandstegen, knackat på Elisabeth mitt i natten och Elisabeth lät honom in.
Ett annat exempel är när John-John börjar gråta och ropa efter Elisabeth när hon springer ner för trapporna. När Elisabeth hör honom gråta så går hon upp och träffar och pratar med honom.
Det finns kärlek mellan Staffan och Ulla, Skithuvudet och John-Johns mamma, John-Johns mamma och John-Johns pappa, Skithuvudet och Lena.
4. Jag tycker det var lite konstigt och man fick inte reda på allt som man undrade över. T.ex. hur gick det för Skithuvudet? Blev han normal eller vad hände? Blev Sluggo och John-John vänner igen? Födde Ulla barnet? Hur har det gått för Lena? Det stod att hon och Skithuvudet inte kunde komma överens, varför?
Jag tycker man inte skrev om allt men det hade nog ändå varit svårt för Mats Wahl att skriva ett bättre slut än det här. Att komma på svaren till mina frågor om hur det gick för alla skulle nog vara väldigt svårt och han har iallafall gjort ett bra slut om Elisabeth och John-John. Det kanske ska vara meningen att man inte får svar på allt och att man ska försöka tänka själv på svaren och ha sin egen fantasi och göra ett slut på boken, inte vet jag!
5. Mitt citat är:
"- Han var alldeles vanlig. Orakad och rätt skitigt hår, men alldeles vanlig. Röd skjorta och en snusnäsduk runt halsen.
- Å fy fan säger jag, stackars dig...
Hon har knäckt skallen på Skithuvudet."
Jag tog det här citatet för att det var lite bra men jobbigt. Jag tycker det var rätt åt Skithuvudet att bli slagen i huvudet men det var rätt jobbigt för Elisabeth och det är synd om henne för hon trodde att hon hade dödat honom. John-John hade det också rätt jobbigt för han var orolig om Elisabeth skulle få veta vem han var. Det stod också att han inte kände igen sig i spegeln och att hans ögon hade blivit svarta. Jag tror John-John inte visste vad han skulle göra.
tisdag 21 maj 2013
1. Försök beskriva John-Johns känslor längs ner på s. 232 och högst upp på s. 233.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!
1. Jag tror att John fick dåligt samvete för att Elisabeth hade slagit en kille som hon trodde hade gjort inbrott och Elisabeth mådde jättedåligt efter det för att hon ångrade sig.
2. Han känner inte sig värdig för en plats längst fram i klassrummet för allt som han har gjort. Så han tycker att han egentligen ska sitta längst bak i klassrummet för allt dåligt som han har gjort.
3. Jag håller med om att boken handlar om kärlek. Jag tycker att hela boken är uppbyggd kring temat kärlek eftersom nästan varje kapitel börjar med att resonera kring olika typer av kärlek. Det finns massor med exempel på kärlek i boken t.ex. syskonkärlek, förbjuden kärlek m.m.
4. Jag tycker att slutet nästan var det bästa med boken för att det blev ganska spännande när Sluggo inte ville vara med i gruppen längre och han ville bli kompis med John-John. Jag tyckte också att det var spännande när de blev jagade.
5. -Jag vill verkligen dra mig ur, säger Sluggo
- Ur vadå? säger jag
-Varulvarna
-Va
Jag valde det här citatet för att jag tycker att det är bra av Sluggo att inte vilja vara med Varulvarna något mer för dem gör bara dåliga saker.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!
1. Jag tror att John fick dåligt samvete för att Elisabeth hade slagit en kille som hon trodde hade gjort inbrott och Elisabeth mådde jättedåligt efter det för att hon ångrade sig.
2. Han känner inte sig värdig för en plats längst fram i klassrummet för allt som han har gjort. Så han tycker att han egentligen ska sitta längst bak i klassrummet för allt dåligt som han har gjort.
3. Jag håller med om att boken handlar om kärlek. Jag tycker att hela boken är uppbyggd kring temat kärlek eftersom nästan varje kapitel börjar med att resonera kring olika typer av kärlek. Det finns massor med exempel på kärlek i boken t.ex. syskonkärlek, förbjuden kärlek m.m.
4. Jag tycker att slutet nästan var det bästa med boken för att det blev ganska spännande när Sluggo inte ville vara med i gruppen längre och han ville bli kompis med John-John. Jag tyckte också att det var spännande när de blev jagade.
5. -Jag vill verkligen dra mig ur, säger Sluggo
- Ur vadå? säger jag
-Varulvarna
-Va
Jag valde det här citatet för att jag tycker att det är bra av Sluggo att inte vilja vara med Varulvarna något mer för dem gör bara dåliga saker.
victors inlägg om slutet
1. Försök beskriva John-Johns känslor längs ner på s. 232 och högst upp på s. 233.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!
1.Jag tror att det ska visa att han är hemma. Det är john-johns hemtrakter.
2.Jag tror att han är rädd. Ibland så tror jag att han ångrar sig att han gjorde det, För han skakar och han kommer nästan att falla ihop. Och han tänker på det ganska mycket. john-john har också känslor för elisabhet så det blir mer tryck och mer rädsla för john-john.
