Frågor, s.197-slutet

1, Jag tycker väldigt synd om Thomas och tycker att det är så fruktansvärt hur hans klasskompisar behandlar honom. Jag tycker synd om honom för att han verkligen inte vill ha festen och att han inte vågar säga till sin mamma som inte förstår att han inte vill. Om jag skulle varit Thomas så skulle jag säga som det var till min mamma och berätta att jag verkligen inte ville ha festen, för då tror jag att hon skulle lyssnat på honom och försökt hjälpa honom istället för att hon inte vet vad han egentligen vill. För Thomas mamma förstår inte, inte ens på festen. På festen går inte bara dem "populära" barnen mot Thomas dem börjar även prata om Thomas mamma och börjar reta henne. Barnen har verkligen gått för långt, för när dem nu även går emot Thomas mamma så tror jag att Thomas skyller allt på sig själv. Alltså att han tror att det är hans fel, att han blir mobbad och att det även går ut över hans mamma. Jag förstår bara inte hur man kan må bra och leva med sig själv när man med mening sårar en person så att den personen blir sårad och mår dåligt av det, jag skulle aldrig själv kunna det. De "populära" barnen kan inte ha blivit uppfostrade alls när man väljer att bete sig som dem gör, om jag skulle vara förälder till ett barn som betedde sig sådär skulle jag skämmas så himla mycket. Jag blir väldigt ledsen när jag läser om Thomas fest för jag kan förstå hur dåligt han mår och jag tänker mig hur hemskt jag själv skulle må om jag var i Thomas situation. Jag tror att Thomas mamma bara vill sin son väl men det hon verkligen borde gjort var att lyssna på honom istället för att bara hetsa med att han ska ha fest och bli populär. Om Thomas mamma hade lyssnat på vad hennes son hade velat så tror jag att allting skulle löst sig mycket bättre.

2. Jag tror att Juha tappar kontrollen för att han allt för länge har gått och försökt imponera på Lennart och Stefan och nästan varit som en annan person för att han verkligen har velat passa in, nu tror jag det är alla hans känslor som släpps ut och han inte längre orkar låtsas vara någon annan än sig själv. Det här tror jag är ett bra exempel på vad som kan hända om man inte bara är sig själv, när en person "gömmer" sig själv och inte visar vem man på riktigt är då tror jag att alla känslor samlas och sedan när det har gått för långt tid så kommer allt "explodera". I Juhas fall så tror jag allt detta har handlat om att han har velat att folk ska se honom. "Ser ni mig nu då! ropar han. Ser ni mig nu då?" s.214, det här skriker Juha till sina kompisar efter han har tappat kontrollen och jag tror att han hela tiden bara velat synas men det har inte gått även om han till och med inte har varit sig själv och då vet han inte längre vad han ska göra. Jag tycker att Juha istället för att imponera på de populära så skulle han istället vara med sina riktiga kompisar (som Jenny och Thomas) och ha kunnat vara sig själv för då skulle han må så mycket bättre. Jag tycker det är så synd att människor (inte bara i boken, utan i verkligheten också) är så besatta av popularitet och inte är sig själva för att passa in, om man bara är sig själv så kommer det ändå finnas människor där för en, vare sig om dem är populära eller inte.

3. Det är för allt det hat som Thomas fått. Att han inte känt sig tillräcklig. För Thomas har inte gjort något fel fast alla mobbar honom, det är då han börjar skylla på sig själv. Att han tror att det är något fel på honom och att han inte förstår att det är dem mobbarnas fel. Sen på Thomas fest när dem "populära" barnen även börjar reta Thomas mamma så tror jag han känner att han inte lever för något bra. Som att alla ändå hatar honom och att genom att leva så förstör han för dem han bryr sig om. Som ex alltid när Lennart och Stefan ser att Juha och Thomas gör något så börjar dem genast reta Juha för att han är med Thomas, då tänker Thomas att han bara förstör för andra. Thomas har fått stå ut med väldigt mycket mobbning både fysisk och psykisk och jag tror att han hel enkelt inte orkar längre.  Det jag tror Thomas kunde gjort annorlunda skulle vara att prata med någon, kanske först och främst hans mamma. Så hon kunde hjälpt honom genom det svåra så kanske han inte skulle gett upp.

4. Jag tycker att dikten är väldigt bra eftersom jag håller verkligen med om budskapet i dikten, att man ska förlåta sig själv. För alla människor gör saker i livet som man kommer ångra och sånt man kommer skämmas över. Man kommer göra dumma saker och då är det viktigt att som dikten säger förlåta och lära sig att leva med det. För när man har gjort något som man sedan ångrar så kan man ju inte ta tillbaks det utan man måste lära sig att leva med det och förlåta sig för det misstag man har gjort. Man kan inte tänka att bara för att man har gjort flera fel i livet så kommer man aldrig att få en andra chans, för det kommer man att få. Det är viktigt att förlåta och gå vidare men det är också viktigt att alltid påminna en själv om saker man har lyckats med och saker som man är stolt över. Det kommer alltid nya chanser i livet så man måste lära sig att kunna förlåta sig för sina misstag.

//fanny