1. När jag läste den delen tyckte jag väldigt synd om både Thomas och hans mamma. Thomas mamma verkade verkligen inte kunna se någonting fören på slutet. Det skulle verkligen vara läskigt att se allas ögon som visar hat mot Thomas och hans mamma. Jag skulle absolut inte vilja vara där på "festen". Det skulle vara hemskt.
Ett citat exempel:
"Lennart förenar sig med Pia och Eva-Lena.
Lennart och Pia gör en Hitlerhälsning bakom Thomas mammas rygg.
Thomas ser.
Hans mamma ser inget. Hon ser ingenting."
Det här visar att hon verkligen inte ser någonting. Det finns en annan del där hon ser. Hon ser alla hemska barn och att Thomas inte är gillad av sin klass.
2. Jag tror inte att han orkade något mer utan bara ville vara sig själv. Att han inte orkade tävla om den fjärdeplatsen, att han inte orkade spela klassens clown längre. Han ville nog bara gå tillbaka till sitt gamla jag med Jenny och Thomas. Han kastade grus på dem och han ville nog visa att han inte brydde sig om dem även fast han mest brydde sig om dem.
3. Vad som gör att Thomas inte orkar längre är nog att han får ingen kärlek eller ingen vill vara med honom. Hans mamma ger "fel" sorts kärlek och förstår inte exakt hur Thomas vill ha det eller har det.
Han orkar nog inte med mer p.g.a all mobbning och utfrysning han fått, så har han fått så dåligt självförtroende att han tror att vart han än går så kommer han bli mobbad. Att han aldrig mer kan bli "normal" igen.
4. Jag håller med att man ska förlåta sig själv för alla dåliga saker man har gjort i sitt liv och att man ska gå vidare i sitt liv. Man ska inte fastna och tänka på det och inte gå vidare. Om Juha hade förlåtit sig själv lite tidigare kanske han inte skulle ha haft en dålig barndom utan det kanske skulle ha gått lite bättre, till och med i framtiden.
Bra Ebba!
SvaraRadera