Slutet på en komikers uppväxt, Henrik

1. Jag tycker att det här är en väldigt jobbig situation i boken för Thomas. Jag tycker att det är konstigt att hans mamma inte förstår att man kanske inte ska ha kalas i deras ålder. Fast det är en fin tanke av Thomas mamma att ta sin egen tid och göra den här festen. Men det måste absolut vara jobbigast för Thomas när ingen vill t.ex dansa och att alla bara är tysta. Men det är också konstigt att barnen som är där inte säger någonting men när de hälsar på Thomas mamma så är de artiga. Sedan efter att de har dansat och ingen dansade så frågade Thomas mamma leden att de som vill får gå och de som vill får stanna och titta på film.  Då gick alla förutom Juha och Jenny och det tycker jag är bra gjort. Men sen blir Thomas mamma så ledsen bara för det vara bara två som stannade kvar så hon bad de att gå också. Det här måste ha varit väldigt jobbigt för Thomas och hans mamma.

2. Det här fallet tycker jag att Juha är väldigt dum och ska sluta försöka vara med Lennart och Stefan. Han förstår inte att man inte ska vara sig själv och inte försöka vara någon annan. Jag tycker att Juha ska sluta vara med Lennart och Stefan och vara med Jenny och Thomas. För Jenny och Thomas är de han kan lita på och han har ju också roligare med dem.

3. Jag förstår Thomas med det som han gjorde för om man har blivit mobbad och slagen efter skolan så tycker nog man inte att livet är så kul. Jag tror också att det lite har med hans mamma att göra. För när han var på kalaset så gjorde hans mamma bort sig framför hans klass. Jag tycker att det är synd att ge upp men han är väl rädd att det alltid kommer att vara så.

4. Jag tycker att alla ska bli förlåtna om man har tänkt noga igenom det som man har gjort och kanske löser det på något sätt. Så jag tycker att Juha borde verkligen tänka igenom vad han har gjort. För han har varit väldigt taskig mot Jenny och Thomas genom att bara från att leka med dem till att helt plötsligt bara ignorera de för att vara med Lennart och Stefan. Jag tror att Juha vill förlåta sig själv för sin barndom och att han nu när han är äldre har han tänkt igenom allt så ångrar han sin uppväxt.

En komikers uppväxt, del 4 - Annie

1. Det finns många hemska saker i boken men Thomas fest är hemsk på ett annat sätt tycker jag. Oftast kanske man slår någon eller säger taskiga saker i skolan. Men detta som hände Thomas var förnedrande mot honom och hans mamma. Mamman hade ansrängt sig och köpt mat och prydnader och ingen uppskattar det. Jag tycker att det är fult att frysa ut någon i skolan som Lennart och Stefan gjorde mot Thomas, men att göra det på hans kalas och när hans mamma är närvarande är ännu mer förnedrande. Thomas mamma ville ju bara att alla skulle ha roligt. Men, Lennart, Stefan, Eva-Lena och Pia varken sjöng eller åt och gör Hitler hälsningen mot Thomas mamma när hon inte ser. När till exempel Erik skulle sjunga för Thomas så slutar han på grund av att de "coola" inte sjunger. Thomas mamma förstår inte att Thomas är mobbad, hon pratar på glatt medans alla är tysta, hon försår inte att det är något som är fel.Om hon inte har märkt att Thomas är utfryst så tycker jag att hon borde förstå det på hans kalas, vilket hon också gör sedan. Mamman har "ett barns tankar". Hon är jätte exalterad över att det ska komma så många hem till henne och Thomas att hon knappt kan hejda sig.
Citat:  "O så det ringer! ropar hon, ja, nu ska vi ha riktigt roligt! (s.202)
Hon märker inte att ingen vill vara där. Det blir då mest synd om Thomas eftersom han kommer få så mycket stryk sen som Lennart sa till honom. Thomas försökte ju att stoppa kalaset när idén först kom upp.
Citat:
- "Men mamma, försöker Thomas protestera.
- Inga men! avbryter mamman betsämt. Marsch! Raus! Augenblicklich!
Thomas suckar och går. Han hör hur modern åter börjar tralla i käket." (s.198)

Men mamman bara "tryckte på", hon lyssnade inte på vad Thomas hade att säga. Om hon hade gjort det skulle hon kanske fått reda på vad som hände med hennes son varje dag är efter år i skolan.


2. Juha får ett ryck, och allting bara släpper. Nu tycker han att det är nog. Han vill inte gömma att han tycker bra om Jenny och Thomas. Han vill vara med Stefan och Lennart utan att behöva lämna Thomas och Jenny, och säga att de är cp-ungar. Juha blir arg på alla och tycker att allt är deras fel, men egetligen tycker jag att Juha skulle ha stått emot Stefan och Lennart från början. Men då skulle han själv fått stryk. Jag vet inte hur jag skulle ha gjort men jag tror och hoppas att jag hade varit stark nog att stå emot och göra det rätta. Att säga ifrån om det som inte är okej. Men det är även lärarnas fel anser jag, eftytrsom de inte är uppmärksamma och bryr sig inte så mycket om vad som till exempel orsakade att Juha fick detta utbrott.

 3. Om man har varit mobbad i flera år och har fått stå ut med att bli slagen och utfryst varje dag, så pallar man inte med det efter ett tag. Och det gör inte Thomas. Han ger upp. På skolavslutningen kommer Thomas mamma in i klassrummet och säger att klassen betydde mycket för Thomas och att han tyckte om dem . Jag tror att klassen betydde mycker för honom men inte på ett positivt sätt. De påminde honom bara om hur dåligt han mådde. Om jag hör att en utsatt person ger upp så tänker jag att den personen tar självmord, och det tror jag att Thomas gör. Därför att han mår så dåligt. Jag har aldrig blivit mobbad men när jag blev "utfryst" så påverkade det mig negativt såklart. Och då är Thomas mycket mer utsatt än vad jag var. Så jag förstår varför Thomas gav upp. Nu vet jag inte om han tog självmord men det är så jag tolkar det.

