Ramonas inlägg slutet

1. Försök beskriva John-Johns känslor längs ner på s. 232 och högst upp på s. 233.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett  misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!

Mina svar...

1. Jag tror att John-John känner sig skyldig eftersom det var han som berättade om tavlorna för Skithuvet. Han tror att Elisabeth kan ta reda på vem Skithuvet är och varför han bröt sig in i huset och skulle ta tavlorna, men också att John-John är den som har berättat för honom vart de ligger.
Men sen så tänker jag att det egentligen inte är John-Johns fel. Han såg tavlorna p.g.a Patricia på hennes födelsedag. Endå så är det hans fel, han borde inte ha berättat det för Skithuvet och  Raimo.
"Så berättar hon precis vad som hände och hela tiden känner jag att benen håller på att vika sig under mig och jag har svindel och jag väntar bara på att jag ska falla omkull och bli liggande." (s. 232-233)
Så brukar man känna när man har gjort någonting som man inte borde, man vill berätta det för den personen som är inblandad, man vill erkänna allt. Men det går inte för då skulle allt förstöras, hon skulle aldrig vilja veta om honom igen. Så skulle jag känna i alla fall.

2. Jag förstår hur han känner men jag tycker inte som han, människor kan ändras. Men det verkar inte han göra. Hela högstadiet höll han på med saker som han inte borde ha gjort, tillsammans med Sluggo. Det är kanske därför han hör hemma där, det är kanske därför han känner så. Han vill inte förändra sig, han vill fortsätta göra fel men han lär sig aldrig. Nu höll han på att förlora Elisabeth, han höll på att förlora Sluggo och han har säkert förlorat många nära vänner så jag fattar inte riktigt varför han inte vill förändra sig själv. Det kanske är för svårt för honom, han kanske blir inblandad i allt utan att vilja. Men jag tycker inte att han har rätt när han säger "Man ska veta sin plats och veta vem man är.". Jag tycker att alla ska få en andra chans, även om man har gjort fel någon gång. Man ska kämpa för att få sitta "där framme", man ska förtjäna det. Om man vill bli känd till exempel, då måste man kämpa och jobba sig upp, inte hålla på med massa andra saker.

3. Jag håller med, men den verkar handla mer om kärlek och hat. Det finns många olika sorters kärlek i den här boken. Bland dem räknas syskonkärlek (som John-John känner för sin syster, Lena), kompiskärlek (Sluggos och John-Johns vänskap), mor och son-kärlek om man kan säga så, hatkärlek (som kanske Lena kände för Skithuvet) och så finns det "kärlek vid första ögonkastet"/förbjuden kärlek som är grunden till själva boken. Det är det den handlar om, John-Johns och Elisabeths kärlek.
Jag tror att författaren, Mats Walh, har inspirerat sig från det riktiga livet. Man älskar alla på olika sätt, till exempel så älskar jag mina vänner, min syster, mina föreldrar och mina släktingar på olika sätt, men jag äskar alla endå. Det är så med John-John också, han älskar alla på olika sätt och vill nog inte förlora dem.

4. Boken hade ett "happy end" och det var bra. Men den var också mycket kort och inte så spännande. Man skulle kunna ha mer beskrivning, inte bara "Jag älskar dig" och sen slut, det är lite tråkigt.
I mitt förra inlägg, på citatet, kommenterade jag detta: "Om de bara visste att han var en av de som gjorde inbrott, om de bara visste att han var den som hade haft revolvern och hotat en person... då skulle de inte vara så trevliga mot honom, de skulle bara ringa polisen, även om han räddade Patricias liv. Och så ljuger han för Elisabeth. När hon kommer att få veta sanningen så kommer hon inte bli glad, men det får vi se vad som händer... och om hon får veta sanningen.".
Jag förväntade mig att slutet skulle vara som den var, man hade nog tänkt sig det eftersom John-John skulle få ut allt, berätta allt han hade hållit hemligt under hela bokens gång. Jag trodde faktiskt att Elisabeth skulle "hata" honom en stund men sedan så skulle hon inse att han är en bra kille och det som hände var bara för att han aldrig kunde säga nej och motstå Sluggo. Men om jag skulle ha varit John-John så skulle jag inte acceptera det Sluggo gör eller hänga med, även om han skulle vara min bästa vän. Och Sluggo fick vad han förtjänade för att säga så. Han ville vissa att han var bättre än John-John och gick med i Varulvarna, men visste inte att man inte kunde gå ut ur gruppen. Så John-John räddade honom och de blev vänner igen.
Och så tänker jag... ingen av detta hade hänt om inte de hade stulit den där kajaken, om John-John inte hade räddat Patricia eller om de inte skulle ha gjort inbrottet.

5. "-Han var alldeles vanlig. Orakad och rätt skitigt hår, men alldeles vanlig. Röd skjorta och en snusnäsduk runt halsen.
-Å fy fan, säger jag, stackars dig (...)
Hon har knäckt skallen på Skithuvet."
Jag valde detta citat eftersom jag tyckte det som Elisabeth gjorde var rätt. Skithuvet förtjänade det, han har gjort massor med dåliga saker. Man kan tänka lite på karma, inte för att jag tror på det men det var nog det budskapet som författaren ville ge. Det man gör får man tillbaks.
Skithuvet har alltid varit taskig och våldsam mot John-John och till slut fick han vad han förtjänade. Men det verkar inte som om han har slutat hålla på med Lena.
Karma har då varit med i olika delar av boken t.ex. när Sluggo gjorde inbrottet, det fick han tillbaks när han nästan blev dödad av "Varulvarna" (han blev inte dödad då men han blev jagad och om inte John-John hade varit där så skulle nog Sluggo ha dött) och John-John gjorde slut med Elisabeth p.g.a. inbrottet som John-John var med på. Som jag sa tidigare så tror jag inte så mycket på karma utan mer på sammanträffanden, men i den här boken så verkade allt hända p.g.a. det som John-John och Sluggo gjort fel.
Allt kanske inte skulle ha gått fel om inte John-John följde med, men han kanske inte skulle vara tillsammans med Elisabeth då... vem vet?