3.Det känns lite som han harlängtat tillbaka till skolan, Och han vill försöka göra något annorlunda Ex.när han försöker sätta sig längst fram. Men han vet lite ändå att han hör hemma där han brukar sätta sig. Jag tror att john-john tänker lite så. Han tänker så för att han vet att han hör hemma där han brukar sätta sig. Han vill göra någon förändring men samtidigt så vet han att han inte vill göra det.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!
1.Jag tror att det ska visa att han är hemma. Det är john-johns hemtrakter.
2.Jag tror att han är rädd. Ibland så tror jag att han ångrar sig att han gjorde det, För han skakar och han kommer nästan att falla ihop. Och han tänker på det ganska mycket. john-john har också känslor för elisabhet så det blir mer tryck och mer rädsla för john-john.
3.Det känns lite som han harlängtat tillbaka till skolan, Och han vill försöka göra något annorlunda Ex.när han försöker sätta sig längst fram. Men han vet lite ändå att han hör hemma där han brukar sätta sig. Jag tror att john-john tänker lite så. Han tänker så för att han vet att han hör hemma där han brukar sätta sig. Han vill göra någon förändring men samtidigt så vet han att han inte vill göra det.
Knut is in da house och svarar på frågorna på s.219-287
1. Det känns som om John-John känner stor skam. Han känner att det är hans fel att Elisabeth är ledsen.
John-John tippsade "Skithuvet" att det fanns två dyrbara tavlor i Elisabeths villa.
Men anledningen till John-John "bara väntar att falla omkull" är att han är chockad.
Han trodde aldrig att "Skithuvet" verkligen skulle stjäla tavlorna. Han är troligtvis rädd för att Elisabeth
ska komma på att John-John känner "tjuven hon nästan hade ihjäl".
Då kanske Elisabeth aldrig mer vill träffa John-John. Hon kanske kommer tycka att han är en förrädare som visste att inbrottet skulle äga rum.
2. Jag förstår hur John-John tänker. Han tycker att man inte ska tro att man är nån speciell, (Jantelagen).
John-John tycker att platsen längst bak är för de dåliga som brukar titta ut genom fönstret och dagdrömma.
Han tycker att han är en sån dålig. John-John försökte vara en duktig elev och sitta längst fram i klassrummet, men han var tyvärr för dålig. Så han hör hemma vid platsen längst bak för de "dåliga".
Jag tycker att John-John har fel. När jag gick i fyran var jag inte så bra i skolan. Men en dag råkade jag av en slump få alla rätt på ett matteprov. Då kom jag på att jag inte är så dålig som jag tror. Så jag började att ta skolan mer seriöst och fick på så sätt bättre resultat på proven. Jag tror att alla kan förändras.
Om John-John vågat tro på sig själv mer skulle det gå bättre för honom i skolan men också ute i samhället.
John-John tycker att man ska veta vem man är. Han har fel eftersom man kan förändras.
3. Vinterviken handlar mest om John-Johns kärlek till Elisabeth. Jag tycker att den handlar om förbjuden kärlek. Många av John-Johns vänner tycker det är konstigt att John-John är ihop med en överklasstjej.
Många av Elisabeths vänner tycker nog att Elisabeth blivit tokig som har ett förhållande med en fattig pojke från en "betongförort". Därför tror jag att de hemlighåller sitt förhållande. Jag tycker att folk inte ska lägga sig i vem andra människor har ett förhållande med. Oavsett religion, kön härkomst eller inkomst.
4. Slutet på boken är mycket dåligt. Jag tycker att slut ska vara spännande och utdragna. Detta slut var spännande med alldeles för kort.
Slutet: Sluggo och John-John skulle ta tunnelbanan. Då ser Sluggos kompisar dem som sedan börjar att jaga Sluggo och John-John. De springer ut på isen. "kompisarna" följer efter men rammlar i vattnet och drunknar.
John-John åker hem och badar. Sen får han ett brev från Elisabeth. Han öppnar dörren och ropar på henne.
Hon kommer och de sitter och pratar. Slut.
Jag tycker att slutet var relativt förutsägbart. När man för första gången fick höra talas om nazistgänget anade jag att slutet skulle vara att John-John och Sluggo blir jagade av nazistgänget.
5. Den lille pojken skriker "Hit med julklapparna svartskalle!" på s. 271
Det finns två saker i citatet som berör mig mycket.
1. Att han redan använder rasistiska ord som sjuåring. Det är fel. Jag tycker att skolan borde lärt honom och alla andra barn att alla på jorden är lika värda.
2. Jag tycker att det är sjukt att en sjüåring försöker råna någon. Han måste verkligen ha problem hemma. För att jag tror inte att hans föräldrar uppmanar honom till att säga rasistiska ord och råna folk.
Skolan borde se hur han mår och hur hans situation är så att han kan få en fosterfamilj. Där kan han få kärlek och känna trygghet. Pojken måste ha det svårt hemma eftersom han är utomhus väldigt mycket. Om han hade det bra så skulle han varit hemma oftare. Han undviker sin familj.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)