4. Jag förstår dikten mycket bättre nu än när jag läste den första gången. Då vad det bara en massa ord för mig, men nu betyder den något. Det förklarar hur Juha känner sig. Han Hatar att han var en mes. Han Älskar att han var rolig. Just därför att det var det ända som gjorde att han syntes i klassen. Han Skäms över sig själv (och Jenny). Han är Stolt över sin komik. Han vill dölja sin osäkerhet genom komiken. Han gjorde Misstag med till exempel att få ett utbrott på skolgården. Dikten är bra, den beskriver allt tycker jag. Alla hatar vi saker med oss sjäva, vi älskar, skäms och vill dölja vissa saker, men man måste förlåta sig själv. Annars blir man själv sin värsta fiende. 

s 197-slutet julia b

1. Det är så fel.  Om man tänker sig att man är Thomas så vill man bara sjunka genom jorden.  Det är så elakt, det som de andra gör. Och det är inget mamman eller någon riktigt kan säga till om för de gör inget.  Det är grejen!  Det är som att de är elaka utan att göra någonting alls.  Utom ibland när de lagom tyst säger elaks, rent ut sagt skrämmande saker till i detta exempel Thomas.
"-En dådan artig ung man! Thomas så borde du vara, skrattar Thomas mamma och stöter sklämskt till Lennart. Hördu  du bordekomma oftare och lära min Thomas lite vett och fasoner.
-Ja, frun! svarar Lennart.
När han går förbi Thomas väser han:
-Det här kommer bli så...mycket...stryk!"
Detta är exempel på att de är taskiga mdd ord, men för allmänheten skulle de aldrig göra en fluga förnär. Sedan runt matbordet säger ingen någonting. Man kan tänka sig att det är obehagligt.
2. Han märker att trots att han är så inställsam så funkar det inte. De enda som vill vara kompis med honom är de som gör allt "fel". De som är "ute". Han blir så arg över att han inte passar in att han tillfälligt blir lite galen. Det är därför han kastar sten på allihop. Han ärså olycklig.
3. Dels så tror jag att på något sätt ville han att alla skulle känna skuld. Men mest gör han det nog för att det är då jobbigt. Men vad jag inte förstår är varför han tog livet av sig när han äntligen fick slippa alls de taskiga.
4. Ja. Även om man fått andra att må dåligt och varit ond så ska man inte behöva må dåkigt i all evighet. Känn skuldkänslor ett tag, sörj. Men släpp det. Lev i nuet.  Kolla aldrig tillbaks

Vincent svar på frågor sid 197-slutet en komikers uppväxt

1
jag tycker synd om Thomas att hans mamma har skickat ut inbjudningar till alla föräldar om Thomas kalas han de går ju faktiskt i 6:an och om man är så gammal så borde man inte ha kalas jag tycker att det är konstikt att Thomas mamma inte förstår att inga av barnen vill vara där t.ex ett citat
"Thomas mamma och Jenny återkommer med kokt korv, en stor illgrön saftblå och grönfärgat potatismos.
-alles ist grön.ja! ropar Thomas mamma förtjust
-är det Thomas som har snorat? väser Erik lågt men ändå så att alla ska höra det

2
jag tror att Juha tyckte att alla var jobbiga och att istället för att bli arg ignorerade han det. Men sen på skolgården kunde han inte hålla inne ilskan inom sig och då började han kasta grus på alla i sin när het.

3
för att han blir slagen och blir retad.ingen vill heller vara med honom och dessutom säger han själv att han vill ligga under sin säng hela livet utan att prata med någon. Han tänker att han borde bytta skola men det vågar han inte för att han orkar inte riskera hela processen om igen. Han har ju faktiskt försökt passa in hela mellan stadiet men inte lyckats inte undra på att han har get upp

4
klart att man kan bli förlåten alla kan bli förlåtna. för Juha var ju jobbig och dum mot Thomas när de var små och när man är ett barn tänker man inte så mycket på konsikvenserna med att mobba någon och slå någon. Jag tycker att Juha ska bli förlåten för att han var ju liten då och ända tills nu och i hela hans liv så tänker han på att han var så taskig mot Thomas utan anledning. Thomas hade inte gjort något dumt mot honom. Men jag tycker ändå att man ska bli förlåten för någonting man har gjort för länge sedan. Specielt om man var ett barn då man gjorde det dumma/taskiga.

AV : Vincent 8f sid 197-SLUTET AV BOKEN :) :) :) :)

Gurrafnurras inlägg frågorna avsnitt 4

Gurrafnurras inlägg frågorna avsnitt 4

1. Det känns tråkigt. Jag tycker att det är dålig stil för det räcker uppenbarligen inte för alla att göra Thomas liv ett levande helvete utan också sedan bekräfta Thomas mammas oroskänslor om att Thomas har det jobbigt i skolan. Dem hade kunnat stå ut i två timmar och sen hade allt varit över för dem men istället ska dem fortsätta att misshandla Thomas fysiskt och psykiskt och nu även Thomas mamma psykiskt. Thomas verkar vara den enda viktiga personen i hans mammas liv så att sätta hans mamma i den tuffa situationen är riktigt lågt och respektlöst.

2. Juha kan aldrig göra det rätta för honom i hans situation och avbryta den annorlunda relationen han har med Lennart och Stefan och bara vara med hans riktiga kompisar Juha och Jenny. Istället så fortsätter han att gå fram och tillbaks mellan Thomas och Jenny eller Stefan och Lennart. Det leder till att hans känslor samlas inom honom och då blir det bara en tidsfråga innan han brister. På skolgården blir han sur för det är bra exempel när han skulle stannat med Thomas men istället går till Lennart/Stefan? Då när Thomas kommer fram vill visa sig vara tuff inför Lennart/Stefan och ska skada Thomas. Sen inser han att det är Lennart/Stefan som också är en del av problemet och han brister.

3. Han har blivit mobbad i flera år och tänker nog då och då några gånger under tiden på Sävbyholmsskolan att han vill ta sitt liv.
Man tänker att börja en ny skola skulle ge Thomas en ny chans men han blir nog rädd att han ska få återuppleva hela processen igen och det orkar riskera.

4. Nej, jag tror inte på andra chanser, människor förändras oftast inte.
I dem fallen folk förändras är det bara för att dem gjort något hemskt som i denna situation. Alla i klassen var på något sätt ansvarig för Thomas död. Vissa ska förlåtas som inte gjort så mycket men Lennart, Stefan, Juha, Pia o.s.v är alla ansvariga för Thomas död och ska därför få leva med den skulden och på livstid tänka igenom vad dem gjort

Ramonas inlägg s. 197-slutet

1. Jag tyckte att Thomas fest var en av de sorgligaste delarna i boken, men den visade också hur hemska och falska barnen är. Thomas verkar vara van vid att hans klasskamrater mobbar honom, men jag tycker det gick lite väl långt när de var så taskiga mot honom på festen. Jag tycker också synd om hans mamma, hon ville bara vara snäll och bjuda alla, men mot slutet insåg hon att barnen bara lotsades vara Thomas kompisar.
Om Thomas hade berättat för sin mamma hur han kände så kanske det inte skulle ha blivit så, men han älskar henne för mycket och trodde nog att hon skulle bli sårad.
Men alla barnen var inte så, Jenny och Juha försökte vara så trevliga som möjligt men eftersom de "coola" inte ville vara snälla så gjorde det inte deras trevlighet så stor skillnad.
"Då börjar Jenny att dansa för att göra Thomas mamma glad. Hon shakar ensam på vardagsrumsgolvet, försöker tvinga med Juha som generat drar sig ur." s.206
Jag blev alltså ledsen när jag läste om festen och jag undrar faktiskt hur man kan vara så falska som de är. Varför vill man ens vara det? För att passa in? Nej, om man vill ha en förändring så ska man börja med sig själv. Man kan bara inte vara en mobbare och låtsas som inget, låtsas som om det är ens mening i livet. Hur mår man då? Synd att inte alla inser detta, att de inte inser att vad man gör kommer tillbaks. Man får tillbaks det man har kastat, gör man hemska saker så kan man inte förvänta sig ett lyckligt liv. Dock kanske de inte har någon samvete alls, inte är mänskliga.

