1. Jag tycker att det som händer vid festen är väldigt hemskt. Hur Thomas mamma blundar, hur hon låtsas att allt är bra, hur hon tillslut inser katastrofen, hur hon fortsätter att låtsas vara glad fast hon vill klappa till ungarna, och Thomas som vill sjunka ner i marken, i jorden. Det är hemskt och jobbigt. En annan sak som är jobbig med kalaset är att mamman tror att det är kalas med grönt potatismos, partyhattar och ballonger av bästa kvalité som barnen vill ha. Grejen är den att allt bara blir värre av att ha ett kalas. För det första är det hippa som gäller och för det andra tror jag att barnen tycker att det är pinsamt och jobbigt att Thomas mamma är med och håller i allt, för då måste de komma och de måste låtsas spela snälla.
Några händelser från boken som jag tycker är väldigt hemska och jobbiga:
"Thomas mamma och Jenny återkommer med kokt korv, en stor illgrön saftbål och grönfärgat potatismos.
- Alles ist grön, ja! ropar Thomas mamma förtjust
-Är det Thomas som har snorat? väser Erik lågt men ändå tillräckligt högt för att alla ska höra.
-Jaha? fortsätter Thomas mamma osäkrare och kväver impulsen att örfila upp den där ouppfostrade ungen" s. 204
"När sången är avslutad ser Thomas mamma förvirrad och osäker ut men tänker att hon måste gaska upp sig.
Bjuda till. Försöka vara glad.
För det måste man ju." s. 205
"Ensam sitter Thomas i ett hörn. Ingen pratar med honom. Moderns leende blir till en grimas.
Vad har kalaset kostat? Mat, läsk, LP-skiva, serpentiner, ballonger, festmössor, inbjudningskort, veckor av planering och förväntan" s. 207
"-Tack, stammar hon, för att ni ville komma. Allesammans och fira Thomas. Nu kan de som vill få stanna på filmvisning, och de som vill får gå.
Medan hon monterar duk och projektor lämnar alla barnen rummet och går." s.207
Jag tycker att det är hemskt hur alla barnen beter sig, jag förstår inte att de orkar leva med sig själva? Hur kan man vilja vara så taskig? Jag tycker att det är hemskt för de får Thomas att må jättedåligt både psykiskt och fysiskt.
Med andra ord mår jag väldigt dåligt när jag läser om festen, och jag blir illa till mods eftersom att jag förstår att det här händer i verkligheten, i dagens samhälle. Det hände både då och det händer idag. Jag undrar om mobbning kommer att försvinna i framtiden? Jag hoppas verkligen det!
2. Hans bägare rinner över kan man säga. Han orkar inte med sig själv längre. Det kanske är just under den här dagen som han inser att han ständigt försöker med något som inte är värt det. Han inser allt han har gjort själv och hur dåligt han har behandlat till exempel Jenny och Thomas. När Thomas dessutom är snäll mot honom, när han kommer in på toaletten och pratar med honom som en riktig vän, inser Juha förmodligen ännu mer vilken dålig människa han är, och vilken dålig människa han har varit.
Jag tror att det är det här som händer. Han inser också hur jobbigt allt är och han känner att han inte orkar med längre. Så allt bara brister. Bägaren svämmar över och han tröttnar på sig själv. Han är dock inte tillräckligt stark för att hantera det här så han låter det gå ut över fel personer, då syftar jag på Jenny och Thomas. Annars tycker jag faktiskt att de andra förtjänade det på ett sätt, eftersom att de ha varit väldigt dumma.
Det här med att bägaren rinner över kan hända vem som helst, man orkar inte längre och man känner att det går för långt. Exempel har jag sett en film där en person hela tiden fick ta massa skit av alla andra och en dag orkar hon bara inte längre, så då sa hon till alla vad hon kände. Hur ytliga och dumma hon tyckte att de var. Här kan man också säga att bägaren rann över.
3. Han orkar inte börja om på nytt. Han kommer börja i en ny skola och han är rädd. Rädd för att bli utanför igen. Därför tror jag att han ger upp. Hela hans skoltid har han varit mobbad, nu är han fri en kort period men sen, då börjar allt om. Helt från början, och det orkar han inte. Förmodligen ger han upp i hopp om att finna frid.
Jag tycker att det är dumt att han ger upp, tänk om det inte skulle ha blivit likadant i nästa skola? Om han har kämpat under hela sin skoltid med mobbare så tycker jag att han kan prova i den nya skolan, då kanske allt blir annorlunda?
Att han ger upp så här påminner mig om en bok som handlade om en person som hela tiden gick runt och väntade och väntade på livet att börja. När hon slutligen gav upp att hela tiden hoppas, när hon inte orkade vara förväntansfull och hoppas på en ny livsstil, det var då vändningen kom till henne. Jag menar inte att det är bra att sluta hoppas, det ska man aldrig göra, men jag såg en likhet. Kanske hade det även kunnat bli så här för Thomas, att hans liv tog en ny vändning?
4. Man ska förlåta sig själv för det är dumt att hela tiden gå runt och ångra något man gjort för då kan man inte leva livet fullt ut. Därför ska man förlåta sig själv, men förhoppningsvis om man till exempel har varit dum har man lärt sig något utav det. Man har på så sätts berikats med kunskap som man inte kommer att glömma bort. Det är den som man ska lära sig utav. Så jag tycker att man ska förlåta sig själv och se sitt misstag som något lärorikt, och på så sätt aldrig göra om samma fel igen. Dock är det väldigt dumt om man gör ett misstag och förlåter sig själv och sedan glömmer bort det, sen direkt efter gör man ett nytt och förlåter sig själv igen. Då lär man sig ingenting, så tycker jag inte att man ska göra.
Mycket bra Wilma!
SvaraRadera