Wilma frågor s. 219-287

1. Jag kan förstå att han känner som han gör och jag tycker att det är rätt åt honom. Det var hans fel att det blev som det blev. Han gjorde något som kommer att få Elisabeth att må dåligt i kanske hela sitt liv. När man drabbar sig själv gör det inte så mycket eftersom att det är personen som har utsatt sig själv för det. Fast om man gör någon annan illa tycker jag att det blir mycket värre. Då blir det orättvist. Nu i det här fallet har John-John drabbat Elisabeth och det tycker jag är dåligt.
Ett annat fall är om en kriminell människa exempel rånar en bank som är tom på personal och folk och hamnar i fängelse så påverkar det bara den kriminella men om hen istället skulle ha rånat när personal och kunder är där så kommer de att må psykist dåligt kanske i hela sitt liv. Det tycker jag är orättvisst mot dem.
Så det här fallet tycker jag ungefär är likadant, här utsatte han andra personer för fara för att skydda sig själv. Jag tycker inte att John-John skulle ha gjort så, om jag hade varit han hade jag inte gjort det. Jag hade tagit smällarna för den jag älskar. Se vad allt ledde till för John-John. Jag tror och hoppas att han ångrar sig och att han förmodligen lärde sig något.

2. Jag tycker att det är sorgligt. Nej, alla har rätt att sitta precis vart dem vill och vara precis den man vill. Här tänker han att han har en speciell plats längst bak, där SKA han sitta men det tycker jag är helt fel och sorgligt. Alla har nämligen lika mycket rätt till att sitta längst fram och till att synas. Jag tycker det var fel av Elisabeth att säga åt John-John att han ska sitta längst bak. Hon kunde väl själv sitta där om hon inte ville sitta bredvid honom. Hon kan inte tvinga honom dit eftersom att han har friheten att sätta sig vart han vill.
jag tycker att de här orden påminde om "Tusen gånger starkare" då huvudpersonen i boken säger att alla inte har lika mycket rätt till luft och att hon har mindre rätt. Orden påminner om varandra och är helt fel, båda två tycker jag.  De är feltänkta. Alla människor har lika mycket rätt som andra männsikor har.

3. Ja, jag håller helt och hållet med. Det jag gillade mest med boken var att följa hur det gick med John-Johns och Elisabeths kärlek. Det andra i boken tyckte jag var lite sådär. Deras kärlek tycker jag lyfte upp boken och gjorde den bra.
I  boken finns också mycket annan kärlek som vänskapskärlek, förbjuden kärlek, syskonkärlek och familjekärlek.
Vänskapskärleken var mellan Sluggo och John-John. Trots att de blev osams var det till John-John som Sluggo kom när han behövde hjälp, det var John-John som Sluggo litade på.
Förbjuden kärlek var kanske lite mellan Lena och Skithuvet. De fick inte älska varandra egentligen. Fast jag tycker inte att deras kärlek var rätt och ärlig men det kanske dem tyckte.
Syskonkärleken är mellan Lena och John-John. När John-John blir upprörd när Lena berättar om Skithuvet och när han i början av boken för bort Skithuvet, det visar syskonkärlek.
Samma sak med mamman, han vill inte att hon ska vara med Skithuvet eftersom att han älskar henne.
Jag tycker att boken är välidgt full med kärlek precis som många filmer och böcker.

4. Jag tycker att slutet var fint, det visar att äkta kärlek alltid finns kvar. Den försvinner inte. Jag tycker att Mats Wahl har visat det bra. När man först läste om Elisabeth och John-John förstod jag att det skulle bli dem och det blev det. Jag ville genom hela boken att det skulle vara ihop då det var det jag tykcte jag var det bästa med boken, det som var roligast att läsa om.
Om jag hade varit författaren hade jag velat göra ett sådant slut som Mats Wahl gjorde. Det var fint. Så jag tycker att boken hade ett bra slut med ett fint budskap om att kärlek inte försvinner och slutet gjorde mig inte besviken.

5. "- Varulvarna är inga scouter, säger Sluggo. Jag lovar dig. Vi är inga scouter och jag vill inte vara med längre." s. 258
Jag valde citatet för att jag tycker att det visar att Sluggo egentligen inte ville vara den han blev. Att han tog fel dörr och tappade nyckeln. att han pissade i pottan och nu får han dricka upp det.
Sluggo var ingen varulv, han var inte den personen, han ville inte. Kanske kan inte vem som helst bara bli nazist ändå? Det krävs åsikterna och Sluggo hade dem inte.
Kanske var det ett försök att demonstrera fast se vad det ledde till...
Det var lite som Henrik i "den osynlige", han kom in på fel bana och han ångrade sig men då var det redan försent.