2. Man kan säga att det blev för mycket för honom. Efter att ha försökt att duga så länge så blev det för mycket för honom, han var tvungen att "släppa ut" allt. Att det hände just då kan bero på att Thomas hängde efter honom och killarna ignorerade och retade honom. Han har försökt att få uppmärksamhet så länge så att han till slut ger upp och inte bryr sig längre. Jag kan förstå hur han kände, det är som att bli kritiserad varje dag, att bli mobbad och retade, till slut ger man sig. Man vill få ett slut på det, och det gjorde Juha genom att kasta grus, för han visste att om man gör det så är man körd.
"Medan han kastar, sjunger han som den pajas de gjort honom till:
- Döda döda, bara döda, döda på min fö'lsedag, sen när jag ser att det röda komma fram då skrattar jag!" s.215
Han verkar vilja "hämnas" för det de har gjort honom till, en "komikerfjant". Bara få vara sig själv utan att bry sig om fjärdeplatsen eller uppmärksamhet. Det är synd, för samhället krossar många personer genom att försvaga de, att få de att inse att de inte är något. Därför ska man alltid vara sig själv, även om det är svårt.

3. Efter att alltid varit den som blir mobbad och utfryst så kan jag förstå varför han ger upp. Jag tror att han kände sig oduglig, hatade sig själv bara för att han inte var som de. Jag förstår hur han kände eftersom jag också har känt att jag inte passar in förut, jag har också varit utfryst och jag ville också ge upp. Bara ge upp och glömma allt, men istället för att ge upp så fortsatte jag "kämpa". Till slut blir det bra, men jag tycker att man inte ska ge upp efter första försöket. Börja på nytt, träffa andra människor och "hitta balansen". Thomas har försökt passa in hela låg-mellanstadiet, men ändå har han inte börjat på nytt. I stället har han lärt sig att leva med rädslan. Samma rutiner, mobbing och falska personer.

Men han är väl bara trött, orkar inte börja på en ny skola eftersom han inser vad som kommer att hända. Att historien kommer att upprepa sig själv, även fast det inte behöver vara så.

4. Jag håller med, man ska förlåta sig själv. Om man förlåter saker så kan man bara släppa de, man behöver inte slösa mer energi på det. Det tycker många människor är viktigt, att kunna gå vidare i livet. Men budskapet är också att man ska acceptera sig själv, tycker jag. Man ska inte hata sig själv, då är det omöjligt att vara lycklig.
Om man ska se budskapet från Juhas perspektiv, efter att man har läst boken, så tror jag att han syftar på personerna i boken. Jenny ska förlåta att hon är ful, Thomas ska förlåta att han gav upp och de populära ska förlåta vilka de blev. Man kan nog inte bli en framgångsrik person om man är en mobbare, eftersom det tar över hela ens liv och de flesta som gör det är personer som har det svårt. De måste ta ut det på något sätt, då mobbar de. Men de fattar inte att det är fel, och de "stänger av" sina känslor, annars skulle de må jättedåligt.
Man ska förlåta och få förlåtelse, alla har trots allt rätt till en andra chans.

Ebba A s.197-slutet

1. När jag läste den delen tyckte jag väldigt synd om både Thomas och hans mamma. Thomas mamma verkade verkligen inte kunna se någonting  fören på slutet. Det skulle verkligen vara läskigt att se allas ögon som visar hat mot Thomas och hans mamma. Jag skulle absolut inte vilja vara där på "festen". Det skulle vara hemskt.
Ett citat exempel:
"Lennart förenar sig med Pia och Eva-Lena.
Lennart och Pia gör en Hitlerhälsning bakom Thomas mammas rygg.
Thomas ser.
Hans mamma ser inget. Hon ser ingenting."
Det här visar att hon verkligen inte ser någonting. Det finns en annan del där hon ser. Hon ser alla hemska barn och att Thomas inte är gillad av sin klass.

2. Jag tror inte att han orkade något mer utan bara ville vara sig själv. Att han inte orkade tävla om den fjärdeplatsen, att han inte orkade spela klassens clown längre. Han ville nog bara gå tillbaka till sitt gamla jag med Jenny och Thomas. Han kastade grus på dem och han ville nog visa att han inte brydde sig om dem även fast han mest brydde sig om dem.

3. Vad som gör att Thomas inte orkar längre är nog att han får ingen kärlek eller ingen vill vara med honom. Hans mamma ger "fel" sorts kärlek och förstår inte exakt hur Thomas vill ha det eller har det.
Han orkar nog inte med mer p.g.a all mobbning och utfrysning han fått, så har han fått så dåligt självförtroende att han tror att vart han än går så kommer han bli mobbad. Att han aldrig mer kan bli "normal" igen.

4. Jag håller med att man ska förlåta sig själv för alla dåliga saker man har gjort i sitt liv och att man ska gå vidare i sitt liv. Man ska inte fastna och tänka på det och inte gå vidare. Om Juha hade förlåtit sig själv lite tidigare kanske han inte skulle ha haft en dålig barndom utan det kanske skulle ha gått lite bättre, till och med i framtiden.

Wilma s. 197-slutet

1. Jag tycker att det som händer vid festen är väldigt hemskt. Hur Thomas mamma blundar, hur hon låtsas att allt är bra, hur hon tillslut inser katastrofen, hur hon fortsätter att låtsas vara glad fast hon vill klappa till ungarna, och Thomas som vill sjunka ner i marken, i jorden. Det är hemskt och jobbigt. En annan sak som är jobbig med kalaset är att mamman tror att det är kalas med grönt potatismos, partyhattar och ballonger av bästa kvalité som barnen vill ha. Grejen är den att allt bara blir värre av att ha ett kalas. För det första är det hippa som gäller och för det andra tror jag att barnen tycker att det är pinsamt och jobbigt att Thomas mamma är med och håller i allt, för då måste de komma och de måste låtsas spela snälla.
Några händelser från boken som jag tycker är väldigt hemska och jobbiga:
"Thomas mamma och Jenny återkommer med kokt korv, en stor illgrön saftbål och grönfärgat potatismos.
- Alles ist grön, ja! ropar Thomas mamma förtjust
-Är det Thomas som har snorat? väser Erik lågt men ändå tillräckligt högt för att alla ska höra.
-Jaha? fortsätter Thomas mamma osäkrare och kväver impulsen att örfila upp den där ouppfostrade ungen" s. 204
"När sången är avslutad ser Thomas mamma förvirrad och osäker ut men tänker att hon måste gaska upp sig.
Bjuda till. Försöka vara glad.
För det måste man ju." s. 205
"Ensam sitter Thomas i ett hörn. Ingen pratar med honom. Moderns leende blir till en grimas.
Vad har kalaset kostat? Mat, läsk, LP-skiva, serpentiner, ballonger, festmössor, inbjudningskort, veckor av planering och förväntan" s. 207
"-Tack, stammar hon, för att ni ville komma. Allesammans och fira Thomas. Nu kan de som vill få stanna på filmvisning, och de som vill får gå.
Medan hon monterar duk och projektor lämnar alla barnen rummet och går." s.207

