1.Thomas fest är en väldigt sorlig och hemsk del i boken tycker jag. Barnen är falska och spelar dubbelspel, de är trevliga och artiga mot Thomas mamma och mot Thomas är de hemska och mobbar honom som vanligt bakom mammans rygg. I slutet av festen när barnen vänder Thomas mamma ryggen till går det för långt för henne. Hon bryter ihop. Det kan man se i detta citat:
"-Vad är det för fel? Varför dansar ni inte? ropar Thomas mamma.
Då vänder barnen henne ryggen.
Ensam sitter Thomas i ett hörn. Ingen pratar med honom.
Moderns leende blir till en grimas.
Vad har kalaset kostat? Mat,läsk,LP-skiva,serpentiner,ballonger,festmössor,inbjudningskort,veckor av planering och förväntan.
Hon stänger av grammofonen. Det blir en repa i skivan.
Allt hon önskar är att få gråta."
2. Jag tror att allt kommer över Juha just då. Det var droppen som fick bägaren att rinna över som man säger. Allt med den misslyckande komikern, att ställa sig in hos Lennart och Stefan, att alltid vara klassens clown och vara rolig, allt blev för mycket. Det blev för mycket och det är som om något brister inom honom. Han skriker ut all ilska, allt hat, all sorg och kan inte behärska sig.
Han var klassens clown, och när ingen längre skrattar åt honom tappar han sin roll och sin identitet. Allting brister för honom och han tappar sitt skal, sitt sätt att överleva och är plötsligt inte rolig längre.
3. Jag tror att det var festen som utlöste att Thomas tog livet av sig. Han tänkte att allt var hans fel, att var hans fel att hans mamma så ofta var ledsen, att kostymen var så ful och att han var mobbad. Hans största fasa var att se hans mamma lida för att han är mobbad, och när hon gråter efter kalaset så går det för långt.
4. Jag tycker att man kan se det på 2 olika sätt. Man måste kanske förlåta sig själv för att kunna leva vidare, men på andra sidan så får det inte bli en ursäkt för att inte stå för dina handlingar och hur du är som människa. Du måste stå för dina handlingar, ta ansvar för ditt liv och försöka göra rätt i livet. Ett bra exempel på förlåtelse mot sig själv är bikten som finns i katolska kyrkan. Då går man och berättar för en präst om vad man gjort för synder och blir då förlåten av Gud och kyrkan. Men att bli förlåten att Gud och kyrkan, är det detsamma som att förlåta sig själv?
Detta kan jag relatera till en film som heter "Älska Mig". Den handlar om en 15 årig tjej som heter Josse och som inte vågar stå upp för sin klasskompis Alice som blir mobbad fast hon egentligen vill. Men Josse står inte upp för Alice och hon mår mycket dåligt av detta, kan man förlåta sig själv för att man inte står upp för någon?
Det kan man jämföra med Thomas och Juha. Thomas blir mobbad och han och resterande klassen ser det, men ingen vågar stå upp för honom, inte ens Juha. Han tänker mest på sig själv och vågar inte hjälpa sin "vän" för att istället slippa att bli mobbad genom att spela klassens clown.
Sluut:)
/Julia
Bra Julia!
SvaraRadera