1. Försök beskriva John-Johns känslor längs ner på s. 232 och högst upp på s. 233.
2. "Hela högstadiet satt jag vid fönstret längst bak. Nu är jag här igen. det här är min plats, det är här jag hör hemma. Det var ett misstag att försöka sitta där framme vid katedern. Man ska veta sin plats och veta vem man är." (s. 239) Hur känner du när du läser detta? Är det så som John-John tänker? Varför? Varför inte?
3. Innan ni började läsa "Vinterviken" sa jag att den handlade om kärlek. Håller du med om det? Vilka olika sorters kärlek tycker du att det finns i boken?
4. Vad tycker du om slutet på boken? Motivera ditt svar!
5. Välj ut ett citat och kommentera det!
1. Han kände nog att det var som att han när som helst skulle bli påkommen. Jag minns när jag var typ sex år ock var så sugen på godis. När jag och min pappa var i en stor butik och handlade så tog jag en godisbit. Tyvärr såg min pappa det och frågade vad jag höll på med. Jag började må lite illa.
- Jag skulle bara se om du hade ögonen med dig. sade jag och började darra. Naturligtvis synade pappa min lögn och jag fick mycket skäll och inget lördagsgodis lördagen där på. Så tror jag att John-John kände sig;lite illamående och darrig och rädd för att bli påkommen.
2. Ja, det är som att alla de "duktiga" eleverna ska sitta längst fram. Men så är det inte tycker jag. Flera av min släkt ock mina vänner vet jag känner så. Varför kan inte alla bara sköta sig? Men min mamma som är lärare har lärt mig att alla har olika svårt. Man ska inte tycka synd om de som har svårt för skolan, man ska känna respekt för vi har ju alla problem, vissa kanske tillexempel är rädda för att prata med nya människor. En av dem som du tycker har det "löjliga" problemet att ha svårt att sköta sig kanske tycker det är det lättaste som finns. Man kan inte förvänta sig att någon skulle ha respekt för ditt problem, om du inte har respekt för deras. Men i Vinterviken verkar John-John inte ha respekt för sitt eget problem(svårt i skolan och i hemmet, "fattig") eller Elisabeths(konflikt med sin pappa).
3. Det finns vänskap(sluggo) och kärlek-kärlek(Elisabeth) och familjekärlek(Mamman) ock "sak-kärlek"(teater, elisabeth gillar lyxiga saker och sluggo verkar gilla pistolen)
4. Jag tycker det är bra att Elisabeth och John-John blev tillsammans, men för ett lite mer upptwistat och intressant slut skulle de inte blivit tillsammans och ´det enda lyckliga skulle vara att Sluggo blev vän med John-John igen. Slut som är hälften lyckliga och hälften olyckliga skapar mer känslor, tycker jag. Att känslor uppstår hos läsaren är det viktigaste i en bok tycker jag. Det är känslor man brinner för.
5."-Dom faen dog.säger han[sluggo]"(s.283) Jag tycker att man känner sig glad att han dog, men också skuldkänslosam för att man blir glad. Jag tycker detta ger många känslor, man blir mycket glad för nu kan Sluggo och John-John bli vänner igen. Man blir typ glad. Nu skulle det vara toppen att något dåligt händer, det behöver inte vara att Elisabeth och John-John inte blir tillsammans. Bara något tragiskt händer så att många känslor kommer.
Mycket bra skrivet, Julia!
SvaraRadera1. helt sant. Om jag skulle vara John-John skulle jag säga sanningen till Elisabeth, som han senare gjorde. Det skulle göra allt mycket bättre och sanningen kommer alltid fram förr eller senare. Om det inte kommer från rätt person kan det bara bli värre. Man ska alltid vara ärlig.
SvaraRadera2. Han tror nog att han inte är värd lika mycket som de andra i klassen. Bara för att han har lite sämre betyg än de andra i klassen tycker inte jag att han ska påverkas. Han ska föröska vara självgod och inte tycka så illa om sig själv.
4. Jag tycker också att det är bra. De var som pusselbitar som passade ihop.
5. det är sant. jag gillar ett slut som inte är ett slut om du förstår vad jag menar. boken blir mer intressant om man har massa frågor i slutet som gör att man tänker på den och om det kommer komma en fortsättning osv.
Jätte bra skrivet Julia!
SvaraRaderajag tror ockå att han kände att sannigen skulle komma fram snart. Jag tycker att han borde ha berättat de själv för Elisabeth för jag tror att detv är lättare att förlåta o man erkänner det själv. Jag tror att han egentlige ville det men var för rädd för att förlora henne. Han verkar ha väldigt starka känslor för henne. Jag tror att han känner att han är mycket sämre än alla andra eftersom han inte är lika duktig i skolan som dem flesta andra. Han kanske tycker då att ha inte är värd att få sitta längst fram men han tycker fel isåfall, alla mäniskor är lika mycket värda.
Angående ditt citat så tycker jag också att man kände sig lättad samtidigt som det var synd att de dog. Det var på ett sätt bra eftersom annars skuell de antagligen döda John-John och Sluggo, men samtidgt tycker jag ändå att de borde fått hjälp av socialen.
Bra Julia!
SvaraRaderaNär jag svarade på förtsa frågan tänkte inte jag riktigt på att han när som helst skulle bli påkommen. Men jag håller med där. Det är en väldig stor risk att han kan bli påkommen.
Jag tror att John-John har dåligt självförtroende, eftersom han tycker att han hör hemma "längst bak". John-John tycker att han inte förtjänar att synas och höras.
Jag skrev ungefär samma sak, men inte det där om "sak kärlek". Har aldrig tänkt på att det finns. Men alla människor gillar ju en eller några saker extra mycket.
Håller med dig. Jag gillar lyckliga slut, men det hade faktiskt varit bättre om Sluggo och John-John blev vänner (i filmen) istället för att John-John och Elisabeth blev ihop igen. Vänskap varar längre än kärlek tycker jag.
Jag tycker inte att de hade behövt dö. Men de var ju inte snälla heller, så de kunde fått något straff, men inte så hårt som "dödsstraff". Det blev ju typ som dödsstraff när det dog i det kalla vattnet. Jag håller med Ebba också, att om de inte dog så skulle de ju döda John-John och Sluggo. Så det var bra att Sluggos "kompisar" dog, istället för att John-John och Sluggo skulle behöva dö.