Jag tycker att det är hemskt hur alla barnen beter sig, jag förstår inte att de orkar leva med sig själva? Hur kan man vilja vara så taskig? Jag tycker att det är hemskt för de får Thomas att må jättedåligt både psykiskt och fysiskt.
Med andra ord mår jag väldigt dåligt när jag läser om festen, och jag blir illa till mods eftersom att jag förstår att det här händer i verkligheten, i dagens samhälle. Det hände både då och det händer idag. Jag undrar om mobbning kommer att försvinna i framtiden? Jag hoppas verkligen det!

2. Hans bägare rinner över kan man säga. Han orkar inte med sig själv längre. Det kanske är just under den här dagen som han inser att han ständigt försöker med något som inte är värt det. Han inser allt han har gjort själv och hur dåligt han har behandlat till exempel Jenny och Thomas. När Thomas dessutom är snäll mot honom, när han kommer in på toaletten och pratar med honom som en riktig vän, inser Juha förmodligen ännu mer vilken dålig människa han är, och vilken dålig människa han har varit.
Jag tror att det är det här som händer. Han inser också hur jobbigt allt är och han känner att han inte orkar med längre. Så allt bara brister. Bägaren svämmar över och han tröttnar på sig själv. Han är dock inte tillräckligt stark för att hantera det här så han låter det gå ut över fel personer, då syftar jag på Jenny och Thomas. Annars tycker jag faktiskt att de andra förtjänade det på ett sätt, eftersom att de ha varit väldigt dumma.

Det här med att bägaren rinner över kan hända vem som helst, man orkar inte längre och man känner att det går för långt. Exempel har jag sett en film där en person hela tiden fick ta massa skit av alla andra och en dag orkar hon bara inte längre, så då sa hon till alla vad hon kände. Hur ytliga och dumma hon tyckte att de var. Här kan man också säga att bägaren rann över.

3. Han orkar inte börja om på nytt. Han kommer börja i en ny skola och han är rädd. Rädd för att bli utanför igen. Därför tror jag att han ger upp. Hela hans skoltid har han varit mobbad, nu är han fri en kort period men sen, då börjar allt om. Helt från början, och det orkar han inte. Förmodligen ger han upp i hopp om att finna frid.
Jag tycker att det är dumt att han ger upp, tänk om det inte skulle ha blivit likadant i nästa skola? Om han har kämpat under hela sin skoltid med mobbare så tycker jag att han kan prova i den nya skolan, då kanske allt blir annorlunda?
Att han ger upp så här påminner mig om en bok som handlade om en person som hela tiden gick runt och väntade och väntade på livet att börja. När hon slutligen gav upp att hela tiden hoppas, när hon inte orkade vara förväntansfull och hoppas på en ny livsstil, det var då vändningen kom till henne. Jag menar inte att det är bra att sluta hoppas, det ska man aldrig göra, men jag såg en likhet. Kanske hade det även kunnat bli så här för Thomas, att hans liv tog en ny vändning?

4. Man ska förlåta sig själv för det är dumt att hela tiden gå runt och ångra något man gjort för då kan man inte leva livet fullt ut. Därför ska man förlåta sig själv, men förhoppningsvis om man till exempel har varit dum har man lärt sig något utav det. Man har på så sätts berikats med kunskap som man inte kommer att glömma bort. Det är den som man ska lära sig utav. Så jag tycker att man ska förlåta sig själv och se sitt misstag som något lärorikt, och på så sätt aldrig göra om samma fel igen. Dock är det väldigt dumt om man gör ett misstag och förlåter sig själv och sedan glömmer bort det, sen direkt efter gör man ett nytt och förlåter sig själv igen. Då lär man sig ingenting, så tycker jag inte att man ska göra.

Alex: frågor på slutet

1.Jag tycker att det var väldigt deprimerande och pinsamnt att läsa om den här festen eftersom att thomas mamma hadde planerat den här festen så länge och hon hade sett fram imot den.Och när de skulle äta så ville ingen ha mat.Och när de ska dansa så vill ingen dansa heller, stämningen var värkligen tyst och dystert.
Men jag tycker ändå att thomas kunde sagt åt sin mamma att det var barnsligt att ha ett kalas när man går i sexan.Då skulle de alldrig ha det här kalaset och allt skulle var bättre.Men den jobigaste delen av kalaset måste ha varit när de åt eftersom de kollade ondskefullt på thomas mamma och viskade om henne."Viskningen växer till ett hotfullt mummel. Som dovt mullrande åska. Thomas mamma ryser det är väl så barn roar sig tänker hon."

2.Jag tror att Juha tyckte att alla hadde varit jobbiga fast i stället för att bli arg så valde han att ignorera det.Men även fast han slog sin syster så var inte det tillräckligt för Juha stt få ut sin ilska. Sen på skolgården så kunde han inte hålla det inom sig längre så han var tvungen att bli av med all "lagrad" ilska.Och det gjorde han genom att slänga grus på alla i sin närhet.

3.Eftersom att alla retar honom och ingen vill vara med honom så blir han väldigt deprimrad han berättar själv att han bara vill ligga under sin säng i hela hans liv.detta kan liknas med berättelsen som juha berättar på roliga timmen om Pekka som var i en brinnande byggnad.Alla i klassen ville att han skulle hoppa men Pekka vågade inte.Så han fortsatte upp i byggnaden till sista våningen, och där hadde han inget annat val än att hoppa.Så han hoppade fast han blev lurad för de hadde inget brandsegel som han skulle lada i.Detta hände också med thomas, han var i en "byggnad" som skulle kollapsa men han försökte att var kvar i byggnaden men till slut gick det inte.Så han hoppade och trodde att hans klasskamrater skulle rädda honom men det gjorde de inte.De hadde lurat honom.

