1. Thomas mamma hade fixat ett kalas åt Thomas , vilket är en väldigt bra tanke. Men det hon inte vet är att Thomas blir mobbad och att absolut ingen i klassen bryr sig om honom. Han är i sin egna värld , helt ensam. Men det som hände var att Thomas inte ville ha ett kalas för han visste att alla skulle bli arga på honom för att dom behövde gå på den , som t.e.x Charlotte behövde gå för att annars skulle hon inte få någon veckopeng. Alla var bara där för närvaron , man märkte det lite i boken , men rätt så mycket i filmen faktiskt. Då kunde man se på allas kroppspråk , att ingen egentligen ville vara där! Redan när Lennart gick in sa han '' Det här kommer bli så mycket stryk '' vilket signalerade att det inte skulle bli något kalas av det. Fast jag tycker att man borde ha lite mer respekt, även fast man inte gillar den personen, du behöver inte gå och trycka ner andra på deras födelsedag. Jag tycker att det var riktigt bra skrivet av Jonas för att man kunde leva in sig som Thomas , även fast han inte skrev mycket om honom , och hur han kände sig. Det är nåt man får tänka på själv, det gillar jag. T.ex små scener som när Pia och Lennart gör hitler-hälsningen bakom Thomas mammas rygg, när ingen sjöng med på ja må han leva, när ingen ville vara glad och fira Thomas, när ingen ville ta för sig när de fick mat, när de inte ville dansa. Allt var bara hopplöst , men känslan man får när man läser detta är bara helt tomt , de finns liksom ingen du kan göra som Thomas bara vänta. Även fast man inte kan relatera till det Thomas går igenom kan man fortfarande tänka sig att man har ett kalas och att ingen är där för att fira dig , och dina föräldrar gör allt, men inget fungerar.. Här är ett citat som beskriver hur det känns att vara en gäst på hans kalas , fast man kan fortfarande av någon konstig anledning leva sig in som Thomas. s.204 '' Genast blir det tyst. Man tittar på varandra och söker i varandras ögon bekräftelse på hur mycket man hatar Thomas och hans otäcka mamma. Juha blåser i papperspipan i ett försök att liva upp stämningen men slutar när Lennart ger honom en arg blick. Thomas mamma och Jenny återkommer med kokt korv , en stor illgrön saftbål och grönfärgat potatismos. Alles ist grön, ja! ropar Thomas mamma förtjust. Är det Thomas som har snorat? väser Erik lågt men tillräckligt högt för att alla ska höra. Jaha? fortsätter Thomas mamma osäkrare och kväver impulsen att örfila den där ouppfostrade ungen, nu sjunger wir alla fur Thomas, ja?'' Ja må han leva, ja må leva...'' Hon sjunger med hög röst. Jenny och Juha sjunger - och de som inte vågar annat. Lennart, Pia, Eva-Lena, Simon och flera andra är tysta'' Detta beskriver att ingen var där för att fira Thomas.
2. Inget varar för alltid , absolut inget. Hans skämt som han är så stolt över i boken , räckte inte så långt, det var så han fick kompisar, och det blev tråkigt till slut. Det är ju rätt så rimligt , man kan ju inte alltid ha roliga skämt , men jag tycker Juha överdriver, men det som hände var att han stoppade pennor i näsan , öron allt möjligt, och ingen tyckte det var roligt, alla tyckte bara att han var en clown, och de kan man förstå sig på. Eva-Lena tyckte det var löjligt och sa till fröken , det tyckte säkert många andra , men ingen vill ju bry sig om han egentligen. Thomas skrattade från ingenstans , och Juha misslyckades. När de blir rast så vet inte Juha vad han ska ta sig till , nu tycker ingen att han är rolig längre , hur ska han få vänner nu? Komik är hans sätt att komma i kontakt med folk , han förstår sig inte på annat. Han sitter och tänker , och helt plötsligt kommer Thomas fram och hälsar på han , dom vet inte riktigt vad dom ska prata om , men Juha ville helst inte bli störd. Juha går ut och vill vara med på '' nigger '' men det blir en liten protest av Stefan som säger '' Var har du Thomas då? ''
Det är då allt inträffar , han har försökt hålla det. Men nu var alla emot honom , förutom Jenny och Thomas. Han hade försökt dölja att han inte var vän med dom. Nu så skulle det avslöjas. Samtidigt märkte man hur han ändrades från att vara med Thomas till att vara med Stefan. Det gick inte att dölja längre , vad skulle han ta sig till? Jag vet inte riktigt vad som hände sekunden när han bestämde sig att ta upp gruset och kasta. Han blev bara riktigt arg , och direkt efter han hade börjat tänkte han '' Juha är en lindansare som kämpat för att hålla balansen, men som till slut , när benen blivit trötta och musklerna strumma, ändo sliter, mister balansen och faller. För allting faller'' Det beskriver det som hände , och hans väg till att få vänner , men han var alltid osäker. Han behövde välja men han gjorde inte det han var med Jenny Thomas , och dom '' coola '' i klassen. Han var tvungen att göra sig rolig annars skulle han inte få vänner , det är det som menas med '' lindansare ''.
3. Det är allt som han går igenom som han inte orkar med , men jag tror att allt hade löst sig om han bara kunde berätta om sina problem för sin mamma. Frågan är varför var självmord utvägen? Ibland kanske man är så utsatt så man vet inte vad man ska ta sig till så man ser självmord den enda vägen. Själv tror jag att mobbningen alltid kommer finnas men det ska aldrig gå över gränsen då man vill ta sitt liv. Efter allt han har gått igenom blir man trött på livet , det kan vem som helst förstå. Efter mobbning blir man aldrig den samma person man var förut. Man blir på ett sätt mindre, mindre synlig. Man kan koppla ihop det här med Det osynliga barnet också. Det är som Ninni innan hon hade vart hos den där tanten. Jag hittade också ett smart citat av Martin Luther King '' Det värsta är inte de elaka människornas elakhet , det värsta är de goda människornas tystnad'' Det beskriver Thomas situation för verkligen INGEN var där för han, men jag tror att ingen trodde att de skulle gå så långt. Men jag tycker det är fel av mobbarna att inte ens ge han ett försök , varför kunde de inte bara låta han vara? Ifall han var '' konstig '' , också är de dom andras fel. Det är nästan mer än deras fel än mobbarnas fel.
Mycket bra, Kevin! Hög nivå på reflektionerna!!
SvaraRadera