1. Jag tyckte att Thomas fest var en av de sorgligaste delarna i boken, men den visade också hur hemska och falska barnen är. Thomas verkar vara van vid att hans klasskamrater mobbar honom, men jag tycker det gick lite väl långt när de var så taskiga mot honom på festen. Jag tycker också synd om hans mamma, hon ville bara vara snäll och bjuda alla, men mot slutet insåg hon att barnen bara lotsades vara Thomas kompisar.
Om Thomas hade berättat för sin mamma hur han kände så kanske det inte skulle ha blivit så, men han älskar henne för mycket och trodde nog att hon skulle bli sårad.
Men alla barnen var inte så, Jenny och Juha försökte vara så trevliga som möjligt men eftersom de "coola" inte ville vara snälla så gjorde det inte deras trevlighet så stor skillnad.
"Då börjar Jenny att dansa för att göra Thomas mamma glad. Hon shakar ensam på vardagsrumsgolvet, försöker tvinga med Juha som generat drar sig ur." s.206
Jag blev alltså ledsen när jag läste om festen och jag undrar faktiskt hur man kan vara så falska som de är. Varför vill man ens vara det? För att passa in? Nej, om man vill ha en förändring så ska man börja med sig själv. Man kan bara inte vara en mobbare och låtsas som inget, låtsas som om det är ens mening i livet. Hur mår man då? Synd att inte alla inser detta, att de inte inser att vad man gör kommer tillbaks. Man får tillbaks det man har kastat, gör man hemska saker så kan man inte förvänta sig ett lyckligt liv. Dock kanske de inte har någon samvete alls, inte är mänskliga.
2. Man kan säga att det blev för mycket för honom. Efter att ha försökt att duga så länge så blev det för mycket för honom, han var tvungen att "släppa ut" allt. Att det hände just då kan bero på att Thomas hängde efter honom och killarna ignorerade och retade honom. Han har försökt att få uppmärksamhet så länge så att han till slut ger upp och inte bryr sig längre. Jag kan förstå hur han kände, det är som att bli kritiserad varje dag, att bli mobbad och retade, till slut ger man sig. Man vill få ett slut på det, och det gjorde Juha genom att kasta grus, för han visste att om man gör det så är man körd.
"Medan han kastar, sjunger han som den pajas de gjort honom till:
- Döda döda, bara döda, döda på min fö'lsedag, sen när jag ser att det röda komma fram då skrattar jag!" s.215
Han verkar vilja "hämnas" för det de har gjort honom till, en "komikerfjant". Bara få vara sig själv utan att bry sig om fjärdeplatsen eller uppmärksamhet. Det är synd, för samhället krossar många personer genom att försvaga de, att få de att inse att de inte är något. Därför ska man alltid vara sig själv, även om det är svårt.
3. Efter att alltid varit den som blir mobbad och utfryst så kan jag förstå varför han ger upp. Jag tror att han kände sig oduglig, hatade sig själv bara för att han inte var som de. Jag förstår hur han kände eftersom jag också har känt att jag inte passar in förut, jag har också varit utfryst och jag ville också ge upp. Bara ge upp och glömma allt, men istället för att ge upp så fortsatte jag "kämpa". Till slut blir det bra, men jag tycker att man inte ska ge upp efter första försöket. Börja på nytt, träffa andra människor och "hitta balansen". Thomas har försökt passa in hela låg-mellanstadiet, men ändå har han inte börjat på nytt. I stället har han lärt sig att leva med rädslan. Samma rutiner, mobbing och falska personer.
Men han är väl bara trött, orkar inte börja på en ny skola eftersom han inser vad som kommer att hända. Att historien kommer att upprepa sig själv, även fast det inte behöver vara så.
4. Jag håller med, man ska förlåta sig själv. Om man förlåter saker så kan man bara släppa de, man behöver inte slösa mer energi på det. Det tycker många människor är viktigt, att kunna gå vidare i livet. Men budskapet är också att man ska acceptera sig själv, tycker jag. Man ska inte hata sig själv, då är det omöjligt att vara lycklig.
Om man ska se budskapet från Juhas perspektiv, efter att man har läst boken, så tror jag att han syftar på personerna i boken. Jenny ska förlåta att hon är ful, Thomas ska förlåta att han gav upp och de populära ska förlåta vilka de blev. Man kan nog inte bli en framgångsrik person om man är en mobbare, eftersom det tar över hela ens liv och de flesta som gör det är personer som har det svårt. De måste ta ut det på något sätt, då mobbar de. Men de fattar inte att det är fel, och de "stänger av" sina känslor, annars skulle de må jättedåligt.
Man ska förlåta och få förlåtelse, alla har trots allt rätt till en andra chans.
Mycket bra, Ramona!
SvaraRadera