4.Jag tycker att det kan vara bra att förlåta sig själv.Men jag tycker inte att juha borde förlåta sig själv.Han fötjänar inte att bli förlåten med tanke på allt han har gjort.Han bidrog till att thomas tog livet av sig, han slog sin syster nästan varje dag, han skadade massa personer när han slängde grus på dem på skolgården och han lämnade sina ända riktiga vänner thomas och jenny.Och det var bara de som han gjorde när han gick sexan! Tänk på allt dumt han har gjort innan och efter.Vissa kanske tycker att han gjorde detta för att han fick en dålig barndom.Men för det första så var det han själv som gjorde att han fick en dålig barndom. Han kunde ha valt att inte lämna sin riktiga vänner, han kunde ha valt att inte kriga om den där "fjärde platsen" hela tiden.Och för det andra så finns det de som har haft en sämre barndom och inte gjorde alla dem dumma sakerna som Juha gjorde.

Knuts fans har ställt frågor på s.197-slutet som Knut nu besvarat!

1. Jag blev väldigt arg när jag läste om Thomas kalas. Det är synd att inte klasskamraterna kunde vara trevliga och visa lite värdighet nu när de hade bjudits hem till Thomas. Eftersom att de populäraste klasskamraterna som också var de elakaste var med på kalaset så vågade ingen vara trevlig förutom Juha och Jenny. De försökte liva upp stämningen lite grann, men det är svårt när ingen annan vågar göra det. Jag förstår inte varför Stefan, Lennart, Pia och Eva-Lena inte försonas med Thomas när han försöker vara snäll.  Han har troligtvis nästan aldrig varit taskig mot någon av dem. På s. 202 säger Lennart till Thomas "Det här kommer att bli så...mycket...stryk!" Det är verkligen konstigt att Lennart känner att han måste ge Thomas stryk för att han blivit bjuden på ett kalas.

2. Juha fick ett utbrott och kastade sten eftersom han blivit trött på att spela nån som var taskig mot de som var hans riktiga vänner. Det inträffade då eftersom han precis innan varit taskig mot Thomas eftersom Stefan sagt "Vad har du Thomas då?". Stefan gillar inte Thomas, och eftersom Juha desperat försökte vara Stefans vän, så var Juha taskig mot Thomas. Denna händelse var ungefär som en tickande bomb som detonerade för Juha. Han insåg två saker, att han varit taskig mot Thomas som försökt vara hans vän och att han ville sluta med att försöka vara Stefans vän. Efter så många års slit med att försöka vara Stefans vän så var Stefan fortfarande taskig ibland. Istället för att skylla på sig själv, så la Juha skulden på alla andra, genom att kasta sten på de som var i närheten. Om Juha nu behövde kasta sten, så tycker jag att han borde kastat på sig själv. Det är faktiskt han som valt att försöka vara med de "tuffaste" i klassen. Juha ångrade att han inte varit mer med Thomas och Jenny.

3. Det som gör att inte Thomas orkar leva längre är att han behandlats mycket illa under en lång tid. Jag tror inte att många förstått hur han mått, inte lärarna, klasskamraterna eller hans mamma. Om de förstått och tagit detta på allvar så hade mobbningen upphört. Thomas har också haft oturen att få klasskamrater som inte har så mycket civilkurage så att de vågar stå upp mot de som mobbar honom.
Om organisationer som Friends funnits tidigare hade troligen färre barn mobbats under 70-talet.
Jag tror inte att skolan som Jonas Gardell beskriver är riktigt sann. Någon lärare måste ha märkt hur Thomas mått och gripit in, det borde också funnits nån klasskamrat som inte var lika känslokall som de andra, som försvarat Thomas.

4. Jag tycker att Stefan, Lennart, Pia och Eva-Lena bör ha dåligt samvete under en lång tid framöver.
Eftersom deras handling varit extra hemsk. Om man gjort någonting dumt som man ångrar, bör man förlåta sig själv eftersom vi inte kan förändra det som är historia, handlingen man gjort går inte att göra om. Vi kan däremot förändra framtiden genom att inte upprepa den handling som inte kändes bra. Det känns lättare att förlåta sig själv om man gottgör det man ångrar, till exempel genom att säga förlåt. Om Thomas funnits i verkligheten och Jonas Gardell varit taskig mot någon som senare tagit självmord så tycker jag att det är helt sjukt att han tycker att man ska förlåta sig själv. Jag tycker att boken är lite förvrängd, läsaren övertygas om att det är de fyra populäraste klasskamraterna som bidragit till Thomas självmord. Men det är lika mycket Juhas som alla andra klasskamraternas fel, de borde berättat för Thomas mamma att hon måste ta mobbningen lite mer seriöst och låta Thomas byta skola. Om denna händelse är sann så tror jag att Jonas skrev boken för att han kände skuld. Han skrev så att läsarna börjar tycka synd om Juha/Jonas, han skriver också så att många läsare ska övertygas att det är de fyra populäraste fel, men det är många andras också.

Julia N:s Inlägg! S.197- slutet

1.Thomas fest är en väldigt sorlig och hemsk del i boken tycker jag. Barnen är falska och spelar dubbelspel, de är trevliga och artiga mot Thomas mamma och mot Thomas är de hemska och mobbar honom som vanligt bakom mammans rygg. I slutet av festen när barnen vänder Thomas mamma ryggen till går det för långt för henne. Hon bryter ihop.  Det kan man se i detta citat:

"-Vad är det för fel? Varför dansar ni inte? ropar Thomas mamma.
Då vänder barnen henne ryggen.
Ensam sitter Thomas i ett hörn. Ingen pratar med honom.
Moderns leende blir till en grimas.
Vad har kalaset kostat? Mat,läsk,LP-skiva,serpentiner,ballonger,festmössor,inbjudningskort,veckor av planering och förväntan.
Hon stänger av grammofonen. Det blir en repa i skivan.
Allt hon önskar är att få gråta."

2. Jag tror att allt kommer över Juha just då. Det var droppen som fick bägaren att rinna över som man säger. Allt med den misslyckande komikern, att ställa sig in hos Lennart och Stefan, att alltid vara klassens clown och vara rolig, allt blev för mycket. Det blev för mycket och det är som om något brister inom honom. Han skriker ut all ilska, allt hat, all sorg och kan inte behärska sig.
Han var klassens clown, och när ingen längre skrattar åt honom tappar han sin roll och sin identitet. Allting brister för honom och han tappar sitt skal, sitt sätt att överleva och är plötsligt inte rolig längre.

3. Jag tror att det var festen som utlöste att Thomas tog livet av sig. Han tänkte att allt var hans fel, att var hans fel att hans mamma så ofta var ledsen, att kostymen var så ful och att han var mobbad. Hans största fasa var att se hans mamma lida för att han är mobbad, och när hon gråter efter kalaset så går det för långt.

