Frågor till slutet, Ebba A

1. Försök beskriva John-Johns känslor längs ner på s. 232 och högst upp på s. 233.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett  misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!

1. Jag tror John-John är väldigt nervös och rädd. Jag tror han är rädd över att allt om inbrottet och att den mannen som Elisabeth slog ner var Skithuvudet. han tror nog att Elisabeth inte kommer att prata med honom, och det händer tyvärr längre fram i boken.

2. Jag tycker det är lite sorligt för att när han äntligen har träffat en bra person (Elisabeth) så blir de ovänner och John-John får starta om från noll igen.
När man läser "Det här är min plats, det är här jag hör hemma." är det som han är en 100% svartskalle och att han bara ska vara med "vita" och att han inte ska visa sig mer än nödvändigt.
Jag tycker inte som John-John. Även om man är "färgad" är det ingen skillnad mellan människor. Jag tycker inte att hans försök att sitta där framme under katedern var något misstag. Jag tycker det var bra av honom att försöka och till sist lyckas.

3. Ja, jag tycker den handlar mycket om kärlek. Det finns vännskap-kärlek och kärlek i ett förhållande i boken, det finns nog mer men jag skriver om dem. Vännskap-kärleken är speciellt mellan Sluggo och John-John. De blev osams när John-John hade gömt pistolen i skogen under en sten. Sluggo gick ju med i varulvarna men sedan ville ha gå ut. Fast det var tydligen inte så lätt. Han sa att John-John var den enda personen som han kunde gå till. Det visar mycket vänskap mellan dem.
Kärlek i ett förhållande är mest om Elisabeth och John-John. De har visat mycket kärlek mellan varandra. John-John har klättrat upp på brandstegen, knackat på Elisabeth mitt i natten och Elisabeth lät honom in.
Ett annat exempel är när John-John börjar gråta och ropa efter Elisabeth när hon springer ner för trapporna. När Elisabeth hör honom gråta så går hon upp och träffar och pratar med honom.
Det finns kärlek mellan Staffan och Ulla, Skithuvudet och John-Johns mamma, John-Johns mamma och John-Johns pappa, Skithuvudet och Lena.

4. Jag tycker det var lite konstigt och man fick inte reda på allt som man undrade över. T.ex. hur gick det för Skithuvudet? Blev han normal eller vad hände? Blev Sluggo och John-John vänner igen? Födde Ulla barnet? Hur har det gått för Lena? Det stod att hon och Skithuvudet inte kunde komma överens, varför?
Jag tycker man inte skrev om allt men det hade nog ändå varit svårt för Mats Wahl att skriva ett bättre slut än det här. Att komma på svaren till mina frågor om hur det gick för alla skulle nog vara väldigt svårt och han har iallafall gjort ett bra slut om Elisabeth och John-John. Det kanske ska vara meningen att man inte får svar på allt och att man ska försöka tänka själv på svaren och ha sin egen fantasi och göra ett slut på boken, inte vet jag!

5. Mitt citat är:
"- Han var alldeles vanlig. Orakad och rätt skitigt hår, men alldeles vanlig. Röd skjorta och en snusnäsduk runt halsen.
- Å fy fan säger jag, stackars dig...
Hon har knäckt skallen på Skithuvudet."
Jag tog det här citatet för att det var lite bra men jobbigt. Jag tycker det var rätt åt Skithuvudet att bli slagen i huvudet men det var rätt jobbigt för Elisabeth och det är synd om henne för hon trodde att hon hade dödat honom. John-John hade det också rätt jobbigt för han var orolig om Elisabeth skulle få veta vem han var. Det stod också att han inte kände igen sig i spegeln och att hans ögon hade blivit svarta. Jag tror John-John inte visste vad han skulle göra.