ebba S inlägg

1.  Jag fick nästan lite ont i magen när jag läste. Hur hans mamma hade ordnat så mycket, lagt ner så mycket pengar på det och hur hon verkligen försökte. Men hon förstår inte hur töntigt de hon har fixat är, att man inte kan ha ett kalas i den åldern precis som Juha sa. Jag kan inte tänka mig hur Thomas kände sig under festen, men om jag skulle varit honom skulle jag inte alls tycka att de var kul och jag skulle nog skämmas ganska mycket. Det värsta tycket jag nog ändå är att Thomas mamma försöker och försöker att få Thomas att bli "populär" eller passa in men egentligen blir det bara värre med de hon gör. Jag tror att hon vill så gärna att Thomas ska må bra satt de blir för mycket. Exempel som när Juha följde med honom hem men sen var han med och slog honom. Det såg ju inte hans mamma och trodde att han var en snäll vän som följde honom hem. Då blev hon väldigt överglad och betedde sig ganska konstigt, det tror jag faktiskt att många föräldrar med utsatta ledsna barn kan bli. Man blir så himla glad över att man tror att ens barn har fått en vän och då blir man liksom konstigt glad och uppspelt. Jag tycker att det var ganska jobbigt att läsa om Thomas fest och hur oupskattade alla barn verkade vara. Exempel som när de skulle äta men ingen vågade ta mat förutom Jenny.  Jag tror att det blir som ett grupptryck att man ska göra som de "coola" gör och tycker för annars är man töntig. Jenny var också den ända som började dansa och de tycker jag var hur snällt som helst. Hon försökte lätta upp stämningen för både Thomas och hans mammas skull, och on brydde sig inte ett dugg om vad andra i klassen tyckte.

2. Jag tror att alla olika slags känslor som han inte vågat släppa ut bara kommer. Han får helt enkelt nog av att sitta och försöka få folk att gilla honom. Som en tickande bomb som sprängs, och liksom alla hans tankar och stress bara kommer ut. Han är nog väldigt trött på att hela tiden försöka men aldrig duga. Ha har mått så dåligt innerst inne och tillslut kan han inte bara kontrollera sig själv längre. Detta tror jag kan hända alla mäniskor. Det värsta tycker jag nog är att lärarna bara blir arga på honom, de frågar inte varför han gjorde de och försöker att hitta en anledning och hjälpa honom. Det verkar som att ingen av lärarna bryr sig om hur eleverna på skolan må, de tänker liksom bara på att det som hände, hände men inte varför de hände.

3. Han ger upp. Han orkar helt enkelt inte längre. Han säger ju att de är bättre att inte leva än att leva och i hans fall förstår jag honom. Om man vågar ta livet av sig själv måste man må riktigt dåligt, och det är många ungdomar idag som tar livet av sig på grund av mobbning. Han kände sig inte omtyckt av någon utan bara ful och värdelös, alla so hela tiden sa elaka saker till honom fick nog honom att hata sig själv på ett sätt. I en film jag såg en gång sa de "Anledningen till självmord är oftast att man hatar sig själv så pass mycket att man inte tycker att an förtjänar ett liv." Det är nog sant fast jag tror också att man tar självmord för att man inte orkar med att hela tiden gå runt och må så dåligt. Thomas orkade inte vänta på att barndomen skulle ta slut och jag förstår honom, för han måste den känts som en evighet. Självklart älskade hans mamma honom men i den här åldern tror jag att det är väldigt viktigt för ånga att ha kompisar som älskar en och bryr sig o en också. Att hela tiden vara ensam i skolan gjorde nog att han ände sig väldigt hatat och värdelös, och då började  han tycka så om sig själv med. Om jag skulle varit Thomas mamma skulle jag flyttat från Sävbyholm och fått Thomas att byta skola.

4. Jag håller med om dikten och gillar den. Jag tycker att man alltid ska ge både sig själv och andra en till chans. Man kan alltid bearbeta sig själv och bli den människan man alltid velat vara tror jag. Jag tror att man alltid kan ändra på sina dåliga sidor bara man vet hur man ska göra det. Om man gillar och trivs med sig själv lyckas an bättre med i stort sätt allt i livet, man blir mer självsäker i sig själv och vågar ta mer plats och lära känna nya. Sen är de också viktigt att inte bli för självsäker, för då kan folk se en som ganska taskig kanske. Det viktigaste tycker jag ändå är att man förlåter sig själv, för man har bara ett liv som man ska ta vara på så gott man kan. Jonas Gardell är inte alls ´nöjd med hur han var under sin barndom, och han är nog fortfarande inte helt nöjd med sig själv. Fast jag tror att han försöker att förlåta sig själv genom att skriva brev till Jenny och Thomas om hur ledsen han är för sitt beteende. Om man är nöjd med sig själv vågar man också visa sitt riktiga jag för andra mäniskor och är inte så osäker på om de kommer att gilla en eller inte. Att hata sig själv ä nog den värsta känslan som finns. När jag tänker på de här tänker jag lite på när man biktar sig hos en präst. Då kan prästen uppmana en att tillexempel berätta för sin kompis att man ljugit, och då kan Gud förlåta dig. Om an då berättar sanningen för sin kompis förlåter man nog sig själv också. Jona Gardell skämtar om sin barndom mycket. De är nog hans sätt att sluta må dåligt över den kanske, eller kanske inte förlåta sig själv för den men han tänker att så länge man skrattar åt den har rädslan aldrig besegrats.