4. Jag tycker att man kan se det på 2 olika sätt. Man måste kanske förlåta sig själv för att kunna leva vidare, men på andra sidan så får det inte bli en ursäkt för att inte stå för dina handlingar och hur du är som människa. Du måste stå för dina handlingar, ta ansvar för ditt liv och försöka göra rätt i livet. Ett bra exempel på förlåtelse mot sig själv är bikten som finns i katolska kyrkan. Då går man och berättar för en präst om vad man gjort för synder och blir då förlåten av Gud och kyrkan. Men att bli förlåten att  Gud och kyrkan, är det detsamma som att förlåta sig själv?

Detta kan jag relatera till en film som heter "Älska Mig". Den handlar om en 15 årig tjej som heter Josse och som inte vågar stå upp för sin klasskompis Alice som blir mobbad fast hon egentligen vill. Men Josse står inte upp för Alice och hon mår mycket dåligt av detta, kan man förlåta sig själv för att man inte står upp för någon?
Det kan man jämföra med Thomas och Juha. Thomas blir mobbad och han och resterande klassen ser det, men ingen vågar stå upp för honom, inte ens Juha. Han tänker mest på sig själv och vågar inte hjälpa sin "vän" för att istället slippa att bli mobbad genom att spela klassens clown.

Sluut:)
/Julia

Markus Bokrunda En Komikers Uppväxt s.197 - slutet

1. Jag var ledsen när jag förstod att Thomas mamma tänkte ordna ett kalas och skicka breven till föräldrarna istället för eleverna. Jag förstod direkt att ifall den mobbade killen skulle ordna ett kalas alla var tvungna att komma till skulle ha få en extra ranson stryk dem kommande veckorna. Han älskade sin mamma så stort eller var så feg att han inte sa till henne att han inte ville ha ett kalas och att han visste konsekvenserna.

"Rummet är stilla och mörkt. Dagsljuset silas in genom en liten glipa i gardinen. Här skulle han kunna förbli.
Ligga under sängen i dunklet och bara andas." s.199

Jag tycker att detta förklarar Thomas ovilja till fest och sällskap. Hans föraktningar om festen och dem följande konsekvenserna under och efter festen.

2. Jag tror att Juhas tolerans inte räckte enligt honom kunde Thomas bara inte fatta att han vill bara vara Thomas kompis när ingen annan ser precis som med Jenny. Juha vill inte ge upp sitt status och coola vänner men till slut så var han tvungen att ge upp mycket mer alla riktiga vänner. Men i stundens hetta kunde Juha inte kontrollera sig själv och bara kastade på allt som rörde sig men i stundens hetta så gav Juha upp mycket mer än bara stenen omkring sig.

3. Thomas har blivit utvald att bli mobbad av dem "coola" av "anledningar" från första starten av sin skolgång och jag tror ej att man får den bästa viljan att gå till skolan under dem händelserna. Han ha sett hur ledsen hans mamma varit och att det var han som orsakade den det får honom att känna sig som en plåga på välden och inte rättmätigt existerande. Känslan av att gå till skolan varje morgon och bli mobbad, känslan av att bli sagd att man ska bli slagen, jag är överraskad att han inte gjorde det tidigare.

4. Jag kan förstå budskapet och anledningen och kan också uppskatta en förlåtning av mig själv i livet då och då men det är ingenting jag vill massivt förespråka jag vet att ifall man förlåter sig för ofta lär man sig ingenting   man lär sig inte att bygga murar från sina vänner utan sina fiender. Ifall man alltid förlåter sig själv vad finns det att förlåta och lära, man lär sig inte från sina vinster som från sina förluster. Man ska göra en bra för alla stereotyp av sig själv och alltid följa den.

Frågor s.197 - slutet

1. Jag blir så ledsen för Thomas mamma som lagt ner så mycket tid och pengar att fixa festen med. Ingen i den åldern har kalas, och det tycker jag thomas mamma borde förstå, han tog aldrig med några kompisar hem, och det kan betyda att han inte har några. Eftersom han aldrig tog med kompisar hem förstod inte thomas mamma om hur barn i hans ålder beter sig och är. Om hon skulle vetat det skulle hon inte gjort en sådan här fest tror jag. Men att barnen var så otrevliga är inte schyst, så ska man speciellt inte bete sig mot en mamma som försökt att imponera!

2. Jag tror att han spårar ur för att han väldigt länge har försökt imponera på Lennart och Stefan. Han har på sätt och vis varit en helt annan person. han var taskig mot sina närmaste vänner och jag tror att han inte orkar med allt det längre. Det har gått för lång tid. Han är trött på att hela tiden försöka imponera och hamna i det coola gänget men aldrig lyckas.

3. Thomas blev mobbad under hela hans uppväxt och jag förstår att han inte orkade mer.  Mobbningen tryckte ner honom till botten. hans klasskompisar behandlade honom som inget värt. Det var inte okej, men att ta livet är kanske lite för mycket. Det fanns så mycket man kunde göra så han mådde bra. Men nu valde han att ta livet av sig och jag förstår hans val. Han orkade inte med att varje dag ha en klump i magen och vara rädd att Lennart Stefan skulle slå han och trycka ner honom med ord.

4. jag håller med om att man ska förlåta sig själv om det man gjort fel. Man ska ge sig själv och andra runt om kring sig en andra chans. Man kan alltid försöka att ändra på felet och försöka göra det bra igen. Man ska göra vad man själv gillar och må bra. Men man ska också få andra runt om kring att må bra. Om man är snäll mot sina vänner är de snälla tillbaka, och då mår alla bra. Men om man inte ger en person som gjort ett misstag en andra chans kan man aldrig uppleva samma lycka med personen igen. Det ja försöker säga är att man aldrig ska vara taskig mot sig själv eller någon annan, man mår så himla mycket bättre då!

Markus Bokrunda Återupptas

Tillbaks (äntligen)

Frågor, s.197-slutet

1, Jag tycker väldigt synd om Thomas och tycker att det är så fruktansvärt hur hans klasskompisar behandlar honom. Jag tycker synd om honom för att han verkligen inte vill ha festen och att han inte vågar säga till sin mamma som inte förstår att han inte vill. Om jag skulle varit Thomas så skulle jag säga som det var till min mamma och berätta att jag verkligen inte ville ha festen, för då tror jag att hon skulle lyssnat på honom och försökt hjälpa honom istället för att hon inte vet vad han egentligen vill. För Thomas mamma förstår inte, inte ens på festen. På festen går inte bara dem "populära" barnen mot Thomas dem börjar även prata om Thomas mamma och börjar reta henne. Barnen har verkligen gått för långt, för när dem nu även går emot Thomas mamma så tror jag att Thomas skyller allt på sig själv. Alltså att han tror att det är hans fel, att han blir mobbad och att det även går ut över hans mamma. Jag förstår bara inte hur man kan må bra och leva med sig själv när man med mening sårar en person så att den personen blir sårad och mår dåligt av det, jag skulle aldrig själv kunna det. De "populära" barnen kan inte ha blivit uppfostrade alls när man väljer att bete sig som dem gör, om jag skulle vara förälder till ett barn som betedde sig sådär skulle jag skämmas så himla mycket. Jag blir väldigt ledsen när jag läser om Thomas fest för jag kan förstå hur dåligt han mår och jag tänker mig hur hemskt jag själv skulle må om jag var i Thomas situation. Jag tror att Thomas mamma bara vill sin son väl men det hon verkligen borde gjort var att lyssna på honom istället för att bara hetsa med att han ska ha fest och bli populär. Om Thomas mamma hade lyssnat på vad hennes son hade velat så tror jag att allting skulle löst sig mycket bättre.

2. Jag tror att Juha tappar kontrollen för att han allt för länge har gått och försökt imponera på Lennart och Stefan och nästan varit som en annan person för att han verkligen har velat passa in, nu tror jag det är alla hans känslor som släpps ut och han inte längre orkar låtsas vara någon annan än sig själv. Det här tror jag är ett bra exempel på vad som kan hända om man inte bara är sig själv, när en person "gömmer" sig själv och inte visar vem man på riktigt är då tror jag att alla känslor samlas och sedan när det har gått för långt tid så kommer allt "explodera". I Juhas fall så tror jag allt detta har handlat om att han har velat att folk ska se honom. "Ser ni mig nu då! ropar han. Ser ni mig nu då?" s.214, det här skriker Juha till sina kompisar efter han har tappat kontrollen och jag tror att han hela tiden bara velat synas men det har inte gått även om han till och med inte har varit sig själv och då vet han inte längre vad han ska göra. Jag tycker att Juha istället för att imponera på de populära så skulle han istället vara med sina riktiga kompisar (som Jenny och Thomas) och ha kunnat vara sig själv för då skulle han må så mycket bättre. Jag tycker det är så synd att människor (inte bara i boken, utan i verkligheten också) är så besatta av popularitet och inte är sig själva för att passa in, om man bara är sig själv så kommer det ändå finnas människor där för en, vare sig om dem är populära eller inte.

3. Det är för allt det hat som Thomas fått. Att han inte känt sig tillräcklig. För Thomas har inte gjort något fel fast alla mobbar honom, det är då han börjar skylla på sig själv. Att han tror att det är något fel på honom och att han inte förstår att det är dem mobbarnas fel. Sen på Thomas fest när dem "populära" barnen även börjar reta Thomas mamma så tror jag han känner att han inte lever för något bra. Som att alla ändå hatar honom och att genom att leva så förstör han för dem han bryr sig om. Som ex alltid när Lennart och Stefan ser att Juha och Thomas gör något så börjar dem genast reta Juha för att han är med Thomas, då tänker Thomas att han bara förstör för andra. Thomas har fått stå ut med väldigt mycket mobbning både fysisk och psykisk och jag tror att han hel enkelt inte orkar längre.  Det jag tror Thomas kunde gjort annorlunda skulle vara att prata med någon, kanske först och främst hans mamma. Så hon kunde hjälpt honom genom det svåra så kanske han inte skulle gett upp.

4. Jag tycker att dikten är väldigt bra eftersom jag håller verkligen med om budskapet i dikten, att man ska förlåta sig själv. För alla människor gör saker i livet som man kommer ångra och sånt man kommer skämmas över. Man kommer göra dumma saker och då är det viktigt att som dikten säger förlåta och lära sig att leva med det. För när man har gjort något som man sedan ångrar så kan man ju inte ta tillbaks det utan man måste lära sig att leva med det och förlåta sig för det misstag man har gjort. Man kan inte tänka att bara för att man har gjort flera fel i livet så kommer man aldrig att få en andra chans, för det kommer man att få. Det är viktigt att förlåta och gå vidare men det är också viktigt att alltid påminna en själv om saker man har lyckats med och saker som man är stolt över. Det kommer alltid nya chanser i livet så man måste lära sig att kunna förlåta sig för sina misstag.

//fanny

Lisas inlägg s.197-slutet

 1. När jag läste om kalaset tyckte jag synd om Thomas för han ville ju inte ha något kalas, men han vågade inte säga till sin mamma att man inte kunde ha kalas när man gick i sexan och att han absolut inte skulle bli mer populär utan tvärtom ännu mer mobbad och slagen än det han redan var. Men han älskar sin mamma så mycket och hon blev så glad när hon kom på iden om kalaset som skulle bli en succé, då ville han inte säga emot.

”Han önskade att hon alltid fick vara glad.
Älskade mamma.
Det är hans fel att hon ofta är ledsen.
Han kommer in på sitt rum. På sägen har hon lagt hans kostym.
Den är illgrön.
Thomas vill gråta det är hans fel att kostymen är så ful och illgrön. Snälla mamma som har ordnat ett så fint kalas.” s.199

Jag tycker att det är taskigt att klass kompisarna (inte alla) dömer honom efter hans mamma. För det var ju inte han som ville ha ett kalas det var ju hans mamma. Jag tycker att man inte kan döma en person efter deras föräldrar eller bakgrund. Jag tycker heller inte att man kan mobba någon eller slå någon för att han/hon hade ett kalas fast man ”måste” ha hippa eller liknande i sexan. Jag tycker i alla fall att det inte är schysst av dem att döma honom efter sin mamma. Kalaset är inte det ända exemplet i boken där de dömer honom efter henne, för de nämner på ett flertal ställen i boken när de pratar om Thomas, han och hans tyska mamma som är så konstig och jobbig.

 2. Jag tror att det blir för mycket på samma gång att han helt enkelt inte klara av mer. Först kommer Thomas springande efter honom när de "coola" tittar på och så kommer Jenny och lägger sig i och så lägger Lennart en dum kommentar:

"- En sån feg jävel som kastar sten! ropar Lennart" s.214

När Lennart säger det så tror jag att det blir för mycket för Juha och all ilska och sorg sprängs inom honom och då tänker han inte alls på vad han gör. Han är bara så arg och vill bli av med sin ilska så han kastar gruset runt omkring sig som ett galet djur.
När han gör det förstår han att det är ”över” att han är ”besegrad” och att han har förlorat.

3. Thomas har varit mobbat och utsatt genom hela sin skolgång. Han har sätt hur ledsen sin mamma har varit. Och den känslan att det är han som gjort henne olycklig är svår att ta emot, den är svår att ha och se varje dag. Känslan att alltid gå runt och vara rädd.
Jag kan på sätt och vis förstå honom, att varje morgon vakna med en stor klump i magen och att varje kväll somna med en klump i magen, att det inte är kul och att man klarar av det en period men någonstans går gränsen. Jag tror att alla har en gräns man orkar inte hur mycket som helst, det spelar ingen roll hur stark man än är någon gång så slocknar ”gnistan”. Men jag tycker ändå att Thomas höll den tänd länge han var stark och orkade stå ut. Jag tycker att om man ser någon som ser ut att ha en ”gnista” som håller på att slockna ska man hjälpa den personen att få tillbaka glöden. Det kan räcka med ett ”hej” det räcker som en hjälp på traven. Det är tragiskt att boken slutar så här men man får verkligen en insikt hur jobbigt det kan vara, från flera olika vinklar och personer men ändå samma händelse.

4. Ja på sätt och vis håller jag med jag tycker att man ska förlåta sig själv om något i livet inte blev som man hade tänkt sig, men jag tycket också att om det som blev fel och det går att göra någonting åt eller går att åtminstone försöka att göra någonting åt det så ska man göra det. Man ska följa sina viljor här i livet och göra, tycka och tänka som den du är och inte som någon annan tycker tänker vill eller gör bara för att passa in, nej jag tycker att man ska följa sitt hjärta och aldrig låta gnistan slockna men heller inte släcka den hos någon annan.

Lisa är inloggad nu

Hej!

ebba S inlägg

1.  Jag fick nästan lite ont i magen när jag läste. Hur hans mamma hade ordnat så mycket, lagt ner så mycket pengar på det och hur hon verkligen försökte. Men hon förstår inte hur töntigt de hon har fixat är, att man inte kan ha ett kalas i den åldern precis som Juha sa. Jag kan inte tänka mig hur Thomas kände sig under festen, men om jag skulle varit honom skulle jag inte alls tycka att de var kul och jag skulle nog skämmas ganska mycket. Det värsta tycket jag nog ändå är att Thomas mamma försöker och försöker att få Thomas att bli "populär" eller passa in men egentligen blir det bara värre med de hon gör. Jag tror att hon vill så gärna att Thomas ska må bra satt de blir för mycket. Exempel som när Juha följde med honom hem men sen var han med och slog honom. Det såg ju inte hans mamma och trodde att han var en snäll vän som följde honom hem. Då blev hon väldigt överglad och betedde sig ganska konstigt, det tror jag faktiskt att många föräldrar med utsatta ledsna barn kan bli. Man blir så himla glad över att man tror att ens barn har fått en vän och då blir man liksom konstigt glad och uppspelt. Jag tycker att det var ganska jobbigt att läsa om Thomas fest och hur oupskattade alla barn verkade vara. Exempel som när de skulle äta men ingen vågade ta mat förutom Jenny.  Jag tror att det blir som ett grupptryck att man ska göra som de "coola" gör och tycker för annars är man töntig. Jenny var också den ända som började dansa och de tycker jag var hur snällt som helst. Hon försökte lätta upp stämningen för både Thomas och hans mammas skull, och on brydde sig inte ett dugg om vad andra i klassen tyckte.

2. Jag tror att alla olika slags känslor som han inte vågat släppa ut bara kommer. Han får helt enkelt nog av att sitta och försöka få folk att gilla honom. Som en tickande bomb som sprängs, och liksom alla hans tankar och stress bara kommer ut. Han är nog väldigt trött på att hela tiden försöka men aldrig duga. Ha har mått så dåligt innerst inne och tillslut kan han inte bara kontrollera sig själv längre. Detta tror jag kan hända alla mäniskor. Det värsta tycker jag nog är att lärarna bara blir arga på honom, de frågar inte varför han gjorde de och försöker att hitta en anledning och hjälpa honom. Det verkar som att ingen av lärarna bryr sig om hur eleverna på skolan må, de tänker liksom bara på att det som hände, hände men inte varför de hände.

3. Han ger upp. Han orkar helt enkelt inte längre. Han säger ju att de är bättre att inte leva än att leva och i hans fall förstår jag honom. Om man vågar ta livet av sig själv måste man må riktigt dåligt, och det är många ungdomar idag som tar livet av sig på grund av mobbning. Han kände sig inte omtyckt av någon utan bara ful och värdelös, alla so hela tiden sa elaka saker till honom fick nog honom att hata sig själv på ett sätt. I en film jag såg en gång sa de "Anledningen till självmord är oftast att man hatar sig själv så pass mycket att man inte tycker att an förtjänar ett liv." Det är nog sant fast jag tror också att man tar självmord för att man inte orkar med att hela tiden gå runt och må så dåligt. Thomas orkade inte vänta på att barndomen skulle ta slut och jag förstår honom, för han måste den känts som en evighet. Självklart älskade hans mamma honom men i den här åldern tror jag att det är väldigt viktigt för ånga att ha kompisar som älskar en och bryr sig o en också. Att hela tiden vara ensam i skolan gjorde nog att han ände sig väldigt hatat och värdelös, och då började  han tycka så om sig själv med. Om jag skulle varit Thomas mamma skulle jag flyttat från Sävbyholm och fått Thomas att byta skola.

4. Jag håller med om dikten och gillar den. Jag tycker att man alltid ska ge både sig själv och andra en till chans. Man kan alltid bearbeta sig själv och bli den människan man alltid velat vara tror jag. Jag tror att man alltid kan ändra på sina dåliga sidor bara man vet hur man ska göra det. Om man gillar och trivs med sig själv lyckas an bättre med i stort sätt allt i livet, man blir mer självsäker i sig själv och vågar ta mer plats och lära känna nya. Sen är de också viktigt att inte bli för självsäker, för då kan folk se en som ganska taskig kanske. Det viktigaste tycker jag ändå är att man förlåter sig själv, för man har bara ett liv som man ska ta vara på så gott man kan. Jonas Gardell är inte alls ´nöjd med hur han var under sin barndom, och han är nog fortfarande inte helt nöjd med sig själv. Fast jag tror att han försöker att förlåta sig själv genom att skriva brev till Jenny och Thomas om hur ledsen han är för sitt beteende. Om man är nöjd med sig själv vågar man också visa sitt riktiga jag för andra mäniskor och är inte så osäker på om de kommer att gilla en eller inte. Att hata sig själv ä nog den värsta känslan som finns. När jag tänker på de här tänker jag lite på när man biktar sig hos en präst. Då kan prästen uppmana en att tillexempel berätta för sin kompis att man ljugit, och då kan Gud förlåta dig. Om an då berättar sanningen för sin kompis förlåter man nog sig själv också. Jona Gardell skämtar om sin barndom mycket. De är nog hans sätt att sluta må dåligt över den kanske, eller kanske inte förlåta sig själv för den men han tänker att så länge man skrattar åt den har rädslan aldrig besegrats.

Jag kan glatt meddela er att jag är tillbaka/Gustaf

rakblads erik är tillbak med sina rakblad!//alex

Tjenare/Henrik

Tjenare/Henrik

Nu har jag loggat in/Fanny

Matilda har loggat in

Nu har jag loggat in / Matilda